Lawline svarar
Hej!
I detta fallet är det frågan om brott mot Alkohollagen, inte Brottsbalken. Se Alkohollagen http://lagen.nu/1994:1738 . 3 kap. 8 § Alkohollagen stadgar åldersgränserna beträffande olika typer av alkoholdrycker. I 3 kap. 9 § anges ett förbud att anskaffa alkoholdrycker till någon som inte uppnått ålder enligt 3 kap. 8 §. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anskaffar, överlämnar eller bjuder på alkoholdrycker i strid med 3 kap. 9 § döms för olovligt anskaffande av alkoholdrycker i 10 kap. 6 § Alkohollagen. Påföljden är böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst fyra år.
Enligt 10 kap. 9 § Alkohollagen kan en person dömas till ansvar för försök eller förberedelse till olovligt anskaffande av alkoholdrycker även om någon langning, alltså att alkoholen överlämnats, ännu inte har skett. Enligt dessa stadganden kan alltså en person som säljer eller försöker att sälja alkohol till ungdomar dömas till påföljd. Värt att notera är dock 10 kap. 8 § Alkohollagen enligt vilken ett ringa brott inte ska leda till påföljd. Det är inte tjejerna, utan den som langar till tjejerna, som gör sig skyldig till brott. Enligt 11 kap. 1 § ska spriten som varit föremål för langning förverkas, det vill säga tas omhand och förstöras.
I ert fall är dock sonen inte straffmyndig då gränsen för att kunna ådöma påföljd är 15 år vid tidpunkten för brottet enligt 1 kap. 6 § Brottsbalken, se http://www.lagen.nu/1962:700 . Det kan dock tänkas att åklagaren vid ett möte med sonen förklarar att han begått en brottslig gärning, och allvaret i detta. Vidare kan det hända att kontakt tas med socialtjänsten. Det är alltså snarare den som försett sonen med spriten som kan ha gjort sig skyldig till brott enligt Alkohollagen.
Med vänlig hälsning!