Skjutvapen från innan år 1890 - Hur ska dessa förvaras och transporteras? Får man övningsskjuta på egen mark? Och vilken åldersgräns gäller vid hantering av sådana vapen?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid besvarandet av din fråga är vapenlagen (VapenL), jordabalken (JB), miljöbalken (MB) och lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål (knivlagen).
Innehavet - Vad gäller?
Precis som du mycket riktigt själv påpekar är dina skjutvapen undantagna den sedvanliga vapenregleringen. Av 1 kap. 4 b § VapenL följer nämligen att vad som sägs om skjutvapen (i vapenlagen) inte gäller skjutvapen som har tillverkats före år 1890 och som inte är avsedda för gastäta enhetspatroner. Det innebär att äldre s.k. mynningsladdare inte omfattas av vapenlagens bestämmelser, exempelvis de som avser förvaring, vilket däremot kan gälla andra äldre vapen, om dessa laddas med patroner vill säga.
I 1 § 1 st. knivlagen sägs att knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa får inte innehas på allmän plats, inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon på allmän plats(min kursivering). Och i praxis har förbudet mot just innehav av farliga föremål bl.a. på allmän plats ansetts gälla skjutvapen som vapenlagen inte är tillämplig på, se hovrättsfallet RH 2000:81. Dina vapen torde således träffas av reglerna i knivlagen och får därmed inte heller innehas på allmän plats. Men motsatsvis innebär ovanstående att den här typen föremål (vapen) kan (får) innehas exempelvis i hemmet, vilket också innefattar egen tomt.
I den senast nämnda bestämmelsens andra stycke anges dock att förbudet i första stycket inte gäller om föremålet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om innehavet annars med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat. Huruvida en revolver av det slag som du har hemma kan jämställas med just ett innehav som annars och med ”hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat” låter jag i skrivande stund vara osagt, vilket du säkert förstår. Men å andra sidan föreligger ju hos dig inget intresse av att få bära dina vapen på allmän plats, i vart fall inte såvitt jag kan bedöma utifrån den information som följer av din ärendebeskrivning.
I hovrättsfallet från 2000 uttalade domstolen för övrigt följande. Undantaget i 1 § 2 st. knivlagen för befogade innehav har motiverats med att det måste lämnas utrymme för innehav som de flesta anser vara legitima och naturliga och som det saknas anledning att förbjuda. Transport av ett farligt föremål från en plats till en annan måste med denna utgångspunkt anses vara godtagbar även om föremålet därvid kommer att innehas på allmän plats. Detta gäller dock enligt hovrättens mening endast om föremålet i fråga transporteras på ett så säkert sätt som möjligt, jfr. 5 kap. 4 § VapenL om krav på säkerhetsåtgärder vid transport av skjutvapen.
Det finns med andra ord ingen transportreglering i knivlagen och eftersom dina vapen sannolikt träffas av just reglerna i knivlagen får, precis som hovrätten anförde, viss vägledning hämtas från vapenlagen. Och de krav som verkar uppställas i förevarande fall är att föremålet, dvs. dina vapen, transporteras ”på ett så säkert sätt som möjligt”, en formulering som naturligtvis och av uppenbara skäl bereder ett ganska generöst tolkningsutrymme, men ett mer träffsäkert svar går knappast att finna. I praktiken torde detta innebära att omfattningen på de säkerhetsåtgärder som behöver vidtas i samband med en transport helt är avhängig omständigheterna i det enskilda fallet. Gissningsvis kan exempelvis förekomsten av barn i ett transportfordon ställa betydligt högre krav.
Åldersgräns och övningsskjutning - Vad gäller?
Relevanta bestämmelser återfinns i ordningslagen och av 3 kap. 6 § 1 st. i samma lag framgår att sprängning och skjutning med eldvapen inte får äga rum inom område som omfattas av detaljplan utan tillstånd av Polismyndigheten. I andra stycket stadgas att den som är under 18 år inte utan tillstånd av Polismyndigheten inom område som omfattas av detaljplan utomhus får använda luft- eller fjädervapen med vilka kulor, hagel eller andra projektiler kan skjutas ut. Och detsamma gäller utanför sådant område, om inte vapnet används under uppsikt av någon som har fyllt 20 år. Det sistnämnda utgör, enligt min mening, svaret på den första frågan i den här delen.
När det sedan gäller övningsskjutning på egen mark kan följande anföras. Utgångspunkten är att du godtyckligt kan disponera din tomt och utanför detaljplanerat område är det i grunden tillåtet att övningsskjuta. Men märk väl att du inte torde kunna sätta upp fasta installationer eftersom detta troligtvis skulle jämställas med en skjutbana, vilken är tillståndspliktig. Notera vidare att det, trots att du äger rätt att skjuta på egen tomt utanför detaljplanerat område, finns civilrättsliga (grannelagsrättsliga) bestämmelser som inskränker din förfoganderätt och som vittnar om att det fortfarande bör ske med måtta. Och detta för att i görligaste mån kunna undvika att det medför olägenheter för omgivningen, exempelvis genom störande buller eller skjutaktiviteter på obekväma tider.
Den allmänna hänsynsregeln i 3 kap. 1 § JB anger att var och en vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom ska ta skälig hänsyn till omgivningen. Bestämmelsen är som namnet antyder ganska allmänt hållen och är egentligen mer att betrakta som ett målsättningsstadgande. Här har lagstiftaren i vart fall uttryckt en riktlinje för grannsämjan, vilken innebär att vidtagna åtgärder på egen eller annans fastighet inte får medföra några besvär för andra. Med andra avses för övrigt en vidare krets av rättssubjekt än bara de närmaste grannarna. En talan i domstol ska i första hand väckas i enlighet med reglerna i 32 kap. MB (jfr 3 kap. 3 § 1 st. JB). Om miljöbalkens regler inte skulle anses tillämpliga kan en skadeståndstalan istället föras i allmän domstol (i en tingsrätt som första instans) med stöd av 3 kap. JB. Genom domstolens försorg kan sedan, för det fall förutsättningar finns, ett föreläggande riktas mot dig, vilket även kan förenas med ett vite.
Huvudregeln i förhållandet mellan grannar är alltså att man ska visa varandra skälig hänsyn. Hur långt hänsynsplikten sträcker sig är dock inte helt klarlagt och någon vägledning ges inte heller i lagtexten. Högsta domstolen (HD) har dock i ett avgörande, NJA 1990 s. 71, uttalat att underlåtenhet att klippa ner en oxelhäck mellan två villafastigheter kan innebära ett åsidosättande av de grannelagsrättsliga förpliktelserna. I det här rättsfallet hade en fastighetsägare mot sin grannes vilja toppklippt häcken i sin helhet varpå den sistnämnde väckte en skadeståndstalan. Domstolen anförde att det hade ankommit på ägaren till oxelhäcken att ombesörja en klippning varför skadeståndsanspråket ogillades. Domen skiljer sig givetvis mycket från ditt ärende, men den indikerar ändå att det inte verkar krävas särskilt mycket för att man som fastighetsägare ska göra sig skyldig till försummelse av den allmänna hänsynsregeln, något som alltså också kan utlösa ett skadeståndsansvar.
Notis: HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
