Vilket är det avgörande kriteriet vid en bedömning om vårdnad och umgänge?
Detta gäller vårdnadstvist
Jag och exfru/mamma till våra barn (10 och 13 år) har tingsrättsdom på att dela upp umgänget per 10 veckors sommarlov enligt 6 veckor hos mig som är boendeförälder samt 4 veckor hos mamman som är umgängesförälder. Där det är max två veckor hos ena föräldern så att det inte går för lång tid för barnen utan träffa ena föräldern. Denna lösning har mamman godkänt i tingsrättsförhandling.
Till saken hör att barnen går i skola 1,5 kilometer från mig dit de cyklar om dagarna. Det är 25 kilometer från mamman till skolan. I min bostad har barnen varsitt rum, men det är inte så i mammans trerumslägenhet.
Alla barnens kamrater bor i närområdet kring mig. De har inga kamrater där mamman bor.
Nu vill mamman ändra detta umgänge under sommaruppehåll till att vara fem veckor vardera inkluderat tre veckor i sträck hos mamman. Alltså justera domen. Motiveringen är att det är bättre för barnen.
Jag undrar nu: vilka bedömningskriterier gäller för sådana här tvister om vårdnad? Detta system med 6 + 4 veckor har pågått i fyra år och enligt barnen (och mig) fungerat väl.
Tacksam för svar
Mvh,
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Vad säger lagen?
Frågor om vårdnad och umgänge regleras i Föräldrabalken (1949:381), hädanefter refererad till som FB, (6 kap. FB). Din fråga är specificerad på umgänge varav jag i mitt följande svar kommer ta utgångspunkten i det. Gällande umgänge är det en fråga som kan fastställas av rätten, och en tidigare dom i frågan kan då även ändras. (6 kap. 15a § FB)
Vad är "barnets bästa"?
I en bedömning gällande umgänge för barn med sina föräldrar är det barnets bästa som står i fokus (6 kap. 2a § FB). Här finns det en kontinuitetsprincip som innebär att man tar hänsyn till att barn mår bäst av att vardagen ser i huvudsak likadan ut. Vidare kan barnets egen vilja få höras och beaktas beroende på barnets mognad och ålder. En gräns som det brukar refereras till är att vid 12 år och uppåt tar man större hänsyn till barnets vilja. Följaktligen beaktas barnets fysiska och psykiska hälsa och vilka konsekvenser olika beslut får för barnet, både kortsiktigt och långsiktigt
Principen om barnets bästa går före föräldrars önskan, man tar i slutändan alltså inte hänsyn till föräldrars behov av att träffa sina barn utan det är barnets bästa som står i fokus.
Avslutning
Mer djupgående svar på din fråga kan tyvärr inte göras eftersom domstolen gör bedömningen av vad som är barnets bästa i varje enskilt fall, det finns ingen schablonmässig mall att följa i bedömningen.
Hoppas det var svar på din fråga!
Mvh,
