Närståendes rätt till information om patient som intagits för tvångsvård enligt LPT.

Question

Hej.
Jag har en dotter som är 23 år och som tyvärr är psykiskt dålig långa perioder sedan 2007 och inlagd på LPT. Flertalet självmordsförsök, skadar sig själv genom att skära/hugga sig eller svälta sig. Allt detta har jag levt med i snart sex år och jag blir alltid motarbetad av psykvården, nu undrar jag. Har jag några rättigheter som anhörig att få reda på något enligt lagen och vad i så fall? Jag vet om att dom har tystnadsplikt men finns det något jag får veta? Att leva i all denna ovetskap har och tär på min hälsa och nu vet jag inte vart jag ska vända mig. 

Answer 1

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Som du säkert vet så innebär en intagning enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) att patienten inte har kunnat tillgodoses vård genom lämnat samtycke. Beslut fattas efter att läkarintyg utfärdats och särskilda undersökningar företagits, se 2, 3 och 4 §§ LPT. Här följer en länk till LPT: https://lagen.nu/1991:1128

Din fråga vad du som anhörig har rätt till att få veta kan utläsas ur 16 och 17 §§ LPT. Av dessa paragrafer framgår att snarast efter att patienten har tagits in för tvångsvård så ska en vårdplan upprättas. Denna ska innehålla vilka behandlingsåtgärder och andra insatser som ska vidtas för att syftet med tvångsvården ska uppnås och dess resultat bestå. Så långt möjligt skall planen upprättas i samråd med patienten och om det inte är olämpligt skall samråd också ske med dennes närstående, vilket i detta fall är du. Detsamma gäller förloppet under behandlingens gång, se 17 § LPT. Detta knappa svar är det enda jag kan ge dig. Om du inte vet med dig att man gjort bedömningen att samråd med dig som närstående skulle vara olämpligt är det som utgångspunkt enligt lagen något som bör ske. En sådan situation skulle kunna vara att patienten och de närstående på något sätt är i konflikt med varandra eller att patienten motsätter sig att kontakt tas med de närstående. Att komma ihåg är att syftet med stadgandet att möjliggöra en så bra vård som möjligt för den intagne och det faktum att samråd ska ske även med närstående inte är en rättighet som är förbehållen dig i första hand, utan fokus ligger på hitta en så bra lösning som möjligt för den intagne.

Hoppas mitt svar är något klargörande.

Stort lycka till med allt!

Vänligen,

Emelie Fyhrqvist