Tvångsåtgärder och avlivning av hund
Hejsan. Jag vill ha hund men får ständigt höra att hunden blir avlivad av polis för hunden har bitit någon. Självklart inte polisens beslut på egen hand men det blir ändå samma resultat. Hunden blir alltid offret.
Detta kan vara en som har brutit sig in i min bostad. Även om jag har hund-skylt som det står tydligt på att jag har hund. Gå ej in! Gå in på egen risk. Så kommer det inte stödja i rättegången. Utan hunden kommer till stor chans bli avlivad för att hunden har försvarat sig själv samt sin familjemedlem. Även om inbrott tjuven har tagit sig in på fel villkor.
Min fråga är hur kommer det sig att en polis hund får bita en person men en civil hund som inte är i tjänst blir avlivad. Hur går det ihop? Vad har min hund för rättigheter som inte en polis hund har?
Hoppas ni förstår min fråga. Har tidigare som ung blivit av med hund för detta och frågar mig själv nu om jag vågar skaffa hund för hunden får till stor del inte försvara sig själv eller min familj.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!
Din fråga aktualiserar huvudsakligen lagen om tillsyn över hundar och katter (TL).
Av 8 § TL framgår att den som brister i tillsyn över en hund kan bli föremål för föreläggande och förbud från länsstyrelsen i den mån det behövs för att förebygga skada eller avsevärd olägenhet. Detta kan avse exempelvis innebära att hunden vid vistelse utomhus ska vara försedd med munkorg eller hållas kopplad, att den ska hållas instängd, att den ska rastas ett visst antal gånger varje dag eller att hundägaren ska genomgå någon form av hundägarutbildning. Ett förbud kan gå ut på att hunden inte får lämnas ensam mer än en viss tid varje dag eller att den inte får vistas i hundgård nattetid. Av 11 § TL framgår att en hund kan omhändertas efter beslut av länsstyrelsen om mindre ingripande åtgärder (enligt 8 §) anses otillräckliga, antingen på grund av att de visat sig verkningslösa eller att situationen från början anses utvisa detta, och det är nödvändigt för att hindra att hunden orsakar skada eller avsevärd olägenhet. Enligt 12 § TL får en hund som omhändertagits enligt 11 § TL efter utredning av länsstyrelsen återlämnas till ägare, säljas, skänkas bort eller, om hunden utgör en fara för människor eller djur eller om det annars finns särskilda skäl, avlivas. I samtliga dessa fall prövar länsstyrelsen vilken åtgärd som är mest ändamålsenligt och om åtgärden är påkallad för att förebygga skador på människor, djur eller annan egendom.
Inledningsvis kan det vara värt att konstatera att hundar liksom andra djur är lös egendom i juridisk mening och sålunda inte är förmögna att ha någon form av rättigheter utöver att de inte får vanvårdas till skillnad från så att säga "död" egendom. När ett beslut fattas om ingrepp enligt reglerna jag redogjort för ovan rör det sig alltså om ett ingrepp i ägarens äganderätt; den som får sin hund tvångsomhändertagen utsätts för tvång av det allmänna och förlorar ett ekonomiskt värde, vilket gör att sådana åtgärder inte får vidtas godtyckligt och utan skydd för den enskilde. Just därför finns de skydd som redogörs för i lagen i form av krav på ändamålsenlighet, särskilda skäl och liknande.
För att diskutera det konkreta scenariot att en hund biter en inbrottstjuv kan vi konstatera att bedömningen sker oberoende av tjuvens brott. På samma sätt som det inte är tillåtet att aptera en mina innanför sin dörr för att man satt en varningsskylt på dörren är det inte tillåtet att ha en (låt oss anta) mycket aggressiv hund lös och utan munkorg i sitt hem. Ingen av dessa agerande skulle förstås lagföras förrän någon drabbades av det, men principen är densamma. Utan att veta exakt hur länsstyrelsen gör sin bedömning vore det enligt min uppfattning rimligt att bedöma ett fall där en inbrottstjuv blivit ihjälbiten av en hund utan att själv angripa eller ens provocera hunden först som ett fall där tvångsomhändertagande och avlivning kan bli aktuellt. Detta eftersom hunden visat sig uppenbart mycket aggressiv och därmed rimligen kan befaras utgöra ett betydande hot mot människor och djur i sin omgivning. Visserligen kan man se det som att hunden blir trängd när en okänd individ tränger in i dess ägares hem, men detta resonemang håller inte enligt min uppfattning eftersom hunden därmed utgör ett hot mot exempelvis brandmän eller poliser som i legitimt syfte tar sig in i bostaden. Det torde kort sagt anses för riskfyllt att försöka uppskatta hur labil en hund är och i vilka situationer den kan tänkas uppleva sig trängd på samma vis som vid inbrottet. Enligt det resonemanget är det enligt min uppfattning rimligt och i linje med lagbestämmelserna att besluta om att avliva hunden för att omintetgöra risken att den skadar en människa.
Vi kan dock komplicera bedömningen genom att exempelvis anta att inbrottstjuven, eller en människa i annat sammanhang, angriper och misshandlar hunden eller dess ägare och hunden svarar med att bita angriparen. Jag vet som sagt inte hur länsstyrelsen gör sin bedömning utöver det som framgår av lagen, men i ett sådant fall är det enligt min uppfattning utifrån lagtexten fullt tänkbart att inga åtgärder vidtas, särskilt om hunden inte uppvisar aggressiva tendenser i övrigt.
Gällande tjänstehundar vet jag inte hur detta regleras, men enligt min uppfattning ter det sig rimligt att anta att de rigorösa urval och tester som sker för att bedöma deras lämplighet innan de tränas och sätts i tjänst bidrar till att man antar att de inte utgör ett hot människor. Utan att ha någon exakt statistik är jag övertygad om att en tjänstehund som biter någon i så gott som alla fall gör det på kommando av sin hundförare. I det läget är det enligt min uppfattning sannolikt inte relevant att se det som att hunden utgör en risk för människor eftersom den gjorde det den tränats för och följde sin förares kommando. Självklart kan dock tjänstehundar bedömas olämpliga för fortsatt tjänst, men i regel skulle jag anta att detta görs av föraren.
Avslutningsvis kan det vara värt att påpeka att det ligger i sakens natur att mindre incidenter mellan hundar och andra hundar eller människor i regel inte kommer till länsstyrelsens uppmärksamhet. Detta i kombination med alla de steg och prövningar som måste ske för att en hund ska tvångsomhändertas och avlivas gör att jag bedömer sannolikheten som mycket låg. Utan att ha tillgång till någon exakt statistik kan jag inte förställa mig att mer än en helt försumbar andel av alla de som ägt och äger hundar ens kommit i närheten av att möta denna typ av åtgärder. Att den som har en väldresserad och psykologiskt normal hund skulle hamna i en situation där hunden tvångsavlivas efter beslut av länsstyrelsen bedömer jag som så extremt osannolikt att det inte rimligen bör tas i beaktande som ett hinder för den som vill skaffa en hund.
Jag hoppas att mitt svar var till hjälp!
Med vänlig hälsning
