Lawline svarar
Hej
I den lag som gäller för de flesta anställningsavtal angående arbetstider står inte mycket om övertidsersättning, se Arbetstidslagen https://lagen.nu/1982:673#R3. Som utgångspunkt brukar man upprätthålla principen om att den avtalade lönen utgör vederlag (/lön) för alla prestationer som arbetstagaren utför i arbetet.
När det inte finns något bestämt i det personliga anställningsavtalet och parterna inte är kollektivavtalsanslutna så brukar Arbetsdomstolen vid tvister om övertidsersättning för utfört arbete hämta ledning från närmast tillämpliga kollektivavtal (alltså från det kollektivavtal som gäller för samma typ av rörelser). Arbetsdomstolen har då sagt att om en heltidsanställd arbetstagare har rätt till ersättning för övertidsarbete så ska normalt förhöjd ersättning utgå i enlighet med vad som gäller för närmast tillämpliga kollektivavtal. Detta gäller dock endast om detta övertidsarbete utförs på begäran av arbetsgivaren. _(För den intresserade har detta fastslagits i Arbetsdomstolens praxis genom målen: AD 1991 nr 91, AD 1991 nr 81, och AD 1076 nr 65)_
Arbetsdomstolen har ansett att om arbetstagaren själv ägt bestämma över sina arbetstider så finns ingen rätt till övertidsersättning. I sådana fall ska övertid istället kompenseras genom ledighet. _(För den intresserade har detta fastslagits i Arbetsdomstolens praxis genom målen: AD 2003 nr 11 och AD 1990 nr 115)_
Arbetsdomstolen har vidare menat att ob-tillägg (särskild ersättning för obekväm arbetstid) inte kan krävas om sådan utbetalning av ob-tillägg inte följer av närmast tillämpliga kollektivavtal. _(För den intresserade har detta fastslagits i Arbetsdomstolens praxis genom målen: AD 1991 nr 81)_
I total avsaknad av avtalsregleringar (i anställningsavtalet eller i avsaknad av tillämpligt kollektivavtal) kan övertidsarbete kompenseras i form av ledighet. Men överenskommelse kan givetvis träffas mellan arbetsgivare och arbetstagare om att övertidsarbetet istället ska kompenseras i form av kontantersättning.
Med Vänliga Hälsningar
