Val av påföljd vid psykisk ohälsa
En mig närstående person har blivit stämd till rättegång för narkotikabrott av normalgraden (innehav av 0.4 g heroin).
Han har förra året betalat ett strafföreläggande för ringa narkotikabrott (rökt cannabis på allmän plats).
Domstolen har bedömt att ingen offentlig försvarare behövs.
Denna person lider av psykisk ohäsla och fängelsevistelse skulle antagligen vara förödande för honom.
Finns möjlighet till villkorlig dom och hur stor bedöms den vara?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till oss på Lawline. Jag hoppas att jag kommer kunna hjälpa dig med din fråga.
Inledning
Frågan handlar om påföljdsbestämning vid en bifallande dom beträffande narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64). Av lagrummet framgår att straffskalan för narkotikabrott av normalgraden är fängelse i högst tre år. Eftersom minimistraff inte anges i lagrummet så är det lägsta fängelsestraff som kan utdömas enligt 26 kap. 1 § 2 st. BrB 14 dagar eftersom detta är fängelseminimum rent generellt.
Metod:
1. Straffskala
När man genomför en påföljdsbestämning gäller det att inledningsvis ta reda på vad den aktuella straffskalan för brottet är. I detta fall är straffskalan, enligt det som angetts ovan, minst 14 dagar (26 kap. 1 § BrB) och högst 3 år (1 § 2 st. NSL).
2. Straffvärde
När straffskalan är identifierad blir nästa steg att bedöma hur pass klandervärt brottet är i förhållande till andra brott inom samma kategori. Detta görs genom att bestämma ett straffvärde. Vi bedömningen av straffvärdet ska hänsyn tas till s.k. brottsinterna omständigheter enligt 29 kap. 1 § BrB. Med brottsinterna omständigheter avses bl.a. vilka avsikter eller motiv som gärningsmannen haft, om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa, skadans omfattning osv. Vid bestämmandet av straffvärdet beaktas även försvårande omständigheter enligt 29 kap. 2 § BrB samt förmildrande omständigheter enligt 29 kap. 3 § BrB som alltså kan föranleda att ett lägre respektive högre straffvärde väljs. Efter att 29 kap. 1–3 §§ BrB beaktats ska ett straffvärde väljas utifrån de aktuella omständigheterna som alltså ska återspegla hur klandervärd gärningen är i förhållande till andra brott inom samma kategori.
3. Straffmätning
När straffvärdet är bestämt blir nästa steg straffmätning. Straffmätning handlar i stället om att bestämma vart på straffskalan som den aktuella gärningsmannen hamnar. Om straffvärdet handlar om at bestämma hur klandervärd gärningen är så handlar straffmätningen snarare om att bestämma hur klandervärd gärningsmannen är. I straffmätningen beaktas bl.a. om gärningsmannen tidigare gjort sig skyldig till liknande brott, dvs. om det handlar om återfall (se 29 kap. 4 § BrB). Viktigt att notera är att för att det ska anses handla om ett sådant återfall som paragrafen avser så krävs det alltså att det nya brott som gärningsmannen begår är av liknande karaktär som det tidigare brottet. Olikartad brottslighet har alltså ingen betydelse för frågan om återfall i detta hänseende. Om återfall tillämpas i skärpande riktning så tillämpas de s.k. billighetsskälen i 29 kap. 5 § BrB i stället i sänkande riktning och syftar till att sänka straffet för att inte straffa gärningsmannen extra hårt pga. dennes situation (eller för att bryta presumtionen mot fängelse, men mer om detta senare). Vid straffmätningen beaktas även gärningsmannens eventuella ungdom enligt 29 kap. 7 § BrB genom att ge viss straffrabatt.
Efter att 29 kap. 4–7 §§ BrB beaktats ska ett straffmätningsvärde bestämmas. Hur högt/lågt det blir beror på vilka bestämmelser som är tillämpliga samt hur ex. billighetsskälen är.
4. Val av påföljd
När ett straffmätningsvärde är bestämt återstår endast att välja påföljd för det aktuella brottet. Utgångspunkten när man bestämmer påföljd är att fängelse inte ska väljas, detta framgår av 30 kap. 4 § 1 st. BrB. Det föreligger alltså initialt en presumtion emot fängelse. I paragrafens 2 st. framgår emellertid att fängelsepresumtionen kan brytas pga. straffvärde, art och återfall. Beträffande det förstnämnda skälet, straffvärde, så är en utgångspunkt att fängelsepresumtionen bryts om brottet har ett straffvärde som överstiger 1 års fängelse. Detta föranleder att presumtionen i sådana fall tvärt om blir att fängelse ska väljas som påföljd. Beträffande artbrott så handlar det om brott som ofta har ett lägre straffvärde men då det pga. brottets karaktär ändock finns skäl att döma till fängelse. Till artbrott hör bl.a. narkotikabrott som är aktuellt i detta fall. Beträffande återfall så är det återigen endast likartad brottlighet som har betydelse. Om presumtionen emot fängelse bryts pga. straffvärde, art eller återfall föranleder alltså detta att fängelse ska väljas som påföljd. Däremot erbjuder emellertid 30 kap. 4 § 1 st. BrB en möjlighet att bryta tillbaka presumtionen pga. billighetsskälen i 29 kap. 5 § BrB. Om det föreligger ett starkt billighetsskäl och detta ännu inte beaktats vid straffmätningen så kan de alltså användas för att bryta tillbaka presumtionen till att återigen blir emot fängelse.
Om man "lämnar" 30 kap. 4 § BrB med en presumtion emot fängelse så landar man i 30 kap. 7 § 1 st. BrB (villkorlig dom) respektive 30 kap. 9 § 1 st. BrB (skyddstillsyn) och det gäller då för rätten att beakta skäl för villkorlig dom och skyddstillsyn.
Lämnar man däremot 30 kap. 4 § BrB med en presumtion för fängelse så landar man i stället i 30 kap. 7 § 2 st. BrB respektive 30 kap. 9 § 2 st. BrB. Här gäller det för rätten att beakta om det, trots att vi nu har en presumtion för fängelse, finns något som talar för att vi ändock inte ska välja fängelse som påföljd. Det vanligaste skälet för att presumtionen ska brytas tillbaka är att den tilltalade samtycker till samhällstjänst.
Bedömning i detta fall:
När jag nu redogjort för hur processen för påföljdsbestämning fungerar rent systematiskt så återstår nu att göra en bedömning i det aktuella fallet.
1. Straffskala
I detta fall är straffskalan, enligt det som angetts ovan, minst 14 dagar (26 kap. 1 § BrB) och högst 3 år (1 § 2 st. NSL).
2. Straffvärde
I detta fall är det svårt att uttala sig om exakt vilka försvårande respektive förmildrande omständigheter som skulle kunna aktualiseras eftersom det finns väldigt lite information att gå på. Det som i vart fall framgår av frågan är att gärningsmannen lider av psykisk ohälsa. Exakt vad denna ohälsa står i är emellertid oklart. Om det förhåller sig på det viset att gärningsmannen har en allvarlig psykisk störning och på grund av denna haft nedsatt förmåga att förstå gärningens innebörd så kan detta beaktas som en förmildrande omständighet enligt 29 kap. 3 § punkt 2 BrB. I detta fall verkar gärningsmannen emellertid inte lida av en allvarlig psykisk störning utan "endast" av psykisk ohälsa varför denna omständighet troligtvis inte kommer kunna beaktas. Handlar det om en allvarlig psykisk störning aktualiseras 31 kap. 3 § BrB om rättspsykiatrisk vård (om den allvarliga psykiska störningen föreligger vid domtillfället) samt 30 kap. 6 § BrB om val av annan påföljd än fängelse (om den allvarliga psykiska störningen föreligger vid gärningstillfället). Eftersom det inte verkar handla om en sådan psykisk störning kommer dessa lagrum emellertid inte att behandlas mer ingående än så. Det är otroligt svårt att uttala sig om ett exakt straffvärde utan samtliga omständigheter men låt oss ponera att ett skäligt straffvärde i detta fall är 1 år.
3. Straffmätning
I detta fall handlar det vidare om ett återfall beträffande narkotikabrott (29 kap. 4 § BrB). Det faktum att det utfärdades ett strafföreläggande för det tidigare brottet spelar ingen roll utan återfallet tar sikte på såväl fällande som strafföreläggande och åtalseftergift.
Beträffande billighetsskälen i 29 kap. 5 § BrB så skulle eventuellt punkt 2 kunna beaktas av den anledningen att gärningsmannens psykiska hälsotillstånd skulle drabbas oskäligt hårt av ett högt av ett straff utmätt efter brottets straffvärde. Billighetsskälet skulle eventuellt kunna sänka straffvärdet med förslagsvis 2 månader.
4. Val av påföljd
I detta fall kommer presumtionen emot fängelse att brytas pga. art eftersom det handlar om narkotikabrott, dvs. ett av de mest klassiska artbrotten. Detta betyder att det föreligger en presumtion för att fängelse ska väljas. Precis som nämnts ovan så kan emellertid presumtionen brytas tillbaka pga. billighetsskälen. I detta fall föreligger ett billighetsskäl i form av att gärningsmannen pga. sin psykiska ohälsa skulle drabbas oskäligt hårt. Det bör emellertid noteras att när det handlar om ett artbrott som i detta fall så ska det väldigt mycket till för att det ska anses vara legitimt att bryta tillbaka presumtionen. Särskilt om straffvärdet dessutom överstiger 6 månader, vilket det med största sannolikhet kommer göra i detta fall. Detta betyder att vi lämnar 30 kap. 4 § BrB med en presumtion för fängelse och det blir därför inte aktuellt att diskutera skälen för villkorlig dom respektive skyddstillsyn. Som tidigare nämnts så kan det faktum att gärningsmannen samtycker till samhällstjänst tala för att fängelse trots allt och i ett sista steg inte ska väljas. Som också angetts ovan så talar emellertid det faktum att det handlar om ett artbrott med ett straffvärde som överstiger 6 månader för att detta inte är ett rimligt alternativ.
Detta betyder således att möjligheterna till villkorlig dom ser relativt små ur för din närstående. Anledningen till detta är framför allt brottslighetens art i form av narkotikabrott.
Sammanfattning
Eftersom det handlar om ett artbrott som troligtvis kommer ha ett straffvärde över 6 månader så talar mycket för att presumtionen för fängelse inte kommer gå att bryta tillbaka vilket vidare betyder att det är fängelse som blir det enda alternativet till påföljd. Detta är under utgångspunkt att gärningsmannen lider av psykisk ohälsa som inte är att räkna som allvarlig psykisk störning. Om det emellertid är så att gärningsmannen visst lider av en allvarlig psykisk störning vid domtillfället så är utgångspunkten som sagt i stället att rättspsykiatrisk vård ska väljas enligt 31 kap. 3 § BrB samt, om gärningsmannen i stället begick gärningen under allvarlig psykisk störning så är utgångspunkten i stället att annan påföljd än fängelse (ex. villkorlig dom eller skyddstillsyn) ska väljas enligt 30 kap. 6 § BrB.
Jag hoppas att jag besvarat frågan på ett tydligt sätt samt att du är nöjd med mitt svar.
Vänligen,
