Lawline svarar
Hej,
Brottsbalken 5 kap 1 § stadgar brottet förtal, se http://www.lagen.nu/1962:700#K5. Förolämpning kan komma i fråga i det fall gärningen inte är straffbelagd enligt normalgraden av förtal eller grovt förtal. Förolämpning enligt Brottsbalken 5 kap 3 § kan dock endast komma ifråga om uttalandet riktar sig till den berörda direkt och kan således aldrig tillämpas om uttalandet görs bara till någon annan. Förtal däremot, gäller fall då uppgift lämnas till annan. Ärekränkningsbrott tillämpas sällan av domstol.
För förtal döms enligt paragrafen den som pekar ut annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller lämnar uppgift med syfte att utsätta annan för andras missaktning. Det du tar upp rör fallet då man utsätter annan för andras missaktning. Uppgiften skall vara av allvarlig nedsättande beskaffenhet. Utgångspunkten skall tas från den sociala värderingen i den beskylldes omgivning. Det är endast uttalandets innehåll som är av betydelse, inte hur det sägs (vilket däremot är fallet vid förolämpning).
Om det varit försvarligt att lämna uppgiften skall något ansvar inte läggas på den som uttalat sig. Så bedömdes exempelvis en uppgift som lämnats till en företagsupplysning angående avrådande från att ta anställning på visst företag eftersom att det i det fallet passade sig att lämna sådan uppgift. Inom kretsar bland närstående finns ett vidträckt utrymme för yttrandefrihet. Vid bedömningen av om det nedsättande yttrandet varit försvarligt tas hänsyn till den omedelbara situationen, alltså när, var och till vem uttalandet gjordes samt syftet med uttalandet.
Att lämna uppgift till någon om att dennes man har varit otrogen skulle kunna utgöra en försvarlig situation. Detta är dock en fråga som jag inte kan annat än spekulera i, det är upp till en domstol att avgöra. Det kanske kan anses försvarligt med hänsyn till att meddelandet lämnas till någon det berör. Möjligen vore det annorlunda om otroheten berättades för omgivningen. Gärningsmannen skall ha lämnat uppgiften med vetskap om att uppgiften kunde skada den beskyllde eller om vetskap inte funnits, att denne skulle ha uttalat sig även om denne visste att det kunde skada den beskyllde. Detta är självklart en bedömningsfråga som inte är lätt att avgöra.
Din fråga rör dessutom media. Förtal genom tryckt skrift kan ofta komma att bedömas som grovt med hänsyn till att en stor spridning är en försvårande omständighet. Angående media kan nämnas att pressens samarbetsnämnd har utgivit ”spelregler för press, radio och tv”. Efterlevnaden av dess innehåll, bland annat publiceringsregler, bevakas av pressombudsmannen och pressens opinionsnämnd. Utdrag från detta finner du på hemsida: www.tu.se. Grovt förtal har dömts ut då en tidning publicerat ett fotomontage där kända personer förekom i sexuella situationer. Man hade sammanfogat kända personers ansikten med andras kroppar. I förening med texten som fanns till ansågs bilderna vara ägnade att utsätta personerna för andras missaktning. En avvägning mellan skyddet mot kränkande uttalanden och kravet på yttrandefrihet måste göras. I vårt land råder en vidsträckt yttrandefrihet där utrymme finns för samhälleliga, vetenskapliga och kulturella frågor som måste få ventileras. Främst handlar det emellertid om nyhetsförmedling. Normer för skandaljournalistik finns i nämnda publiceringsregler.
Carola Sörgaard, Eva Dahlgren och Regina Lund är exempel på kända personer som råkat ut för skvallertidningar angående deras privatliv. Det har gällt privata ting som till exempel att de har bråkat med sin partner eller visats toppless på bilder. Det är få fall som fallit in under rekvisitet ”utsättas för andras missaktning” men för den sakens skull är det inte omöjligt. Det tycks vara så att kändisar får tåla mer än icke-offentliga personer. Det är som sagt en avvägning som måste göras och denna avvägning görs i sista hand av domstolen.
Jag hoppas du blivit något klokare av svaret. Varken lagen eller kommentarerna till den ger något klart svar på din fråga.
Vänliga Hälsningar,
