Strafföreläggande - besvär

Question

Jag fick i höstas ett strafföreläggande för att ha kört motordrivet fordon i fel typ av körfält (sk. bussgata). Jag erkände detta, bland annat för att jag inte mer var säker om jag gjort fel eller inte. En vecka senare kom själva inbetalningsavin och jag betalade. Först därefter hade jag möjligheten att kontrollera själva platsen där denna sk trafikförseelse enligt polisen skulle ha begåtts av mig. Jag insåg att det stämde vad jag hade sagt; det finns ingen annan möjlighet att köra ut från återvinningscentralen där jag hade varit än att använda bussgatan. Jag tog då kontakt med domstolsväsendet och polisen och fick höra att man inte kan ta tillbaka erkännandet efter att man har betalt. Emedanåt vet jag att detta inte stämmer. Jag har alltså blivit grundlurad och undrar nu vad jag kann göra för att rätta till denna orättvisa.

Answer 1

Hej, och tack för din fråga.

Ett strafföreläggande påminner mycket om en ordningsbot och när det gäller möjligheten att besvära sig över beslutet är förutsättningarna i princip identiska. Skillnaden mellan ett strafföreläggande och en ordningsbot utgörs främst av att det är en åklagare som fattar beslutet om strafföreläggande samt att brottet kan vara av svårare karaktär.

När den misstänkte skriver under strafföreläggandet jämställs den med en lagakraftvunnen dom. Man väljer alltså att ”gå med på” påföljden direkt istället för att riskera rättegång. En ordningsbot eller ett strafföreläggande som undertecknats kan i vissa fall upphävas genom besvär. Den misstänkte ska i så fall anföra besvär vid allmän domstol inom ett år sedan verkställighetsåtgärden företagits (RB 59 kap 7§ 2st). Beslutet kan då undanröjas om: 1) om godkännandet av föreläggandet inte kan anses som en giltig viljeförklaring, 2) om fel förekommit som gör att föreläggandet bör anses ogiltigt, 3) om förfarandet inte överensstämmer med lag. (RB 59 kap 6§)

Ett exempel på hur den första punkten kan tolkas är ett Hovrättsfall från 1983, där en bilist godkände ett ordningsföreläggande efter att hon fört sitt fordon mot röd signal vid en järnvägsövergång. Till att böja med förnekade hon gärningen inför polisen då hon påstod sig inte ha sett någon röd signal. Efter viss diskussion godtog bilisten dock den förelagda boten. När bilisten samma kväll återvände till platsen såg hon att signalen som hon borde ha uppfattat enligt polisen var sönderslagen. Domstolen ansåg att godkännandet inte kunde uppfattas som en giltig viljeförklaring eftersom det kunde antas att bilisten aldrig skulle ha godkänt boten om hon vetat att signalen var trasig.

Det är svårt att uttala sig angående hur ditt fall skulle sluta. Det bör tilläggas att processen att riva upp ett sådant beslut kan vara svår och tidskrävande.

Om du själv vill titta närmare på nämnda lagrum se (https://lagen.nu/1942:740)

Hoppas att jag kunde svara tillfredsställande på din fråga.

MVH /Veronica Eriksson