Varför blev straffet för olaga hot, skadegörelse m.m. så lågt?
Om någon hotar mig till livet genom att säga att han ska skjuta mig, min sambo och våra tre minderåriga barn och polisen finner en skarpladdad pistol när de griper honom i hans bostad. Jag spelade även in detta samtal då hotet uttalades. Några dagar tidigare besköts mina arbetsbilar utanför firman. Han åkte även hem till en anställd och hotade honom med pistol mot pannan, allt utom själva pistolen syns på övervakningskameran. Den hann han stoppa undan då han ”vet om kamerorna”. Han krävde mig på 100 000 kr och den anställde också. Tycker straffet på 1 år och 2 månader är skrattretande. Varför så lågt?
Lawline svarar
Inledning
Hej!
Först och främst tack för att du valt att ställa din fråga till oss på Lawline. Du är välkommen att lämna synpunkter på mitt svar i kommentatorsfältet och efterfråga kompletterande upplysningar eller liknande.
Såsom jag läser din fråga har den aktuella personen redan blivit dömd för de brott du beskriver och fått ett fängelsestraff. Du undrar varför straffet blev så kort, vilket jag efter bästa förmåga resonerar kring nedan.
Svar
Utan att ha läst domen förutsätter jag att den tilltalade befanns skyldig till olaga hot enligt 4 kap. 5 § brottsbalken i och med att han hotade dig, din sambo och era barn till livet. Straffet för olaga hot av normalgraden är fängelse i högst ett år. Är brottet grovt är straffskalan fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Olaga hot aktualiseras även för händelsen då din kollega fick pistolen riktad mot sig (huruvida det kunde bevisas utan att det framgick av övervakningsfilmerna har jag ju inte kännedom kring).
Att polisen påträffat en pistol hos den tilltalade utgör förmodligen vapenbrott enligt 9 kap. 1 § vapenlagen, vilket kan bestraffas med fängelse i högst två år. Skotten mot bilarna är definitivt skadegörelse enligt 12 kap. 1 § brottsbalken (vilket för normalgraden kan ge som mest ett års fängelse).
Kravet på dig att betala 100 000 kr utgör sannolikt försök till utpressning enligt 9 kap. 4 § brottsbalken. Högsta straffet för fullbordad utpressning är fängelse i två år. När det enbart rört sig om ett försök reduceras normalt straffvärdet.
Summerar man straffskalorna för de ovannämnda brotten så ges ett maximalt straffvärde på sex år (då har jag utgått ifrån att det olaga hotet inte är grovt, vilket det mycket väl kan vara med tanke på den allvarliga karaktären på hotet).
Enligt 26 kap. 2 § brottsbalken får fängelse användas som gemensamt straff för flera brott om fängelse ingår i straffskalan för något av brotten. Fängelsestraffet får även sättas högre än högsta straffet för det svåraste brottet (i vårt fall försök till utpressning med två år som högsta straff). I ett sådant läge får maxstraffet, enligt samma paragraf, överskridas med maximalt ett år.
Konsekvensen av denna bestämmelse är att det högsta tänkbara fängelsestraffet för den person som hotat dig och angripit din egendom var tre år. Att det faktiska straffet bestämdes till 14 månader kan bero på en rad olika faktorer. Det viktigaste är så klart var gärningarna placerar sig på straffskalorna enligt vad som står i straffbestämmelserna (d.v.s. hur allvarliga de är i förhållande till andra brott av samma slag). Sedan beaktas även eventuella försvårande eller förmildrande omständigheter enligt 29 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken. Därutöver ska domstolen vid bestämmandet av längden på straffet enligt 29 kap. 5 § ta hänsyn till omständigheter som är knutna till gärningsmannen (t.ex. om hen gått till polisen och angivit sig själv). Om gärningsmannen är under 21 år ska även detta beaktas (se 29 kap. 7 § brottsbalken).
När alla dessa faktorer ”bakats samman” fastställer domstolen ett s.k. straffmätningsvärde som är den faktiska tid som gärningsmannen ska sitta i fängelse (om hen inte döms till annan påföljd, t.ex. skyddstillsyn).
Avslutande kommentar
Baserat på hur du formulerat din fråga förstår jag att du känner frustration över att en person som gjort förkastliga handlingar dömts till ett så pass ringa fängelsestraff. Jag är medveten om att mitt svar inte ger dig en fullgod förklaring till varför det blev så, eftersom att så många omständigheter är okända. Om du vill skulle jag uppskatta att du hänvisade till målnumret i kommentatorsfältet – så jag kan läsa den ordentligt och återkomma med min tolkning av domstolens konkreta ställningstaganden.
Det är dock viktigt att ha i åtanke att vi i Sverige valt att ha ganska beskedliga straffskalor, av det enkla skälet att lagstiftaren (eller samhället om man så vill) inte tror att hårda straff nödvändigtvis är bästa sättet att bemöta och stävja kriminalitet. Detta är positivt på många sätt – men när man själv utsätts för brott är det naturligtvis lätt att resonera annorlunda. Jag hoppas att du och din familj känner att ni åtminstone fått viss upprättelse i och med den fällande domen och att ni aldrig ska behöva drabbas av någonting liknande igen.
Med vänlig hälsning,
