Josefin Ajemark |Hej, tack för att du har vänt dig till lawline. Att uppskatta hur stor chans det är att  din dotter kommer att bli dömd för något brott är praktiskt omöjligt. Jag kan dock ge dig en bakgrund till vad medhjälp till snatteri innebär.Bestämmelsen om snatteri hittar du i Brottsbalken (BrB) kap 8 § 2, se https://lagen.nu/1962:700. Vad som menas med medhjälp framgår av 23 kap 4 § BrB. Av sistnämnda bestämmelse framgår att den som uppsåtligen med ”råd eller dåd” har främjat dvs. underlättat, hjälpt till på något sätt för att en brottslig gärning ska ha kunnat inträffa kan dömas till ansvar för det om samtliga objektiva förutsättningar är uppfyllda för det aktuella brottet. Med "uppsåtligen" menas att en förutsättning för att din dotter ska kunna dömas för medhjälp  är att hon hade för avsikt att, genom sitt agerande i butiken främja sin kompis gärning. I praktiken kan det dock vara hennes trovärdighet som kommer att bli avgörande för om hon eventuellt blir dömd för medhjälp till snatteri eller inte. Den trovärdighetsbedömningen görs av domstolen som i sådana fall kommer att lägga in hennes berättelse till alla andra fakta i målet.Utöver medhjälp till brott finns det en möjlighet att anse att någon är gärningsman utan att denne är det i ”strikt mening”. Detta kan vara fallet då flera personer tillsammans har uppfyllt samtliga brottsrekvisit för ett brott och samtliga kan då komma att dömas som medgärningsmän. Dessa har då handlat "gemensamt i samråd" eller "tillsammans i samförstånd". Kännetecknande för dessa situationer är att inte någon person själv kan sägas uppfylla samtliga brottsrekvisit utan att det är flera tillsammans som har utfört brottet. Det krävs dock att samtliga har uppsåt till handling och effekt samt att det har skett i samråd eller (tyst) samförstånd. Detta torde enligt min mening inte vara aktuellt i förevarande fall. Hör gärna av dig igen om du har fler frågor! Vänligen, 

Emina Gaspar-Vrana |Hej och tack för Din fråga!Jag förstår att Du undrar. Enligt gällande rätt så hamnar endast brott som en person har dömts för i belastningsregistret. Om ett anmält brott inte leder till en dom hamnar det alltså inte i belastningsregistret. Friande domar i första instans hamnar inte heller i registret och friande domar i högre instans försvinner ur registret efter laga kraft datumet.Det som står på Polisens hemsida är;”Om du dömts för brott som begåtts under de senaste fem åren anses du inte som lämplig. Är brottet grovt kommer du inte att anses som lämplig oavsett hur lång tid som passerat sedan brottet begicks.”Enligt 17 § lagen om belastningsregister ska dock uppgifter om1.  fängelse- eller förvandlingsstraff för böter gallras tio år efter frigivningen,2. fängelsestraff som ska anses helt verkställt genom tidigare frihetsberövande eller från vilket någon genom beslut om nåd helt har befriats gallras tio år efter domen eller beslutet,3. fängelsestraff som har fallit bort enligt 35 kap. 8 eller 9 § brottsbalken eller förvandlingsstraff för böter som har fallit bort enligt 18 eller 21 § bötesverkställighetslagen (1979:189) gallras fem år efter det att straffet föll bort,4. skyddstillsyn eller villkorlig dom gallrasa. tio år efter domen eller beslutet, ellerb. fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,5. sluten ungdomsvård gallras tio år efter det att påföljden helt verkställts,6. ungdomsvård eller överlämnande till vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall gallrasa. tio år efter domen eller beslutet, ellerb. fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,7. överlämnande till rättspsykiatrisk vård gallras tio år efter utskrivningen,8. ungdomstjänst gallrasa. tio år efter domen eller beslutet, ellerb. fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,9. böter gallras fem år efter domen, beslutet eller godkännandet av strafföreläggandet eller föreläggandet av ordningsbot,10.  att någon enligt 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från påföljd gallrasa. tio år efter domen eller beslutet, ellerb. fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,11.  åklagares beslut att inte åtala för brott gallrasa. tio år efter beslutet, ellerb. tre år efter beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet,12.  beslut om kontaktförbud gallras tio år efter beslutet, och13.  beslut om tillträdesförbud gallras fem år efter beslutet.Beroende på vilken tidsperiod som gäller kommer alltså uppgifterna så småningom att försvinna och då finns de inte kvar. Hoppas att detta klargjorde rättsläget för Dig.Med vänlig hälsning,Emina Gaspar-Vrana

Elin Sjörén | Hej, Nej, det blir inte per automatik grovt rattfylleri när gränsen på 1,0 promille passerats. I lag om straff för vissa trafikbrott föreskrivs i 4a § att det särskilt ska beaktas ifall föraren haft en alkoholkoncentration på minst 1,0 promille i blodet. Har föraren överskridit denna gräns ska utgångspunkten emellertid vara att brottet anses som grovt, men sedan ska också förmildrande omständigheter beaktas (såsom att föraren framfört fordonet utan att utgöra fara för andra och så vidare) vilket kan medföra att det inte längre ses som grovt rattfylleri. Lag om straff för vissa trafikbrott återfinns här: https://lagen.nu/1951:649 Med vänlig hälsning

Mattias Garrido |Hejsan! Vad uppskattat att Ni vänder Er till oss på Lawline! Domstolen i fråga meddelar antal och belopp i och med domslutet. Variationerna förekommer eftersom en bedömning sker i det enskilda fallet. I likartade fall försöker oftast domstolen döma liknande för att öka förutsägbarheteten. I bedömningen av storleken av varje dagsböter tas hänsyn till ekonomiska förhållanden enligt 25 kap. 3 § brottsbalken (https://lagen.nu/1962:700). I bedömningen av antal böter tas hänsyn till förmildrande och försvårande omständigheter i enlighet med 29 kap. brottsbalken. Promillehalten är bland annat en sådan försvårande omständighet. Lycka till! Mvh Lawline

Veronica Eriksson |Hej, och tack för din fråga. Det aktuella brottet är möjligen stöld (8 kap 1§ Brottsbalken): "Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år."Alternativt kan det röra sig om grov stöld (8 kap 4§ BrB):   "Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grov stöld dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om tillgreppet skett efter intrång i bostad, om det avsett sak som någon bar på sig, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada." Frågan om brottet är grovt eller inte har en grundläggande inverkan vid påföljdsbestämningen. En intressant punkt vid denna bedömning är "särskilt farlig eller hänsynslös art" (8 kap 4§ BrB). Det finns många omständigheter som kan få gärningen att framstå som särskilt farlig och hänsynslös. Ett viktigt exempel är att brottet är ett led i en yrkesmässig eller systematisk brottslighet, särskilt om den innebär illojalitet mot arbetsgivaren. I praxis har man lagt vikt vid om det sammanlagda värdet uppgår till ett "betydande belopp".  Av stor betydelse vid bedömningen om brottet ska bedömas som grovt är även om gärningen företogs mot en "skyddslös person" t.ex. brott riktade mot sjuka, gamla eller andra som p.g.a. handikapp eller någon annan omständighet befinner sig i en särskilt utsatt eller besvärlig situation. I detta fall rör sig enligt din fråga om ett flertal stölder hos olika personer. En viktig fråga blir alltså om det rör sig om ett eller flera brott. D.v.s. om det finns en naturlig brottsenhet där alla stölderna kan inrymmas eller om varje stöld ska bedömas var för sig. Vanligtvis bedöms frågan utifrån hur många målsägande som blivit drabbade vid varje tillfälle. Vid seriebrottslighet uppstår dock särskilda problem när det rör sig om förmögenhetsbrott som begås upprepat, utan tidsligtsamband, i ett visst sammanhang. I dylika fall kan det förekomma att domstolen samlar ihop alla brotten och rubricerar dem som grov brottslighet. (detta kan dock anses strida mot konkurrenslärans principer.) Hur just detta fall kommer att bedömas är svårt att säga. Vilken typ av straff som kommer utdömas är beroende av alla ovanstående faktorer. Dessutom kan den tilltalades personliga situation få stor betydelse vid val av påföljd. En viktig fråga är t.ex. om den tilltalade är tidigare lagförd för brott. Även hur dennes sociala förhållande ser ut kan får betydelse. Detta gör att själva påföljdsbestämningen är mycket svår att sia om. Viss vägledning kan möjligen ges av rättsfallet "Hovrätten Dom 2010-02-01 Egendomsbrott B1-10" Där hade två killar vid ett 30-tal tillfällen tagit saker från olika butiker till ett värde av 100　000 kr. HovR betraktade gärningen som stöld (ej grov stöld), men detta främst p.g.a. att liknade tillgrepp i butiker annars brukar rubriceras som snatteri. Killarna fick villkorlig dom. Det är dock inte säkert att bedömningen skulle bli lika i din bekantas fall, dels för att dennes brott måhända rubriceras som grov stöld p.g.a. tillvägagångssättet och dels för att dennes personliga förhållanden, t.ex. tidigare lagförning, inte är kända. Ett annat rättsfall som jag anser det värt att nämna i sammanhanget och som tar hänsyn till den tilltalades systematiska illojalitet mot arbetsgivaren är NJA 1982 s 645. Där ansågs villkorlig dom inte kunna komma på fråga som påföljd för en tilltalad, vilken systematiskt under lång tid på sin arbetsplats förövat grova stölder mot arbetsgivaren. Detta med hänsyn till allmän laglydnad. Den tilltalade hade stulit möbler på IKEA till ett värde av ca 100 000 kr. HD uttalade i påföljdsdelen att den tilltalade inte var tidigare straffad, att han levde under goda sociala förhållanden och inte hade missbruksproblem. Vidare anförde HD "utsikterna för att han i framtiden skall avhålla sig från att begå brott är gynnsamma, och något behov av övervakning föreligger inte. Brottslighetens allvarliga karaktär föranleder emellertid att av hänsyn till allmän laglydnad villkorlig dom inte kan komma i fråga som påföljd för brotten". Den tilltalade dömdes till 10 månaders fängelse. Vid bedömning av fängelsestraffets längd togs viss hänsyn till att den tilltalade "visat en aktningsvärd strävan att genom arbete och sparande gottgöra de förluster han tillfogat arbetsgivaren." Om så inte hade skett skulle straffet kunnat bli längre. Om du själv vill titta närmare på nämnda lagrum se (https://lagen.nu/1962:700)Hoppas att jag kunde bringa klarhet över rättsläget. MVH/ Veronica Eriksson

Hanna Wingren |Hej och tack för din fråga,Den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning gör sig skyldig till förtal enligt Brottsbalken 5 kap. 1 §. Det krävs att en uppgift lämnats, och inte bara ett allmänt värdeomdöme, och uppgiften ska ha lämnats till en tredje person. Dessa kriterier verkar vara uppfyllda i ditt fall. Vidare krävs dock att uppgiften utpekar dig som brottslig eller klandervärd i ditt levnadssätt samt att uppgiften duger till att utsätta dig för andras missaktning. I ditt fall rör det sig inte om att du blivit utpekad som brottslig och frågan är då om uppgiften kan ha ansetts utpeka dig som klandervärd i ditt levnadssätt. Uppgiften ska vara nedsättande. Med den informationen som givits är det svårt att svara på om dessa uppgifter är tillräckliga för att uppfylla kravet på att utpeka dig som klandervärd i ditt levnadsätt och om uppgiften är ägnad att utsätta dig för andras missaktning. Om dessa krav skulle anses uppfyllda kan agerandet grunda ansvar för förtal men utan mer information kan jag inte yttra mig om agerandet du beskriver utgör förtal eller inte.Vänliga hälsningar,

Johan Hult |Hej, Jag förstår att du är upprörd, men jag tror inte att personen i din fråga har gjort sig skyldig till ett brott (åtminstone inte utifrån den information du har gett i din fråga).Du frågar om du kan anmäla henne för ”falska anklagelser”. Det finns inget brott med just den rubriceringen. 15 kap. 6-7 §§ brottsbalken (1962:700) tar upp brott med liknande namn: falsk angivelse, obefogad angivelse, falsk tillvitelse och vårdslös tillvitelse - men dessa brott är inte aktuella i detta fall. Kortfattathandlar den typen av brott om att man falskt anklagar eller anmäler någon för brott och dessutom gör det till myndigheterna. Det är alltså inget den gymanställde har gjort. Det finns förstås andra typer av straffbara anklagelser, t ex förolämpning och förtal. De är vad som kallas ärekränkningsbrott, och de beskrivs i brottsbalkens femte kapitel.  Förtal, som beskrivs i 5 kap. 1 § brottsbalken, är när man utpekar någon som ”brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt” eller lämnar någon annan uppgift med syfte att skada personens rykte. Men det är bara förtal om man lämnar sådana uppgifter till någon annan än den man anklagar. I detta fall tog personen som arbetar undan dig privat och framförde anklagelserna tilldig. Syftet var inte att sprida rykten till andra personer för att de skulle se ner på dig, så hon har inte gjort sig skyldig till förtal.Kan anklagelserna istället straffas som förolämpning (5 kap. 3 § brottsbalken)? Förolämpningar, i juridisk mening, är att ”smäda annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende”. Ett exempel på kränkande beskyllning tas upp i rättsfallet SvJT 1973 rf s. 53, där en person fälldes för att ha frågat ett vittne om denne fick betalt för att vittna falskt. Jag kan förstå om du känner dig utsatt för en kränkande beskyllning, men för att någon ska dömas för förolämpning måste beskyllningen uteslutande ha syftet att såra offrets självkänsla. Det måste alltså finnas uppsåt hos gärningsmannen att göra just det. Uppsåt att såra någons självkänsla är inte alltid lätt att bevisa. I rättsfallet NJA 2004 s. 331 friades en person efter att ha kallat poliser för ”svin” och ”grisar” i samband med ett polisingripande. Högsta domstolen ansåg att mannen hade uttryckt sig så för att visa sin ilska och smärta (polismännen var tvungna att använda våld för att gripa honom), inte för att såra deras självkänsla. Situationen i ditt fall är förstås annorlunda – personen som anklagade dig befann sig i överläge. Samtidigt kan syftet ha varit att du skulle erkänna något hon faktiskt trodde att du gjort dig skyldig till, inte att såra din självkänsla. Den typen av bedömningar kan vara komplicerade. Slutligen är det svårt att veta exakt vilken typ av uttalanden som är straffbara kränkningar, och vilka som ”bara” är oförskämda. I praktiken verkar de flesta förolämpningsfall röra ganska grova förolämpningar, ofta (men inte alltid) med rasistiskt eller sexistiskt innehåll. Se t ex rättsfallen NJA 1989s. 374 och RH 2011:5.För att sammanfatta så förstår jag att du känner dig orättvist behandlad. Stå på dig mot felaktiga anklagelser, och du kan förstås höra av dig igen om ni har fler konflikter. Men baserat på den information du gett i frågan skulle jag inte rekommendera att du anmäler den gymanställde. Hennes beteende var ovänligt, men sannolikt inte straffbart.Brottsbalken hittar du https://lagen.nu/1962:700. Med vänlig hälsning,

Alexandra Leppälä | Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. För att ett körkort ska återkallas på grund av ett brott krävs att brottet man gjort sig skyldig till ska vara av sådan art att det kan antas att vederbörande inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Dessutom kan körkortet återkallas om personen på grund av sina personliga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som körare. Narkotikabrott tillhör den brottsklassen som kan medföra att körkortet dras in. Om frågan dock endast gäller ett ringa dopingbrott krävs det förmodligen att personen blivit dömd fler än en gång. Detta är dock inget absolut krav. Svaret på frågan är alltså att det i vissa specialfall kan föreligga skäl att på grund av ringa dopingbrott återkalla ett körkort. Hoppas svaret varit till hjälp. Med vänlig hälsning,