Olovlig körning och erkänt strafföreläggande

Question

Hej,
Vår 17-årige son har blivit tagen för olovlig körning och som följd fått ett strafföreläggande. Vår son bestrider att han kört bilen. Vid tillfället för gripandet var bilen sedan en stund parkerad och avstängd på en parkeringsplats. Vår son togs stående bredvid bilen av polisen som ställde frågan \\\\\\\"Vem var det som körde bilen?\\\\\\\" Efter påtryckning från polisen erkände vår son att han kört bilen varefter han fick skriva under ett erkännande. Polisen försäkrade sig inte om att han förstod vad pappret han skrev under innebar. Han vet fortfarande inte vad han skrev under.
För mig verkar det som en viktig del är frågan om vår son verkligen framförde fordonet. Polisen i detta fall hade förmodligen aldrig sett bilen när den kördes, utan hittade dem då den redan var parkerad. Borde inte ett vilkor för en påföljd i detta fall vara att bilen framfördes? Bilen kördes i själva verket av en vän till vår son som var rädd för polisen och valde att springa från platsen.

Skulle uppskatta en åsikt i denna fråga innan jag kontaktar åklagaren.

Hälsningar

Answer 1

Hej!
För olovlig körning kan endast dömas den som utan körkort framfört ett körkortspliktigt fordon. Bevisbördan ligger i alla brottmål på åklagaren, d.v.s. han måste kunna bevisa att det var din son som körde bilen för att han ska kunna dömas.

Nu har din son skrivit på ett strafföreläggande. Ett underskrivet strafföreläggande motsvarar lagakraftvunnen dom, vilket innebär att det allmänna inte behöver väcka åtal för gärningen för att kunna utmäta det angivna straffet.
Möjligheten att klaga på ett strafföreläggande som man har skrivit på är begränsad till tre fall, som framgår av 59:6 Rättegångsbalken (se http://www.lagen.nu/1942:740).

Den grund som ligger närmst till hands är att man kan klaga på ett strafföreläggande om man anser att undertecknandet ”inte kan anses som en giltig viljeförklaring” (59:6 p 1 Rättegångsbalken). Det innebär att villfarelse, t.ex. att den misstänkte trott sig underteckna ett erkännande bara av delgivningen eller när han undertecknat ett duplettexemplar i tron att det behövdes för arkivering, är en grund för upphävande av ett strafföreläggande. Din son hävdar ju att han inte var medveten om vad han skrev under. Därför skulle man kunna klaga på detta, men det är inte säkert att man har framgång. Sonen måste i så fall göra sannolikt att han inte menade att erkänna gärningen när han skrev under.

Det enda sättet att få saken prövad är att klaga på strafföreläggandet genom att ge in en skrivelse till den tingsrätt som skulle ha kunnat ta upp ett åtal för brottet.

Hoppas att du har hjälp av mitt svar
Med vänlig hälsning,