Lawline svarar
Hej!
Enligt 5:1 brottsbalken ska den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömas för förtal till böter.
För ansvar krävs inte någon bevisning om att beskyllningen faktiskt har medfört andras missaktning. Uppgiften ska dock vara av nedsättande beskaffenhet och det ska vara fråga om vad som kan sägas vara en uppgift och inte bara ett värdeomdöme. Det krävs dock inte att uppgiften är nedsättande enligt den allmänna uppfattningen i samhället, utan tillräckligt är att uppgiften är ägnad att utsätta vederbörande för "andras missaktning".
Var uppgiftslämnaren skyldig att uttala sig eller var det med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, ska man, enligt 5:1 brottsbalken, ej döma till ansvar om uppgiftslämnaren visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den. En annars straffbar handling kan därmed vara straffri på grund av intressekollision. Såsom allmän regel kan den som åtalats för förtal inte fria sig från ansvar genom att bevisa sanningen i sina uppgifter. Någon allmän rätt att alltid få säga sanningen, även då uttalandena är kränkande, finns inte. Emellertid måste en avvägning göras mellan skyddet mot kränkande yttranden och kravet på yttrandefrihet. Med hänsyn till intressekollisionen kan vissa uttalanden hamna utanför det kriminaliserade området. Det är därför svårt att säga om Du vid en eventuell stämning av uppgiftslämnaren kommer att vinna framgång med din talan.
Vad beträffar förtalsbrottets förhållande till tryckfrihetsförordningen stadgas i 7:4 TF att en gärning som begås genom tryckt skrift och är straffbart enligt lag (såsom enligt förtalsbestämmelsen i 5:1 BrB) ska anses utgöra tryckfrihetsbrott.
Preskriptionstiden för förtal är två år, enligt 35:1 brottsbalken.
Med vänliga hälsningar,
