Lawline svarar
Hej!
Inledningsvis vill jag bara uppmärksamma dig på att det vid bedömningar av straffrättsliga frågor som denna, inte räcker med att endast redogöra för vad som har hänt. Visst är det faktiska händelseförloppet mycket viktigt, eftersom att detta måste täckas av de s.k. objektiva rekvisiten i en brottsbeskrivning för att det man ens ska kunna tala om att det rör sig om ett brott. Utgången i ett fall är emellertid även beroende av vad man kallar den subjektiva sidan, d.v.s. vad den person som utförde handlingen hade för avsikter med desamma. Då det inom straffrätten som regel rör sig om bedömningsfrågor är det vidare mycket svårt att ge något bra svar på frågor av detta slag då det är så mycket som väger in. Av denna anledning blir svaret här tämligen allmänt och redogör i stort sätt enbart för vilka brott som de inblandade kan tänkas ha begått samt vilka straff som kan utdömas för dessa.
Om man börjar med att se till vilka brott som personerna X och Y kan ha gjort sig skyldiga till, tycks det av frågan vara ostridigt att båda har gjort inbrott hos Z. Hur denna gärning ska rubriceras beror framförallt på vilka avsikter X och Y hade med detta. Om det av någon anledning enbart var att tränga sig in i Z:s bostad, kommer det hela troligtvis att rubriceras som hemfridsbrott enligt 4 kap. 6 § brottsbalken (BrB). Brottet förutsätter emellertid uppsåt, men jag har svårt att se hur de två skulle sakna det. Straffet för normalgraden av detta brott är böter, men om det betraktas som grovt (t.ex. om avsikten med inbrottet är att misshandla någon) är straffet fängelse i högst två år.
Vidare följer det av frågan att Z har blivit misshandlad varför man nog ganska säkert kan säga att i alla fall de objektiva rekvisiten för misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB är täcka. Däremot framgår det inte vem som har utfört misshandeln och inte heller vad denne (eller båda) hade för avsikter med sitt handlande, något som dock är mycket viktigt vid bedömningen av ansvarsfrågan. Jag skulle emellertid vilja påstå att den som har utfört misshandeln har haft uppsåt till denna med tanke på att du beskriver det som en svår misshandel. Om man tänker sig att det endast är X som misshandlat Z är det troligtvis endast X som ställs till ansvar för detta. Trots detta kan emellertid Y ha gjort sig skyldig till medhjälp (X och Y skulle kanske även kunna dömas i medgärningsmannaskap) enligt 23 kap. 4 § BrB, varför även denne kan dömas till ansvar för misshandeln. Detta går emellertid inte att svara på mot bakgrund av den information som följer av frågan. För misshandel som bedöms som ringa är straffet böter eller fängelse i högst sex månader och fängelse i högst två år om det rör sig om misshandel av normalgraden. I detta fall tycks emellertid misshandeln vara av en sådan omfattning att det hela med stor sannolikhet kan rubriceras som grov misshandel enligt 3 kap. 6 § BrB, ett brott där straffet istället är fängelse i lägst ett år och högst tio år. Om man ytterligare hårdrar det hela skulle man kanske, med beaktande av det rör sig om en grov misshandel där offret tillfogats skallskador, även kunna fråga sig om det hela inte istället bör betraktas som försök till mord alternativt dråp. Även detta är svårt att uttala sig om, men vad man kan säga är att det inte krävs att X och Y haft för avsikt att döda Z när man bröt sig in, utan frågan är istället om man hade en sådan avsikt eller likgiltighet under själva misshandeln. Att det i sådana fall skulle röra sig om försök, beror ju på att brottet inte fullbordats (döden inträffade inte), men likväl är det givetvis straffbart. Försök till mord och dråp skall enligt 3 kap. 11 § BrB bedömas i enlighet med vad som stadgas i 23 kap. 1 § BrB och av detta följer att man högst får dömas till vad som gäller för fullbordat brott. Enligt 3 kap. 1 § BrB är straffet för mord fängelse i tio år eller livstid, medan straffet för den mindre grova graden dråp, enligt 3 kap. 2 § BrB är fängelse i lägst sex och högst tio år.
Om man då ser till Z tycks även han, med undantag för hemfridsbrott, uppfylla de objektiva rekvisiten för de brott som gåtts igenom här ovan. I detta fall ligger det emellertid nära till hands att fråga sig om det finns någon ansvarsfrihetsgrund som denne kan luta sig mot (den frågan bör man även ställa sig beträffande X och Y). Vad som menas med detta är att något ansvar inte utdöms trots att handlandet i normala fall betraktas som brottsligt. Enligt 24 kap. 1 § BrB följer att man har rätt till nödvärn bl.a. om någon påbörjat ett brottsligt angrepp på person (t.ex. misshandel), men ansvarsfriheten föreligger endast om gärningen som någon begår i nödvärn med hänsyn till ömständigheterna inte är uppenbart oförsvarlig. Om man tänker sig att Z under misshandeln tilldelar X knivhugget är det med andra ord inte säkert att detta kan ses som uppenbart oförsvarligt, men det är mycket svårt att säga om man inte känner till omständigheterna i övrigt.
Då straffet och valet av påföljd är beroende av vilket brott som domstolen väljer att döma för och hur man bedömer straffvärdet i kombination med andra faktorer som exempelvis tidigare brottslighet (detta har primärt betydelse för påföljdsvalet), är det som sagt svårt att bakgrund av den information som följer av frågan, säga hur en domstol skulle bedöma det hela. Vad man däremot kan säga är att man i svensk rätt inte använder sig av kumulation. Om domstolen t.ex. skulle välja att döma för grovt hemfridsbrott och misshandel lägger man inte ihop straffen för varje brott, utan istället utdöms ett mildare straff. Vidare bör det framhållas att personer som begår brott före 21 års ålder normalt sätt får en straffnedsättning samt att det ska finnas särskilda skäl för att fängelse skall få användas som påföljd.
Brottsbalken hittar du http://lagen.nu/1962:700.
Vänligen,
Lawline RådgivareRådgivare
