Lawline svarar
Hej!
I svaret omnämnda lagrum, förarbeten och rättsfall finner du www.lagen.nu.
30 kap. 6 § brottsbalken (BrB) lyder: Den som har begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning får inte dömas till fängelse. Om rätten i ett sådant fall finner att inte heller någon annan påföljd bör ådömas, skall den tilltalade vara fri från påföljd.
För att utreda frågan om Alzheimers sjukdom kan anses utgöra en allvarlig psykisk störning krävs att vi undersöker hur frågan bedömts i förarbeten och rättspraxis. Av förarbetena till 30 kap. 3 § BrB som innehåller begreppet ”allvarlig psykisk störning” framgår att till allvarlig psykisk störning bl.a. räknas vissa tillstånd av psykotisk karaktär och psykiska funktionsnedsättningar av allvarlig art (demens), allvarliga depressioner med självmordstankar och vissa svårartade personlighetsstörningar, t.ex. invalidiserande neuroser och personlighetsstörningar med impulsgenombrott av psykoskaraktär. Hit räknas också alkoholpsykoser och vissa andra allvarliga tillstånd som föranletts av missbruk. Bedömningen av om en psykisk störning är allvarlig måste göras utifrån både dess art och dess grad. Se prop. 1990/91:58 s. 86 f. och 453 f. Enligt förarbetena till 30 kap 6 §, prop. 1990/91:58 bil. 1 s. 86 f., räknas till allvarlig psykisk störning i första hand tillstånd av psykotisk karaktär, således tillstånd med störd realitetsvärdering och med symtom av typen vanföreställningar, hallucinationer och förvirring. Till allvarlig psykisk störning räknas också svårartade personlighetsstörningar med impulsgenombrott av psykoskaraktär. Bedömningen av om en psykisk störning är allvarlig skall ske utifrån både störningens art och dess grad. En sammanvägning får göras i varje särskilt fall av arten av störning och de symtom och yttringar i övrigt som belyser graden av störningen. I NJA 1995 s 48 (Flink-målet) har ett tillfälligt tillstånd av psykotisk karaktär, utlöst av alkoholberusning, har inte ansetts utgöra en allvarlig psykisk störning vid tillämpning av fängelseförbudet i 30 kap 6 § BrB. I Lindh-målet (NJA 2004 s. 704) dömdes till mord, trots att förövaren led av vanföreställningar, hallucinationer m.m. Domstolen ansåg det utrett att han led av en psykisk störning, men inte att denna var allvarlig enligt 30 kap. 6 § BrB.
Mitt svar blir utifrån min utredning att Alzheimers sjukdom mycket väl kan kvalificera som en allvarlig psykisk störning, under förutsättning att den påverkar personen i så allvarlig grad som lagstadgandet förutsätter. Att personen lider av sjukdomen innebär alltså inte per automatik att det är fråga om en allvarlig psykisk störning, utan en bedömning måste göras i det enskilda fallet och det kan konstateras att man i praxis är restriktiv med att tillämpa stadgandet.
Lycka till!
Med vänlig hälsning