Vad gäller vid tjänstefel?
Hej, tack för en informativ sida. vi har vunnit i ett flertal domar i olika ärenden mot bygglovsnämnden i vår kommun. även JK har gett nämnden kritik för långsam handläggning av rättelserna av ett bygglovsbeslut. länsstyrelsen skickar tillbaka det ärendet i mars 2018, i augusti 2020 ger JK kritiken och genom konversation med nämndordförande i februari 2021 så beskrivs ärendet som mycket komplicerat och därför tar det tid. ärendet är inte komplicerat utan en förträfflig genomgång av bedömningen av vad som gäller finns hos mark och miljööverdomstolen och finns med i beslutet från länsstyrelsen. Utöver ärendet finns det två andra ärenden från maj 2019. de ärendena har nämnden inte heller rört. det visade sig när vi tittade i nämndens arkiv nu i mars 2021. alla ärenden är mot en och samma person.
kommunalt domstolstrots med en treskande tjänsteman och svaga politiker helt enkelt. den kommunala revisionsnämnden har genom ett externt bolag tagit fram en granskning där konsulten skriver att beteendet som nämnden gör i det aktuella fallet är ett hot mot demokratin om det är medvetet.
vi som noviser inom juridiken tycker att det nog är korruption genom otillbörlig fördel som borde gälla. i samtal med korruptionsåklageren ansåg denna att det nog skulle betraktas som tjänstefel.
frågan blir då om åsidosättande av att verkställa rättelse av beslut kan betraktas som tjänstefel. är det oaktsamhet att inte prioritera rättelse av beslut
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Jag tolkar ditt ärende enligt följande. Du har vunnit ett flertal processer i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) mot bygglovsnämnden i din kommun och såvitt jag förstår handlar det mesta om rättelse av beslut. Nämnden har likaledes fått kritik från Justitiekanslern (JK) för dess underlåtenhet att vidta rättelse inom skälig tid och din bedömning är att det ovan sagda utgör domstolstrots. Vidare synes agerandet, eller rättare sagt passiviteten, vara hänförligt till en specifik tjänsteman på kommunen. Du undrar därför om dennes passiva handlande är straffsanktionerat, det vill säga om det kan betraktas som tjänstefel. Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid besvarandet av din fråga är brottsbalken (BrB).
I 20 kap. 1 § 1 st. BrB sägs att "Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften ska dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter skulle vara att anse som ringa utdömas dock inget ansvar".
Med myndighetsutövning avses beslut eller faktiska åtgärder som grundar sig på samhällets maktbefogenheter, vilket kan innefatta beslut som antingen är gynnande eller betungande för den enskilde och som innebär förmåner, rättigheter eller skyldigheter för densamma. Det krävs vidare att gärningsmannen (i det här fallet tjänstemannen på kommunen) har underlåtit att agera på det sätt som gäller för uppgiften i dennes myndighetsutövande och att detta har skett uppsåtligen (avsiktligen) eller av oaktsamhet (vårdslöshet). Om ingetdera föreligger kan inget straffansvar utkrävas. Om så är fallet här är för mig ganska svårt att säga med säkerhet. Men utifrån din ärendebeskrivning finns det naturligtvis mycket som talar för att den aktuella underlåtenheten skulle kunna vara straffbar. Om uppsåt förefaller tveksamt eller framstår som svårt att bevisa bör oaktsamheten prövas. Den kan bestå i att inte skaffa sig kunskap om gällande rätt (rättsregler) och vid bedömningen av om gärningsmannen har handlat oaktsamt måste hänsyn tas till vilka krav på noggrannhet och omsorg som skäligen hade kunnat ställas på denne vid tidpunkten för det inträffade. Det får sedan vägas mot omständigheter som rör gärningsmannens person, vilket, förutom kunskap om gällande rätt, exempelvis kan vara utbildning och erfarenhet eller att denne handlade under tidspress. Men något sådant verkar inte tjänstemannen kunna åberopas i det här sammanhanget.
I 20 kap. 1 § 3 st. BrB sägs emellertid att "Den som är ledamot av en beslutande statlig eller kommunal församling är inte underkastad ansvar enligt första eller andra stycket för någon åtgärd som han vidtar i denna egenskap".
Bestämmelsen tar främst sikte på riksdagsledamöter och kommunfullmäktige varför det bör påpekas att undantaget inte avser beslut fattade av ledamöter i kommunala förvaltningsmyndigheter (exempelvis nämnder) och kommunala styrelser, vilket stöds av lagmotiven, se prop. 1975:78, s. 186. Givet Länsstyrelsens agerande, kritiken från JK, de avkunnade domarna från MÖD och den indikation som erhållits från den ifrågavarande åklagaren beträffande den straffrättsliga bedömningen verkar det trots allt finnas goda skäl att polisanmäla vederbörande. För det ska återigen framhållas att faktiska åtgärder för att verkställa beslut faller inom ramen för begreppet myndighetsutövning. Ansvar kan således aktualiseras vid åsidosättande av vad som gäller för uppgiften även om detta inte explicit har kommit till uttryck i lag eller reglerats på annat sätt. Det innebär att ett handlingsmönster underförstått kan anses föreligga enbart på grund av sakens natur. Det borde tämligen enkelt gå att argumentera för det sistnämnda i ditt fall. Som exempel från rättstillämpningen avseende åsidosättande av åligganden kan Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 1993 s. 360 I, II och III nämnas.
Notera, vilket även anfördes inledningsvis, att ringa brott inte leder till ansvar. Gränsdragningen mellan tjänstefel av normalgraden och en ringa gärning är inte helt klar och därför svårt att säga någonting generellt om. Men vid den här bedömningen tas hänsyn till om någon drabbats av en skada eller om det förelegat en påtaglig risk för skada eller olägenhet av annat mer allvarligt slag. I så fall kan det bli fråga om ett brott av normalgraden, vilket är straffbart. För att bättre förstå när tjänstefelsansvar kan komma att utdömas kan ytterligare vägledande praxis behöva konsulteras och några intressanta rättsfall som redan nu kan nämnas är NJA 1985 s. 502, NJA 1992 s. 838 och NJA 2017 s. 491. Dessa rör förvisso polisers agerande men belyser tjänstefelsinstitutet på ett bra sätt.
Notis: HD styr rättspraxis på straffrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen så kallade prejudikat (normerande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Precis som tidigare påpekats kan jag inte säga någonting med säkerhet. Men utifrån den information som finns tillgänglig i nuläget torde tjänstemannens underlåtenhet vara straffbar. Gärningen bör inte heller kunna betraktas som ringa eftersom det inträffade sannolikt har inneburit en olägenhet för dig av mer allvarligt slag.
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Skype och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straffrättens område endast ger den här typen av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån inte åtar sig inte några straffrättsliga uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en brottmålsbyrå.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
