Enskilt åtal och ev. påföljd vid förtal

Question

Hej!
Vad är straffet för ärekränkning om man blir åtalad och dömd. se nedan orsak.
En person har blivit uthängd på nätet med namn och adress i en annons där det står att man ska se upp med personen i fråga då denne falskt annonserar om fritidsbostäder som inte finns och på det viset tjänar pengar på förbetalda hyror. Bevis finns och är starka mot denne "bedragare" som även är polisanmäld. Syftet var att skydda andra att inte gå på dennes annons som trots anmälan ligger kvar på nätet.
Kan straffet för ärekränkning bli mindre om "bedragaren" blir dömd?

Answer 1

Hej och tack för din fråga!

Förtal är ett så kallat målsägandebrott, 5 kap. 5 § st. 1 Brottsbalken. Det innebär att ett åtal i regel måste väckas av målsägande själv, till skillnad vad som gäller vid de flesta brott nämligen att en åklagare väcker åtal. Det är en svår och potentiellt mycket kostsam syssla för en målsägande att väcka ett enskilt åtal. Den viktigaste faktorn är naturligtvis rättegångskostnaderna. Endast om det av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt kan en åklagare väcka åtal vid förtal. Lagtextens utformning ger uttryck åt att  ett sådant allmänt åtal är avsett att förekomma endast i undantagsfall. Ett sådant fall tycks det inte röra sig om i ditt fall. 

Om nu målsäganden ändå väljer att väcka ett enskilt åtal och om rätten finner att den tilltalades uttalande utgör förtal så är det stadgade straffet böter, 5 kap. 1 § st. 1 BrB. Om rätten finner att uttalandet lämnats i en kränkande form, fått stor spridning eller är ägnat att åsamka särskilt allvarlig skada kan den tilltalade dömas för grovt förtal och då dömas till böter eller fängelse i högst två år. Att den förtalade faktiskt begått de bedrägerier som påstås i annonsen kan vara en faktor som påverkar straffvärdet i förmildrande riktning, 29 kap. 1 § st. 1 BrB.

I förtalsbestämmelsen finns det en viktig undantagsregel i 5 kap. 1 § st. 2 BrB. Detta undantag kräver i detta fall att 1) det var försvarligt att lämna uppgiften och att 2) uppgiften var sann eller annars att uppgiftslämnaren hade skäligen grund för den. Även sanna uppgifter kan alltså medföra ansvar för förtal om det inte var försvarligt att lämna dem.

Även om det i regel inte anses försvarligt att sprida brottsmisstankar i onödan,  anser jag dock att det i ditt fall får anses vara försvarligt att lämna ut uppgiften om att en annons används i syfte att begå bedrägeri. Om försäljaren tagit bort annonsen skulle dock bedömningen bli annan eftersom syftet att hindra andra från att bli lurade inte längre är hållbart.

Brottsbalken finner Ni https://lagen.nu/1962:700#K5P1S1

Vänligen,