Lawline svarar
Hej!
Vilket brott som den tilltalade åtalas för beror på hur väl den gärning personen begått passar in på någon i lag beskriven gärning. Man talar om att rekvisit i lagtexten måste vara uppfyllda av gärningen och gärningsmannen. Detta är ett arbete som åklagaren ansvarar för under förundersökningen. Åklagaren ska därvid vara objektiv och ta tillvara omständigheter som talar emot, men även för, den misstänkte. Åklagaren har det yttersta ansvaret för förundersökningen, men kan få hjälp av polis med exempelvis förhör. Det är alltså åklagaren som bestämmer vilket brott en person ska anses misstänkt för, men han/hon kan alltså få hjälp av polis att utreda omständigheter som kan göra att en gärning betraktas som ett eller annat brott.
Ibland kan en gärning stämma in på flera brott, utan att åtal ändå väcks för flera brott. Ett exempel är att en person på annans mark hugger ned ett träd. Detta utgör normalt egenmäktigt förfarande. Om personen sedan tillgriper trädet med uppsåt att tillägna sig det begår han stöld. Om han sedan säljer trädet gör han sig skyldig till häleri. I detta exempel saknas dock anledning att döma för mer än ett brott: stöld. Ett liknande resonemang kan föras vad gäller rånbrottet, som ju består av ett våldsmoment och ett tillägnelsemoment, som var för sig skulle utgöra två skilda brott.
I en rättegång där en tilltalad är misstänkt för ett visst brott så är det upp till försvaret att argumentera för att den utförda gärningen inte stämmer överens med gärningen som den beskrivs i lagtexten. Domstolen är inte bunden av brottsrubriceringen, utan är normalt sett fri att anse den utförda gärningen vara förenlig med en annan brottsbestämmelse. Se Brottsbalken http://www.lagen.nu/1962:700 för de olika brotten, särskilt 3 och 8 kapitlen.
Med vänlig hälsning!
