Ringa stöld när man inte lämnat affären, men passerat kassorna

FRÅGA
Hej, blev tagen utav civil väktare, blev tagen efter kassorna utan larmbågar och var fortfarande inne i affären och allt som allt ä resulterade det till misstänke om ringa stöld. Men kan jag bli dömd då jag inte hade lämnat affären?
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Svaret på din fråga finner vi i det 8:e kapitlet av Brottsbalken (BrB).

Stöld och Ringa stöld

Brottet stöld finner vi i 8 kap. 1 § BrB. Där framgår rekvisiten för att brottet ska bli aktuellt. I 8 kap. 2§ BrB finner vi brottet ringa stöld. Bestämmelsen hänvisar tillbaka till 1§ för brottsrekvisiten, dvs. vad som utgör en stöld, och tillägger att det är det tillgripnas värde och andra omständigheter som avgör ifall stölden ska anses som ringa. Gränsdragningen mellan dessa två brott sker alltså dels genom värdet på de stulna föremålen, - vid ca 1000 kr går gränsen – dels tillvägagångssättet för brottet. I det fallet som din fråga berör är det rubriceringen ringa stöld som blir aktuell, men rekvisiten för brottet finner vi i 8 kap. 1§ BrB.

Vid vilken tidpunkt fullbordas brottet?

I 8 kap. 1§ framgår rekvisitet "med uppsåt att tillägna sig det". Det är detta rekvisit som är avgörande för din fråga. För att en person ska kunna dömas för någon form av stöld krävs det att det funnits ett "uppsåt att tillägna sig" föremålet. Det innebär att det ska finnas ett uppsåt att ta föremålet och tillägna sig det på något sätt. Så hur sker bedömningen av om en person hade uppsåt att tillägna sig ett föremål?

Enligt lagkommentarer och praxis krävs det inte en faktisk tillägnelse. Brottet fullbordas redan genom tillgreppet, förutsatt att du då har uppsåt att tillägna dig det tagna. Brottet fullbordas alltså på ett tidigt stadium.

Det är även fullt möjligt att ha tillägnelseuppsåt trots att tillägnelse i praktiken inte kan äga rum. Exempelvis kan en tjuv under tillgreppet vara så väl bevakad, att det är praktiskt taget uteslutet att han ska undkomma. Gärningsmannen behöver inte heller ha förmåga att tillägna sig det tagna. Det saknar också betydelse om gärningsmannen efter tillgreppet upptäcker att han har tagit något annat än han avsåg och därför kastar bort saken.

Vad är bedömningen i ditt fall?

I din situation uppstår en misstanke om ringa stöld eftersom du anses ha passerat kassorna utan att betala, och därmed visat en avsikt att tillägna dig föremålen. Att du inte hunnit lämnat butiken har tyvärr ingen betydelse. Du kan således bli dömd för brottet. Jag kan dock inte uttala mig om du kommer bli dömd för brottet. I den frågan gör domstolen en bedömning av alla omständigheter i ditt fall och bestämmer därefter en påföljd.

Jag hoppas att du fått svar på din fråga. Om du har några fler funderingar är du välkommen att skicka in en ny fråga eller skriva i kommentatorsfältet så återkommer jag.Ha det bra!

Vänligen,

Hashim Mohammed Ritha
Fick du svar på din fråga?
Kommentarer:
Här har det skett en miss, du glömde nämna att det i BrB 8 kap. 12 § går att é contrario urskilja att ringa stöld inte är straffbart på försöks- respektive förberedelsestadiet. I förevarande fall har personen inte lämnat butiken och det blir därmed en tolkningsfråga huruvida brottet anses vara fullbordat. Enligt min mening är det inte talan om ett fullbordat brott då personen fortfarande befann sig i butiken och hade inte passerat larmbågarna, till följd därav kan den misstänkte inte bli dömd för ringa stöld på försöksstadiet.
2019-02-16 16:22
Tack för din kommentar! Jag inser att jag kunde nyanserat frågan ytterligare, men jag delar inte din uppfattning om att brottet ligger på försöksstadiet. Jag anser att brottet är fullbordat då man passerar kassaspärrarna i en affär. I lagkommentaren av Sandra Friberg på Karnov framgår detta uttalande i fråga om tillägnelserekvisitet: "Vid stöld krävs ingen faktisk tillägnelse. Brottet fullbordas redan genom tillgreppet, förutsatt att gärningsmannen då har uppsåt (i någon form) att tillägna sig det tagna. Stöld är således fullbordad på ett mycket tidigt stadium. Vad som händer efter det olovliga tagandet är utan betydelse för brottsrubriceringen." I fråga om det olovliga tagandet uttalas: "Vad gäller butiker med kassaspärr sker det olovliga tagandet vid passerandet av kassaspärren. I varuhus med klart avgränsade avdelningar sker normalt övergången till ensambesittning vid passerandet av gränsen för avdelningen. Denna kan vara markerad med en larmportal. Ofta är emellertid en avdelning inte ”klart” avgränsad, och det kan vara tillåtet att betala på en annan avdelning. I så fall måste varuhusets ägare anses ha sambesittning så länge varan finns kvar inom husets väggar. Vid andra typer av butiker anses gärningsmannen ta saken (andra gången) när han lämnar själva butiken. Det räcker inte med att han står i begrepp att omedelbart lämna den." I rättsfallet NJA 1972 s.253 uttalar HD detta: "NJA 1972 s. 253. I detta fall stod en man åtalad för stöld. Han hade i en porslinsaffär tagit ett askfat av glas från en hylla och dolt det i sin rockficka. Han upptäcktes medan han befann sig inne i affären. Denna porslinsaffär var inte någon självbetjäningsaffär. Kunderna fick lyfta på föremålen för granskning och för att se på priset men köpen var avsedda att ske genom ett biträde, som i stället för föremålet på hyllan hade att hämta ett exemplar från lagret. HD ogillade åtalet och hänvisade till att mannen inte gjort sig skyldig till fullbordat tillgrepp. Då ett olovligt tillgrepp i detta fall, om det hade fullbordats, inte skulle ha kunnat bedömas svårare än som snatteri, var det inte aktuellt med försöksansvar. HD konstaterade beträffande bedömningen av butikstillgrepp att fullbordat tillgrepp inte anses föreligga, förrän varan förts ut från butiken eller, i fråga om varuhus med klart avgränsade avdelningar, ut från avdelningen. När butik eller varuhusavdelning är försedd med kassaspärr, innebär passerandet av spärren helt naturligt att varan förs ut från butiken eller avdelningen. I det aktuella fallet hade mannen inte fört askfatet ut från butiken. Alltså var tillgreppet ofullbordat. Inte endast i snabbköpsbutiker och varuhus med självbetjäning utan också i många andra affärer, t.ex. inom bokhandeln samt glas- och porslinshandeln, bygger försäljningssystemet på kundernas medverkan åtminstone såtillvida att det är tillåtet och ofta förekommande att en kund själv tar varor från deras plats i affärslokalen och medför dem till en kassa eller en expedit." Kontentan är att kassaspärren är den sista plats där betalning kan ske. När en person passerar kassaspärren med ett föremål som denne tilgripit olovligen, fullbordas stölden. De sista metrarna i en affär, dvs efter kassaspärrarna, saknar betydelse. Avsikten att inte betala är redan tydligt manifesterad. HD:s uttalande är också tydligt i den frågan. Varan anses ha förts ut från butiken. "När butik eller varuhusavdelning är försedd med kassaspärr, innebär passerandet av spärren helt naturligt att varan förs ut från butiken eller avdelningen". Ytterligare rättsfall som kan belysa problematiken är: I RH 1983:2 hade en kund i ett varuhus passerat en s.k. larmportal utan att betala. Larmportalen fungerade emellertid inte. Tingsrätten frikände. Enligt dess mening var denna portal inte att jämställa med en kassaspärr som en kund inte kan passera utan att märka den. Hovrätten dömde för snatteri. Anordningarna i varuhuset var enligt Hovrätten sådana att varuhuset måste anses ha gett till känna att den som passerade portalen därigenom lämnar avdelningen. En kassaspärr anses inte kunna paseras utan att uppmärksammas av gärningsmannen. Hovrätten anser även att larmportalen som inte fungerade var ett uttryck för avdelningens slut, och att den som lämnade avdelningen således begick en stöld. SvJT 1976 ref. s. 42. En person hade i en butik tagit en pälsmössa och gått med denna mot utgången till dess att en larmsignal utlöstes. Till förklaring uppgav han att han velat granska mössan i annan belysning. Han dömdes för stöld i båda instanserna. Fråga var om det var styrkt att han handlat med tillägnelseuppsåt. I hovrättens dom uttalades att den tilltalade hade omhändertagit mössan i avsikt att tillgripa denna samt att han med mössan dold för affärsbiträdena påbörjat bortförandet av mössan. Den omständigheten att han, när han befann sig mycket nära utgången, avbrutit bortförandet på grund av att larmet utlöstes, kunde inte föranleda att hans gärning skulle bedömas annorlunda än som fullbordad stöld. I detta fall döms personen till och med innan den passerar larmbågarna som börjar tjuta, vilket man kan ifrågasätta mot bakgrund av NJA 1972 s.253 där fullbordanspunkten ansågs utgöras av passerandet av kassaspärren. Men samtidigt visar fallet att en stöld kan anses vara fullbordad även innan gärningsmannen lämnat kassaspärren eller åtminstone i samband med. Vänligen, Hashim Mohammed Ritha
2019-02-16 20:01
Jag vill be om ursäkt för "textväggen" som uppstod. Jag stycke-indelade hela texten, men tyvärr formaterar inte hemsidan korrekt, om ens överhuvudtaget. Vänligen, Hashim Mohammed Ritha
2019-02-16 20:05
Kommentera
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Stöld och rån m.m., 8 kap BrB (501)
2019-05-18 Min vän har lånat min hund och vill att jag ska betala för hundmaten. Måste jag detta?
2019-05-12 Har jag begått ett brott om jag ville sno några varor men lade tillbaks dem?
2019-05-09 Hur lång tid kan det ta tills man får hem strafföreläggande/bot?
2019-05-03 Vad är straffet för stöld?

Alla besvarade frågor (69131)