Vad får Länsstyrelsen grunda ett beslut på?

Question

Vi fick bygglov beviljat av kommunen. Grannen överklagade pga av överskriden bygghöjd. (Tyvärr hade kommunen i sin motivering inte nämnt att de bedömt den högre byggnadshöjden som mindre avvikelse). Länsstyrelsens beslut blev nu att häva vårt bygglov. I deras motivering har de utöver byggnadshöjd tagit upp andra grunder som avstånd till tomtgräns och avstånd mellan byggnader på samma tomt. Dessa aspekter har inte klaganden berört i överklagan. Är det verkligen rimligt eller ens lagligt att länsstyrelsen i en överprövning tar upp frågor som inte nämnts i överklagan?
Man kan ju isåfall fråga sig varför det finns regler för hur en överklagan ska utformas - att det tydligt ska framgå grunden för överklagan och vilket beslut man vill få ändrat. Det måste ju rimligen bero på att länsstyrelsen bara ska pröva det som angetts i överklagandet. Eller?

Answer 1

Hej, tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga! 

Svaret på din fråga återfinner vi dels i förvaltningslagen och dels i prop. 1971:30. Inlednings vis ska konstateras att vi rör oss inom förvaltningsrätten och förvaltningsprocessrätten, eftersom Länsstyrelsen är en statlig myndighet. Det är faktiskt inte riktigt som så att den instans som prövar överklaganden i förvaltningsmål bara ska pröva det som angetts i överklagandet. Förvaltningsmål skiljer sig nämligen från mål i allmän domstol på det viset att de präglas av officialprincipen under avgörandestadiet, vilket innebär att beslutsinstansen givits en möjlighet att föra in omständigheter i ett ärende ex officio (självmant) genom principen. Domstolens officialansvar avser bevisningen och dess officialprövningsrätt (obundeheten vid framställda yrkanden och åberopade grunder). Vad som gäller beträffande officialprincipen beskrivs väl i prop. 1971:30: 

”Man kan här tänka sig en rad lösningar, där den ena ytterligheten representeras av RB:s regler för dispositiva tvistemål. Enligt dessa regler är rätten i princip bunden av de yrkanden och det processmaterial i övrigt som parterna har presenterat. Den andra ytterligheten är en ordning där rättens uppgift går ut på att, oberoende av vad parterna har yrkat eller anfört, försöka åstadkomma största möjliga materiella rättvisa i det enskilda fallet. Den sistnämnda ordningen bör enligt min mening i princip inte komma ifråga för förvaltningsdomstolarnas del. [...] Å andra sidan kan man knappast tänka sig att för förvaltningsdomstolarnas del gå till den andra ytterligheten. Det är enligt min mening önskvärt att domstolen inte är alltför hårt bunden av hur den enskilde utformat sin talan för att åstadkomma ett från hans synpunkt tillfredsställande resultat.”  

Sammanfattat anger prop:en att domstolarna och myndigheterna som utgångspunkt är bunden av parternas yrkanden men inte till grunderna, vilket i praktiken får följden att avgörande av mål ska grundas på vad handlingarna innehåller och vad i övrigt förekommit i målet (FPL 30 §). Till skillnad från i allmän domstol är alltså parterna inför förvaltningsdomstol inte i lagtext ålagda någon åberopsbörda; som utgångspunkt kan domstolen vid avgörandet av målet beakta allt som har skrivits, sagts eller på annat sätt förekommit i målet.

Att det är på detta sätt motiveras av att en sådan här hantering minimerar risken för materiellt oriktiga domar och beslut som beror på enskildas okunskap eller förbiseende. Jag förstår dock att detta rättsläge kan kännas orimligt och tråkigt för dig i ditt fall och att du är besviken över att ha fått ett beslut som du ville ha borttaget. 

Hoppas att du fick svar på din fråga. Om det fortfarande är någonting du undrar över, så är du varmt välkommen att skicka in en ny fråga!

Med vänliga hälsningar,