Tillämpning av den nya samtyckeslagen
Har domstolen haft problem när dom skall döma med hjälp av samtyckeslagen?
Finns det exempel i andra länder på samtyckeslagen eller liknande, och vilka problem har uppmärksammats där?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar din fråga som att du vill ha svar på hur de nya sexualbrottsreglerna som infördes i somras fungerar i praktiken, och om några tillämpningsproblem med dessa har uppmärksammats.
Samtyckeslagen bygger på frivillighet
Sexualbrottslagstiftningen går att hitta i brottsbalkens sjätte kapitel (BrB kap. 6).
Samtyckeslagen innefattar en rad förändringar i flera olika sexualbrottsbestämmelser, men mest medial uppmärksamhet har fästs vid två stora förändringar i brotten våldtäkt och sexuellt övergrepp – nämligen frivillighetskrav och oaktsamhetsansvar.
Det finns ett flertal andra länder som har liknande samtyckeslagar, däribland Storbritannien, Kanada, Tyskland och Cypern, men dessa länder är i kraftig minoritet globalt sett.
För att dömas för våldtäkt enligt tidigare lagstiftning krävdes att den sexuella handlingen (jämförlig med samlag) var en följd av våld, hot eller utnyttjande av offret. Enligt de nya reglerna blir det sexuella umgänget emellertid olagligt redan på den grunden att det inte är frivilligt. Det krävs alltså inte att gärningsmannen använt våld, hotat eller på annat sätt utnyttjat en maktposition – är sexet inte frivilligt under hela akten så är det olagligt (BrB 6 kap. 1 § ). Motsvarande gäller även för mindre grova sexuella handlingar (exempelvis tafsningar) under bestämmelsen sexuellt övergrepp (BrB 6 kap. 2 §). Det huvudsakliga problemet med denna regel är att de kan vara svårt att avgöra om någon är frivillig eller inte. I regeringens proposition till lagen förklaras att bedömningen måste utgå ifrån de medverkandes faktiska deltagande, snarare än deras inre tankar (prop. 2017/18:177 s. 79). I lagtexten nämns därför att vid bedömningen av frivilligheten bör man fästa vikt vid om frivilligheten uttryckts genom ord eller handlingar – däribland minspel och kroppsspråk. I teorin krävs därför inte att samtycket är nedskrivet eller uttalat, utan det är en helhetsbedömning av deltagarnas beteende som beaktas.
Detta är en av de mest kritiserade delarna av den nya lagstiftningen. Kritiker menar att detta kommer få domstolar att titta mindre på hur gärningsmannen handlat och mer på hur offret agerat och betett sig, med följden att offret utsätts för fler integritetskränkande frågor och djupare granskning i domstolen. Detta skulle gå helt emot syftet med den nya lagstiftningen, vars mål är skydda människors sexuella integritet i högre grad. Under utredningen av frågan lyftes denna kritik fram och det hänvisades till England och Wales som tillämpar en liknande lagstiftning, där resultatet hävdades ha blivit att brottsoffret hamnat i centrum för utredningen (SOU 2016:60). Även de praktiska problemen med att fastställa vad som faktiskt är ett giltigt samtycke diskuterades, exempelvis hur man ska se på frivillighet vid berusning eller prostitution.
Den andra stora förändringen av sexualbrottslagstiftningen gällde införandet av två nya brottsformer, nämligen oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp (BrB 6 kap. 1 a § och BrB 6 kap. 3 §). Tidigare lagstiftning krävde att gärningsmannen behövde begå brotten med uppsåt för att kunna dömas, men i och med samtyckeslagen räcker det med att gärningsmannen varit grovt oaktsam i förhållande till offrets ofrivillighet. Vad detta innebär är att gärningsmannen har en skyldighet att försäkra sig om att sexpartnern är frivillig och inte längre kan undslippa ansvar genom att hävda okunnighet. Försvarare av lagen menar att detta – i kombination med frivillighetskravet – kommer leda till en normerande förändring i allmänhetens syn på sex, och innebära att fler människor kommer att bli noggrannare med att alltid försäkra sig om samtycke inför sexuella handlingar. Huruvida detta faktiskt skett i de länder som tillämpar samtyckeslagstiftning är dock inte klarlagt.
Samtyckeslagstiftningen i andra länder
Som redan nämnt har samtyckeslagstiftningen i Wales och England inneburit att målsäganden och dennes uttryck för samtycke hamnat i centrum i bedömningen av brottet.
Ett annat land som har en lång tradition av samtyckeslagstiftning är Kanada. Även om reglerna anses väl utformade noterade den svenska utredningskommittén ett antal problem med systemet. Det faktum att även de mildare gränsfallen av våldtäkt hamnade under samma brottsrubricering (sexual assault) som de grövsta överfallsvåldtäkterna ansågs vara stigmatiserande för de dömda våldtäktsmännen i de mildare fallen – att bli betecknad som våldtäktsman är något av det värsta man kan bli. Motsatsvis hade det breda våldtäktsbegreppet fått människor att bagatellisera polisens varningar för "sexual assaults", då dessa brott inte nödvändigtvis sågs som hotande nog att ta på allvar. Andelen nedlagda våldtäktsärenden i Kanada har även förblivit hög, ett problem i Sverige som regeringen försöker få bukt med just genom samtyckeslagen (SOU 2016:60 s. 173 f).
Lagstiftningens effekter i Sverige fortfarande oklara
I Sverige har lagstiftningen gällt i drygt ett halvår. En genomgång från Sveriges Radio Ekot visar på att andelen fällande våldtäktsdomar har ökat som ett direkt resultat av de nya bestämmelserna, bland annat har flera personer fällts för oaktsamma våldtäkter (se här). Det bör noteras att lagen fortfarande är så pass ny att man bör vara försiktig med att dra slutsatser av dessa siffror. Angående själva tillämpningen och de eventuella problem som domstolarna stöter på finns heller ingen klar bild ännu, men det är inte orimligt att tänka sig att de för- och nackdelar som beskrivits i utredningarna och i andra länder råder även här. Det jag kan säga är dock att svenska domstolar uppenbarligen har tillämpat de nya bestämmelserna och har alltså inte sett dem som strukturellt omöjliga att använda sig av, något som vissa kritiker var rädda för.
Sammanfattningsvis innebär detta att jag endast kan ge dig ett spekulativt svar, baserat på regeringens utredningar och erfarenheter från andra länder. Själva brottet våldtäkt har utvidgats och mycket tyder på att fler kommer att dömas för brottet, även om det kan ske på bekostnad av att målsägande tvingas förklara sitt eget beteende mer ingående. Men några allvarliga problem eller hinder med att tillämpa reglerna verkar det inte vara. Denna fråga är komplex och kommer säkert att diskuteras på en djupare nivå i framtiden, så om du är intresserad föreslår jag att du håller dig uppdaterad.
Jag hoppas att du fick svar på din fråga!
