Straffpåföljder för narkotikabrott, vad ändrades 2011 och varför?
Hur såg straffpåföljderna för narkotikabrott ut innan 2011?
Vad ändrades i praxisen och varför?
Hur ser straffpåföljderna ut nu och hur påverkade det samhället?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline!
Hur bestäms straffet för narkotikabrott?
Narkotikabrott och straffen för den som begår ett sådant regleras i narkotikastrafflagen. Narkotikabrott förekommer i fyra svårighetsgrader, det handlar om ringa brott, brott av normalgraden, grovt brott, och synnerligen grovt brott. Ju grövre brottet är desto högre är minimistraffet för den som döms. När man bestämmer straffpåföljd för narkotikabrott sker detta i två led. I det första ledet ska man klassificera brottet, alltså bestämma vilken svårighetsgrad det rör sig om.
Enligt lagen finns det då olika faktorer man ska titta på för att komma fram till brottets svårighetsgrad. Narkotikans art och mängd spelar roll. Utöver det anges bland annat att om brottet utgjort ett led i en verksamhet som bedrivit yrkesmässigt eller i större omfattning så är detta försvårande. Att narkotikabrottet varit en del av en organiserad brottslig verksamhet, att narkotikan var särskilt farlig (exempelvis heroin) eller att brottet rört stora mängder kan alltså göra brottet grövre.
När man har klassificerat brottet så ska man ta fram brottets straffvärde, detta straffvärde ligger någonstans inom den straffskalan som gäller för brottet. Samma omständigheter som varit relevanta för brottets klassificering kan också spela roll vid bestämmandet av straffvärdet. Utöver detta gäller dessutom att allmänna principer för straffmätning ska tillämpas när man mäter ut straffvärdet, dessa finns i 29 kap. brottsbalken.
Hur såg straffpåföljderna ut innan 2011?
Som nämnts är narkotikans art och mängd något som spelar roll för hur brottet klassificeras och hur högt straffet sedan blir. Men hur vet domstolen exempelvis hur långt fängelsestraffet ska bli för 50 gram kokain respektive 75 gram?
Domstolarna tittar först och främst efter mönster i hur liknande fall behandlats tidigare. Effekten blev att det genom praxis skapades tabeller som domstolarna sedan började använda. I dessa tabeller kan man se hur långt straffet bör bli baserat på vilken typ av narkotika och vilken mängd det rör sig om. Detta gjorde domstolarnas jobb relativt enkelt eftersom detta är information man i princip alltid har tillgång till och som man dessutom alltid kan vara säker på. Problemet var innan 2011 att domstolarna började förlita sig på tabellerna i allt för stor utsträckning. Detta fick konsekvensen att det som i praktiken avgjorde brottets svårhetsgrad och straffets längd uteslutande var narkotikans art och mängd, trots att lagen anger att en rad andra olika faktorer ska vägas in när man bestämmer påföljd för narkotikabrott.
Detta såg Högsta domstolen ogillande på och 2011 kom därför ett centralt avgörande som kallas för mefedronmålet, NJA 2011 s. 357. I mefedronmålet hade två personer i tingsrätten blivit dömda till 6 års fängelse för narkotikabrott. Efter överklagan kom hovrätten fram till att straffet skulle bli 14 års fängelse främst med hänvisning till den mängd narkotika det rört sig om. Som jämförelse så brukar straffvärdet för mord som utgångspunkt anses ligga på 14 år. Genom att använda en tabell kom hovrätten alltså fram till att narkotikabrottet i mefedronmålet i princip skulle anses jämförbart med att uppsåtligen ta livet av en annan människa.
När målet hamnade hos Högsta domstolen gick man igenom användandet av tabeller vid påföljdsbestämningen för narkotikabrott och uttalade att sådana tabeller bör användas med stor försiktighet och att man inte får glömma bort att beakta de andra faktorer som ska vägas in enligt lagen. Tabeller går alltså fortfarande bra att använda efter 2011, men tabellerna ska snarare ses som en utgångspunkt och inte användas för att definitivt komma fram till vad straffet ska bli i ett enskilt fall. I mefedronmålet sänkte Högsta domstolen straffet från 14 år till 4 års fängelse. Man tryckte bland annat på att brottet inte hade ingått som ett led i en organiserad verksamhet.
Hur ser påföljderna ut nu?
Efter 2011 används alltså tabeller i mindre utsträckning och andra faktorer beaktas i större utsträckning. Den konkreta konsekvensen av detta är att många brott som tidigare kunde ge väldigt långa fängelsestraff bara på grund av mängden involverad narkotika nu ofta resulterar i lägre straff. För att dömas till höga straff idag krävs att narkotikabrottet i större utsträckning varit ett resultat av organiserad narkotikahandel eller smuggling.
Exakt hur detta har påverkat samhället är dessvärre en fråga som är för komplex för att jag ska kunna besvara den i det här formatet men jag hoppas att du har haft glädje av svaret ändå!
Med vänliga hälsningar
