Urkundsförfalskning, straffskala
Dödsbo och boutredning.
Vad kan straffet bli om en arvinge presenterar ett falskt skuldebrev på 40.000 kr där han själv står som förmånstagare . Namnteckningen granskas nu av SKL i Linköping. Misstanke om urkundsförfalskning.
Hälsningar Paul Eknöland
Lawline svarar
Hej och tack för din fråga!
I Brottsbalken 14 kap. 1§ anges att: "Den som obehörigen, genom att skriva eller på liknande sätt ange en annan persons namn eller på annat sätt, framställer en falsk urkund eller ändrar eller fyller ut en äkta urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för urkundsförfalskning till fängelse i högst två år.
Med urkund avses
1. en handling som upprättats till bevis eller annars är av betydelse som bevis och som har en utställarangivelse och originalkaraktär..."
Här faller alltså ett skuldebrev in. För att en urkund ska anses vara förfalskad måste fara i bevishänseende anses föreligga. Detta är fallet om det finns fara för att den oäkta urkunden tas för äkta samt att urkunden kommer att användas som bevis rörande något förhållande utanför själva urkunden.
Detta innebär alltså att arvingen kan dömas för fängelse i högst två år. Dock om brottet är att anse som ringa dömes arvingen för förvanskning av urkund till maximalt böter eller fängelse i högst sex månader. Detta enligt Brottsbalken 14 kap 2§, som även anger att "vid bedömande av om brottet är ringa ska det särskilt beaktas om urkunden är av mindre vikt eller om gärningen har begåtts för att hjälpa någon till hans eller hennes rätt."
Är brottet som avses i 14 kap 1§ är att anse som grovt, döms arvingen för grov urkundsförfalskning till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
"Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om förfalskningen avsett en myndighets arkivhandling av vikt eller en urkund som är särskilt betydelsefull i den allmänna omsättningen eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art", detta enligt 14 kap 3§ Brottsbalken.
Gärningsmannen måste dessutom, i enlighet med den allmänna huvudregeln i Brottsbalken 1 kap 2§ första stycket, ha handlat uppsåtligen, vilket det troligen inte finns något tvivel om i detta fall.
Mvh,
