Lawline svarar
Hej!
Till att börja med ska sägas att det inte endast på de uppgifter du lämnat kan ges någon fullständig bedömning av hur situationen rättsligen skulle bedömas. Jag ska dock ange något med ledning av vad du anfört. Jag förstår inte exakt hur händelsen gick till, om grannen vid ett tidigare tillfälle kallat din dotter för hora, eller om han gjorde det i samband med örfilen och knytnävsslaget. Hur som helst så förstår jag det som att du först gett honom en lättare örfil och att han därefter så att säga svarat med ett knytnävsslag mot ditt ansikte. Hur som helst finns ingen rätt att mot ett muntligt angrepp svara med våld, däremot kan en sådan provokation ha betydelse för hur allvarligt man ser på våldet. Oprovocerat våld anses generellt sett som allvarligare.
Det troliga är att både din örfil och hans knytnävsslag är att bedöma som misshandel enligt 3 kap. 5 § Brottsbalken (BrB), se http://www.lagen.nu/1962:700 , eller om din örfil var av en lindrig art som ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB. Om din örfil skulle betraktas som inte helt lindrig så kan ringa misshandel vara aktuellt, se 3 kap. 5 § BrB. Ett knytnävsslag är däremot generellt att betrakta som misshandel av normalgraden. Att misshandeln skett i anslutning till ditt hem är även en försvårande omständighet som kan betyda att misshandeln ses som allvarlig.
Vad din granne skulle kunna anföra till sitt försvar är att han handlade i nödvärn enligt 24 kap. 1 § 1 p. BrB. Enligt bestämmelsen har en person som med våld angrips rätt att utöva självförsvar som inte är oförsvarligt i en omfattning som beror på angreppets beskaffenhet och andra omständigheter. Det betyder alltså att man har rätt att mot exempelvis kraftigt våld även försvara sig med kraftigt våld. Andra omständigheter som är av betydelse är till exempel om angreppet skett av en hotfull eller starkare person. Vid ett sådant tillfälle kan man ha rätt att försvara sig med ganska kraftfullt våld. I ditt fall har grannen ”svarat” på ditt angrepp genom att ta till ett kraftigare våld mot dig, som måste för honom ha framstått som mer försvarslös än någon som inte hade varit förlamad och rullstolsburen. Detta talar alltså för att grannens agerande skulle betraktas som oförsvarligt och alltså inte innebära lagligt nödvärn.
Även om nödvärn inte skulle föreligga kan grannens agerande ge ansvarsfrihet om omständigheterna var sådana att han så att säga svårligen kunnat besinna sig. Detta förhållandet regleras i 24 kap. 6 § BrB och kallas nödvärnsexcess. Man tar vid en bedömning av nödvärnsexcess bland annat hänsyn till personens (grannens) personliga egenskaper och om situationen kunde upplevas som farlig samt om personen haft lite tid för överväganden. I ditt fall kan jag inte, efter det du angett i frågan, se några omständigheter som klart skulle tala för att grannen svårligen skulle kunna besinna sig. Som tidigare sagt så kan dock inga långtgående slutsatser dras från de uppgifter du gett i frågan.
Slutligen ska något sägas om betydelsen av de tre personerna som bevittnat händelsen. Om de skulle komma att vittna i en rättegång så har rätten att bedöma deras trovärdighet och tillförlitlighet, då de tre kan tänkas känna lojalitet med grannen bör deras vittnesmål bedömas med försiktighet, det är ju dock inte till din fördel att de tre sett händelsen. Vad som, förutom din egen berättelse, kan ha betydelse är en läkares observation av de skador som du tillfogats.
I en rättsprocess i anledning av misshandeln kan du även, med åklagares hjälp, föra enskilt anspråk om skadestånd dels för den direkta fysiska skadan dels det obehag och annat psykiskt lidande du tvingats utstå med anledning av brottet. Du kan kontakta polisen så att en åklagare närmare får utreda händelsen.
Med vänlig hälsning!
