Lawline svarar
Hej och tack för din fråga!
För att kunna döma en person för brott måste rätten kunna konstatera att den tilltalades skuld är ställd *utom rimligt tvivel*. Det är ett mycket högt beviskrav. Det är svårt att exakt beskriva vad kravet innebär men i den juridiska litteraturen har det uttryckts så här:
”Om bevisen mot en person är så starka att vad som talar till hans förmån endast är en långsökt möjlighet, som kan avfärdas med frasen "det är visserligen möjligt, men det är inte minsta troligt" är saken visad bortom varje rimligt tvivel”
I den svenska brottmålsprocessen är hela bevisbördan placerad på åklagaren. Den tilltalade har inte någon skyldighet att bidra till utredningen eller till att vara aktiv under rättegången utan har rätt till tystnad. Det innebär dock inte alltid att det är till den tilltalades bästa att inte medverka/vara tyst. När åklagaren har lagt fram så mycket bevis att beviskravet kan anses uppnått bör den tilltalade lägga fram motbevisning för att "sänka" värdet av åklagarens bevisning för att förhindra att domstolen meddelar en fällande dom. Man brukar därför säga att den tilltalade har en falsk bevisbörda.
Det är alltså åklagaren som måste bevisa att narkotikabrottet har skett uppsåtligen. Resultatrapporten från blodanalysen är dock ett mycket bra bevis (sett ur åklagarens synvinkel) som sannolikt är tillräckligt för att beviskravet ska anses uppnått. Mitt råd till dig är därför att inte sitta tyst under rättegången utan att lägga fram en rimlig förklaring till hur narkotikan kan ha hamnat i ditt blod och på så vis sänka värdet av åklagarens bevisning. Om rätten anser att det finns "rimligt tvivel" har beviskravet inte uppnåtts och du kan inte fällas för narkotikabrott.
Skriv gärna igen om du har fler frågor.
Vänligen,
Paulina Nilsson
