karaktärsdrag för lån av pengar
Lawline svarar
Hej, och tack för din fråga!
Karaktärsdragen för ett lån av en sak (lösöre) kan sägas vara att det rör sig om ett upplåtande och inte ett överlåtande. Kort sagt innebär det här att lånegivaren har kvar äganderätten, men medger att den som tar emot lånet får en rätt att nyttja det som lånet handlar om. Det finns ingen lag som direkt reglerar det här, istället använder man sig av liknelser från den lag som reglerar gåvor: den s.k. gåvolagen, https://lagen.nu/1936:83 .
Att tala om karaktärsdrag för lån av pengar låter sig inte lätt göras: men det korta torde vara att det som kännetecknar lånet i sig är att den som lånar ut pengarna både vill och räknar med att få tillbaka en lika stor eller större summa pengar vid någon framtida tidpunkt.
Ett "lån" som erbjuds med 0% avtalad ränta och utan amorteringsplan är alltså fortfarande ett lån så länge som lånegivaren vill ha tillbaka pengarna, trots att inga avtalsvillkoren finns som skulle göra att det låg i låntagarens intresse att inom en viss tid betala tillbaka.
Jag kommer nedan att beskriva hur lagens utfyllande regler ändå ger långivaren påtryckningsmedel för att få tillbaka sina pengar, förutsatt att han kan bevisa att skulden (hans fordran) existerar och är giltig - en grundläggande princip är att den som påstår att något är på ett visst vis är den som har bevisbördan för det.
Ett typiskt sätt att säkra sig om att få sina pengar tillbaka är att upprätta ett skuldebrev, där den som tar lånet förpliktar sig att lämna tillbaka en motsvarande summa pengar - eller med andra ord skriver under på att hans motpart har en giltig fordran på honom. Ett skuldebrev är ett ensidigt åtagande, och ska inte automatiskt likställas med ett avtal om lån: ett avtal om lån kan fungera som ett skuldebrev, men ett skuldebrev behöver inte nödvändigtvis fungera som ett avtal om lån.
Ett exempel på ett enkelt skuldebrev kan se ut så här:
"Jag, A. A:son ska på B. B:sons begäran utge 1000 kr till denne
signerat och daterat"
Skuldebrev regleras i lagen om skuldebrev, https://lagen.nu/1936:81, där 1 § ställer upp huvudregeln att ifall man har utfärdat ett skuldebrev så är man bunden av det.
Ifall ett skuldebrev har upprättats utan några villkor om amortering eller ränta, eller en förfallodag då långivaren (borgenären) kan driva in sin skuld, gäller skuldebrevslagens utfyllande regler. Dessa säger att skuldebrevet i sådant fall ska betalas när långivaren (borgenären) begär att det ska göras så (5 § SkbrL), samt att som huvudregel en dröjsmålsränta börjar löpa på obetald fordran 30 dagar efter att betalningskravet framställdes (4 § RänteL). Den här dröjsmålsräntan är oberoende av om man har avtalat en ränta på skulden. Alltså är avsaknaden av ränta och amorteringsplan inget som gör att lånet blir en gåva av något slag - och eftersom att gåvoskatten är avskaffad så finns inte längre något incentiv att förkläda gåvor till lån.
Slutligen vill jag bara nämna att den här frågan rör juridikens fordringsrättsliga område, och är en del av den allmänna förmögenhetsrätten. Det jag har presenterat här är bara en introduktion till dess grundligaste principer. Från det enklaste lånet när en vän lånar en tjugolapp till en annan, till lån med säkerheter, avbetalningsplaner och kreditvillkor är det en stor spännvidd, och det som jag skrivit ovan är den grundläggande juridiska konstruktionen för att reglera fordringar mellan olika personer.
Sammanfattnignsvis är det alltså bevisningen om fordran, samt parternas avsikter som är avgörande för hur man ska betrakta "lån".
Jag hoppas att du blir nöjd med svaret
vänligen
