Påföljder vid rattfylleri, vårdslöshet i trafik och obehörigt avvikande

Question

En person har varit ute på krogen och druckit under en kväll. Samma person väljer att köra sin pappas bil från krogen. Personen kör av vägen och voltar. En lyktstolpe och asfalt blir det enda som skadas, förutom bilen och föraren själv. Föraren smiter från platsen hem till mor och far. Mor och far anmäler då bilen stulen och försöker få bilen avlägsnad från platsen så snart som möjligt. Polisen har under natten skapat sig bra överblick över vad som skett i form av bla vittnen. Vad blir straffet för föraren och ev. föräldrarna?

Answer 1

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Frågor som rör brott och straffmätning regleras huvudsakligen i brottsbalken (härefter förkortad BrB). I det här fallet då vissa trafikbrott är för handen blir emellertid även lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott tillämplig (härefter förkortad som trafikbrottslagen - TBL).

Viktigt att komma ihåg är att vi inte har all nödvändig information som rättsväsendet skulle ha för att göra en heltäckande och rättssäker bedömning. Detta medför att vårt svar kan avvika från vad en domstol skulle komma fram till i en dom. Det är därför viktigt att ha i åtanke att vi nedan kommer göra en bedömning om vilka brott som skulle kunna komma ifråga samt vilka påföljder som skulle kunna komma ifråga.

De brott som personen ovan kan ha gjort sig skyldig till är följande:

- Rattfylleri, genom att personen under eller direkt efter färden har haft en alkoholkoncentrationen i blodet som uppgår till minst 0,2 promille (om promillehalten överstiger 1,0 promille är brottet i stället att bedöma som grovt, vilket innebär att det aktuella brottet blir grovt rattfylleri). Rattfylleri av normalgraden och grovt rattfylleri regleras i 4 § respektive 4 a § TBL.

- Vårdslöshet i trafik, genom att personen i väsentlig mån har brustit i den omsorg och varsamhet till förekommande av trafikolycka. Om personen har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom är brottet att bedöma som grovt). Vårdslöshet i trafik och grov vårdslöshet i trafik regleras i 1 § TBL.

- Obehörigt avvikande från trafikolycksplats (eller smitning som det också kan kallas), genom att personen dels har voltat med en bil, dels skadat en lyktstolpe och asfalt, varvid skador på bil, lyktstolpe och asfalt har uppkommit. Obehörigt avvikande från trafikolycksplats regleras i 5 § TBL.

Personens föräldrar har enligt din beskrivning anmält bilen stulen och försökt få den avlägsnad från platsen. Vi uppfattar dig som att föräldrarna gjorde detta för att skydda sitt barn. Föräldrarna kan därmed ha gjort sig skyldig till brottet skyddande av brottsling, 17 kap. 11 § 1 st. BrB, genom att de motverkar att brottet uppdagas. Föräldrarna skulle även kunna göra sig skyldig till brott enligt samma lagrum om de anses undanröja bevis om brottet. Däremot så framgår det i 17 kap. 11 § 5 st. BrB att ansvar inte ska dömas ut om gärningen är att anse som ringa med hänsyn till gärningsmannens förhållande till den som har skyddat gärningsmannen. Högsta domstolen har uttalat att denna ansvarsfrihetsregel kan komma i fråga om man skyddar en nära släkting som gjort sig skyldig till brott (se NJA 2015 s. 31). En domstol kan se allvarligare på gärningen om föräldrarna inte bara anses ha skyddat personen, utan även anses ha undanröjt bevis. Vi gör emellertid valet att inordna föräldrarnas gärning under ansvarsfrihetsregeln i 17 kap. 11 § 5 st. BrB. På grund därav kommer vi inte gå närmare in på eventuella påföljdsval för skyddande av brottsling.

I brottmål är det åklagaren som har bevisbördan. Åklagaren ska alltså bevisa att de påstådda gärningarna har begåtts och att de har begåtts av den tilltalade personen. Högsta domstolen har i flera rättsfall (se t.ex. NJA 1980 s. 725 och NJA 1996 s. 176) uttalat att det för fällande dom krävs att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till den gärning som ligger till grund för åtalet. Här nedan görs en enkel bedömning av skuldfrågan för respektive gärningspåstående:

● Vad gäller det förmodade rattfylleriet så måste åklagaren kunna bevisa att personen under eller direkt efter färden med bilen har haft en alkoholkoncentration i blodet som uppgår till minst 0,2 promille. Som vi förstår dig så greps den här personen inte i direkt anslutning till gärningen varför det kan vara svårt att påvisa att personen har varit alkoholpåverkad när personen framförde fordonet. Om personen greps och fortfarande hade alkohol i blodet så kan detta tala för att personen varit påverkad av alkohol även under framförandet av bilen, men det måste till ytterligare bevisning, som t.ex. vittnesmål för att kunna styrka ett rattfylleri, dels vittnesmål om att personen har kört bilen dels att personen har druckit en “tillräckligt” stor mängd alkohol innan bilfärden. Att bevisa att personen har gjort sig skyldig till rattfylleri är således förenat med vissa svårigheter.

● Vad gäller vårdslöshet i trafik måste åklagaren bevisa att personen i väsentlig mån har brustit i den omsorg och varsamhet till förekommande av trafikolycka. Domstolen ska bedöma om gärningen som sådan innefattar brister i omsorg och varsamhet och således utgör ett otillåtet risktagande. Det straffbara området är främst förbehållet sådana fall där trafikanten har gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande. När domstolen gör bedömningen ska den normalt skicklige föraren användas som jämförelse. I ett senare led ska även bedömas om gärningsmannen insåg eller bort ha insett att dennes handlande innebar ett sådant risktagande och huruvida denne därigenom borde ha kunnat undvika att den aktuella trafiksituationen uppkom. Om personen i frågan anses ha kört bilen under påverkan av alkohol så medför detta att personen varit ur stånd att köra bil på ett trafiksäkert sätt, vilket har resulterat i att bilen har voltat och även krockat med en lyktstolpe. Om domstolen finner att personen i frågan har kört bilen (t.ex. med stöd av vittnesmål) kan denne dömas till vårdslöshet i trafik. Om det inte går att bevisa att personen har druckit alkohol kan hen ändå dömas för vårdslöshet i trafik, personen kanske inte vidtog de försiktighetsåtgärder som krävs i en kurva, personen kanske körde för fort, eller så kanske personen inte tog hänsyn till det rådande väglaget. Det går dock inte att sia om den exakta utgången då frågan inte erbjuder tillräcklig information.

● Om domstolen finner att det genom t.ex. vittnesmål och annan bevisning är visat att personen har gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik så går det även att döma personen till ansvar för obehörigt avvikande från en trafikolycksplats.

Vid påföljdsbedömning ska domstolen beakta de aktuella brottens straffskala, 29 kap. 1 § BrB. De brott som räknas upp ovan har följande påföljder.

- För rattfylleri av normalgraden är lägsta straff böter och högsta straff 6 månaders fängelse, 4 § 1 st. TBL.

- För grovt rattfylleri är högsta straff fängelse i 1 år, 4 a § TBL. Grovt rattfylleri är brottslighet av en sådan art att det finns en presumtion för att bestämma påföljden till fängelse. Styrkan i presumtionen varierar beroende på förarens alkoholhalt och hur stora trafiksäkerhetsrisker som körningen har medfört.

- För vårdslöshet i trafik är straffet dagsböter, 1 § 1 st. TBL.

- För grov vårdslöshet i trafik är högsta straffet fängelse i 1 år, 1 § 2 st. TBL.

- För obehörigt avvikande från trafikolycksplats är lägsta straff böter och högsta straff fängelse i 6 månader,5 § 1 st. TBL.

Vad gäller påföljd måste först klargöras att det med den tillgängliga informationen inte klart går att säga vilken påföljd personen kan komma att dömas till, då val av påföljd beror på en rad omständigheter, t.ex. tidigare brottslighet och ålder.

Om vi för frågans skull väljer det “värsta” alternativet så kommer personen som körde bilen dömas för rattfylleri (vi antar här att rattfylleriet är av normalgraden), vårdslöshet i trafik och obehörigt avvikande från trafikolycksplats. Då personen döms för flera brott så ska hen dömas till en så kallad gemensam påföljd, 30 kap. 3 § BrB,.

Rent generellt vad gäller gemensam påföljd använder sig domstolen av den så kallade asperationsprincipen när de ska konstruera en straffskala för den samlade brottsligheten, 26 kap. 2 § BrB. Detta innebär att domstolen vid straffmätningen ska utgå från det brott som har högst straffvärde och sedan lägga till endast en del av det straff som bör följa på de övriga brotten. Minimum för den samlade brottsligheten är identisk med minimum för det brott som har högst minimum, i det här fallet fängelse i 14 dagar (se 26 kap. 2 § 3 st. BrB som stadgar att bötesstraff ska jämföras med 14 dagars fängelse vid en sådan här beräkning). Maximum följs av den svåraste brottslighetens straffmaximum och kan förhöjas med, i det här fallet, upp till 1 år enligt reglerna i BrB 26 kap. 2 §. I det här fallet skulle påföljden enligt asperationsprincipen kunna bli minst fängelse i 14 dagar och högst fängelse i 1 år. Sedan skall straffvärdet för varje enskilt brott adderas enligt asperationsprincipen samt principen om straffvärdeomständigheternas avtagande betydelse. Detta innebär att brottet med högst straffvärde (i detta fall rattfylleri eller obehörigt avvikande från trafikolycksplats) bildar utgångspunkt för att sedan addera de övriga brotten med avtagande stränghet.

Brotten ovan behöver dock inte bestraffas med fängelse. Det som är avgörande för huruvida fängelsestraff ska bli aktuellt är hur allvarliga brotten bedöms av domstolen. Domstolen brukar vara relativt restriktiva när de utdömer fängelsestraff. Domstolen ska dessutom fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för lindrigare påföljd än fängelse, 30 kap. 4 § 1 st. BrB. Samtidigt kan det betraktas som en försvårande omständighet, och således en omständighet som talar för fängelse, om personen tidigare har gjort sig skyldig till liknande brottslighet, se bl.a. 30 kap. 4 § 2 st. BrB.

Ovanstående brott skulle dock enligt rättspraxis inte helt osannolikt kunna resultera i dagsböter i stället för fängelse. Vid just brott som rattfylleri, vårdslöshet i trafik och obehörigt avvikande från trafikolycksplats finns det flera avgöranden från tingsrätter där domstolen dömt den tilltalade till att betala dagsböter. Här ska klargöras att avgöranden från tingsrätten inte har något prejudikatvärde, men avgöranden kan ändock ge en fingervisning om hur domstolarna dömer i praktiken. Personen i frågan skulle alltså inte helt osannolikt kunna dömas till ett kännbart bötesstraff (se t.ex. tingsrättens dom i mål 2932-12). Bötesstraffet skulle även kunna kombineras med villkorlig dom, 30 kap. 7-8 §§ BrB. Även en villkorlig dom i kombination med samhällstjänst skulle kunna komma ifråga. En allvarligare påföljd som skulle kunna komma ifråga är skyddstillsyn, vilket innebär att personen i avtjänar sitt straff utanför fängelset, men är under övervakning av Kriminalvården (jfr tingsrättens dom i mål 13482-13). Vad gäller val av påföljd kan sammanfattningsvis konstateras att fängelse ska komma i sista hand, och det är troligare att personen döms till annan påföljd.

Sammanfattningsvis

De brott som personen kan ha gjort sig skyldig till är rattfylleri, vårdslöshet i trafik och obehörigt avvikande från trafikolycksplats. Ett inte otänkbart straff för dessa brott är dagsböter. Dagsböter kan kombineras med t.ex. villkorlig dom. Straffet kan dock bli strängare och innebära ett fängelsestraff om personen t.ex. har begått liknande brott förut. Rent generellt ska dock sägas att fängelsestraff utdöms restriktivt.

Föräldrarna kan ha gjort sig skyldiga till skyddande av brottsling, men i och med det nära släktskapet med personen i fråga så kan de undgå ansvar för gärningen enligt den ansvarsfrihetsgrund som finns i lagen.

Förhoppningsvis har vi gett dig någon klarhet i situationen. Om du undrar något ytterligare är du välkommen att ställa en ytterligare fråga.

Med vänliga hälsningar

Oskar och Sofia