Socialnämndens delegeringsmöjligheter
Hejsan!
Vid vilken eller vilket tillfälle beaktar man delegation till tjänstemän vid tillämpning av LVU och LVM enligt SoL 10:4?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Socialtjänstlagens (SoL) 10 kap 4 § berättar för oss vilka särskilt ingripande beslut som socialnämnden kan delegera ner till ledamöter eller ersättare inom socialnämnden. Besluten som avses i paragrafen är sådana av karaktär att de är slutligt avgörande och som är självständigt överklagbara. De besluten får alltså INTE delegeras ner till tjänstemän. Jag tänker inte gå in på varje enskilt beslut som inte får delegeras ner till tjänstemän eftersom det är väldigt många, men jag ska nämna några. Socialnämnden får inte delegera ner till en tjänsteman att, till förvaltningsrätten, ansöka om vård enligt LVU och inte heller besluta om omedelbart omhändertagande (4 och 6 §§ LVU). Detsamma gäller i LVM (11 och 13 §§ LVM).
Vilka beslut som socialnämnden får respektive inte får delegeras ska alltid beaktas. Det är viktigt att det är rätt person/er som tar beslut om exempelvis omedelbart omhändertagande. Myndigheter och myndighetsanställda ska utöva sin makt under uttryckliga lagregler och inte basera sina beslut på godtycklighet ((1:1 st. 3 Regeringsformen (RF)). Om vi exempelvis har ett beslut framför oss där frågan är om omedelbart omhändertagande av ett barn enligt LVU, och om vi kan delegera det eller inte så ska följande tillvägagångssätt användas. Det finns ett grundlagsskydd mot frihetsberövanden i 2:6 RF, det går dock att begränsa det grundlagsskyddet genom lag enligt 2:20 RF. Vi kommer då att hamna i 6 § LVU och 10:4 SoL och göra bedömningen som jag gjorde ovan i första stycket, det beslutet får alltså inte delegeras ner till en tjänsteman.
Hoppas du fick svar på din fråga!
mvh
