Lawline svarar
VERKAN AV UTEBLIVEN SJÄLVDEKLARATION
Den första viktiga åtgärden som skatteverket företar vid utebliven självdeklaration är föreskriven i lag. Enligt 17 kap. 1 § i Lag om självdeklarationer och kontrolluppgifter: ”Skatteverket får förelägga den som inte har lämnat föreskriven självdeklaration eller kontrolluppgift eller som har lämnat ofullständig självdeklaration eller kontrolluppgift att lämna eller komplettera självdeklarationen eller kontrolluppgiften”. Föreläggandet får också förenas med vite enligt 17 kap. 7 § om anledning finns att tro att den uppgiftsskyldige ej följer föreläggandet. Frågan om vite ska utdömas prövas av länsrätt.
Om du inte lyder detta föreläggande kan konsekvenserna bli allvarliga. Om du är skyldig att lämna en självdeklaration inte har kommit in med en sådan inom föreskriven tid , skall en särskild avgift (förseningsavgift) tas ut. En självdeklaration skall inte anses ha kommit in om innehållet är så bristfälligt att den uppenbarligen inte kan läggas till grund för taxering ( 5 kap. 9 § Taxeringslag). Förseningsavgift tas ut med 1 000 kronor Om du inte har kommit in med en självdeklaration inom tre månader från den tidpunkt då självdeklaration senast skulle ha lämnats, skall ytterligare en förseningsavgift tas ut.Har därefter ytterligare två månader förflutit utan att självdeklarationen har kommit in, skall en tredje förseningsavgift tas ut ( 5 kap.10-11 §§ Taxeringslag).
Den allvarligaste konsekvensen vid utebliven sjävldeklaration är åtal för skattebrott ( 2 § skattebrottslag). Vid åtal för skattebrott måste åklagaren göra det sannolikt att förhållandena i det enskilda fallet varit sådana att det förelegat en beaktansvärd risk för att skatt eller avgift skulle påföras med ett för lågt belopp. Som exempel på situationer där skatteundandragande normalt inte kan anses föreligga kan nämnas fallet där en oriktig uppgift eller underlåtenhet som avser inkomster eller avdrag omfattas av en obligatorisk kontrolluppgiftsskyldighet, dvs. en kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande. Inte heller bör en oriktig uppgift som kan kontrolleras mot uppgifter i skatteregistret anses innebära fara för skatteundandragande i normalfallet. Om en deklaration vid samkörning sorteras ut för särskild kontroll - men den oriktiga uppgiften är av sådan art att den därefter inte kan upptäckas annat än vid en revision eller genom att ytterligare uppgifter inhämtas från den skattskyldige eller annan - bör farerekvisitet emellertid anses vara uppfyllt (Prop 1995/96:170 s 158).
Det som är värt att notera är att något krav på direkt uppsåt hos gärningsmannen uppställs således inte längre för den passiva brottstypen. Således är det tillräckligt att gärningsmannen är likgilitg i förhållande till de faktiska omständigheterna som konstituerar brottet och med vetskap om dessa ej bryr sig om att avhjälpa dem. Det har också uttryckts i praxis som att förverkligandet av effekten e inte utgjorde ett för gärningsmannen relevant skäl för att avstå från gärningen. ( NJA 2004 s.176). För det stora flertalet skattskyldiga gäller emellertid att en underlåtenhet att lämna självdeklaration inte kan medföra ansvar för skattebrott även om vanliga uppsåtsregler blir tillämpliga eftersom systemet med kontrolluppgifter innebär att skattemyndigheten ändå känner till inkomsterna. Endast när den skattskyldige har haft inkomster som varit dolda för kontrolluppgiftssystemet kan fara för skatteundandragande föreligga ( Prop.1995/96 s.158)
