Våldtäkt mot- eller sexuellt utnyttjande av- barn och ansvarsfrihet
Om en 19 åring har sex med en 13 åring och en 14 åring och allt är frivilligt och det dessutom var dom minderåriga som ville ha sex med gärningsmannen och själva kontaktade gärningsmannen, vilket brott är då troligast att gärningsmannen döms för ? Och när preskriberas brottet? Krävs det bevis i form av dna eller vittnen som sett själva händelsen för att gärningsmannen ska kunna bli dömd? Fallet gäller 2014 års lag då det begicks 2014
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med dina frågor!
Brottsrubricering och ansvarsfrihet
Det finns två möjliga straffbestämmelser som kan bli aktuella i detta fall: 6 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken (BrB). Brotten kallas våldtäkt mot barn respektive sexuellt utnyttjande av barn. Sexuellt utnyttjande av barn är bara en mindre grov variant av våldtäkt mot barn, den straffbelagda gärningen är en och samma. Det är förbjudet att genomföra ett samlag med någon under 15 år. Frivillighet och initiativ kan vara av betydelse för brottsrubriceringen på så sätt att gärningsmannen ska åtalas enligt 6 kap 5 § istället för 6 kap. 4 §. Som typexempel på mindre grova omständigheter anges i förarbetena till 6 kap. 5 § att barnet vid tiden för övergreppet varit nära att fylla 15 år, och att relationen byggt på frivillighet. Därför kan samlaget med 14-åringen vara att betrakta som mindre grovt. I fallet NJA 2014 s. 990 dömdes en 20-årig gärningsman i enlighet med 6 kap. 5 § för att ha haft frivilligt samlag med en 14-åring. Vad avser det yngre barnet är saken mer oklar. Det är i vart fall inte uteslutet att det också ska betraktas som sexuellt utnyttjande av barn, men jag ser det som mycket osannolikt. Tillämpligheten av 6 kap. 5 § är mycket begränsad, och ska i princip bara användas när barnet är mycket nära att fylla 15. Det bör utesluta alla fall där barnet inte fyllt 14 år. Min bedömning är att samlaget med 13-åringen därför ska vara att betrakta som våldtäkt mot barn.
Det finns en ansvarfrihetsgrund i 6 kap. 14 § BrB som innebär att den som begått en gärning enligt bl.a. 6 kap. 5 § (men inte 6 kap. 4 §) slipper straff "om det är uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt". Som exempel på ringa skillnad i ålder anges i förarbetena två personer som är 16 respektive 14 år gamla. I NJA 2007 s. 201 friades den åtalade för sexuellt utnyttjande av barn med stöd av 6 kap. 14 §. Han var 17 år. Frågan är om ålderskillnaden mellan en 14-åring och en 19-åring också kan vara att betrakta som ringa. Jag tror inte det, 6 kap. 14 § ska likt 6 kap. 5 § tillämpas med stor restriktivitet. Förvisso lämnas i förarbetena också utrymme för ansvarsfrihet på grund av ringa skillnader i mognad. Man kan ju med fog hävda att den 19-åring som har sådana brister i sitt omdöme att han genomför ett samlag med en 14-åring ska anses obetydligt mer utvecklad, eller varför inte mindre utvecklad, än 14-åringen själv. Jag kan dock inte se att ett sådant försvar skulle vinna framgång i domstol. Gärningsmannens bristande mognad kan inte gärna medföra ansvarsfrihet utan att frågan om mognad också kombineras med hans ålder. I fall – som i NJA 2012 s. 564 – där gärningsmannen plågats av autism och "lindrig mental retardation" tycks trenden vara att meddela påföljdseftergift istället.
Bevisning och preskription
Naturligtvis krävs någon form av bevisning för att bli dömd. Vad som krävs i det enskilda fallet är omöjligt att svara på. Tiden får utvisa den saken. Brotten preskriberas enligt 35 kap. 1 § tredje punkten BrB efter tio år.
Jag hoppas att du fått svar på dina frågor!
