Påföljd för överlåtelse av 500 st. tabletter, innehållande diazepam
Hej.
Min fråga gäller langning av Narkotika.
Om polisen tar en person som säljer te x 500 Diazepam tabletter. Alltså Stesolid/Valium.
Vad skulle påföljden bli?
Mvh
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Vilket brott är aktuellt?
En person som olovligen överlåter narkotika begår narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen. Frågan i det här fallet är om detta ska brott ska anses vara grovt, dvs utgöra grovt narkotikabrott enligt 3 § första stycket narkotikastrafflagen.
I 3 § första stycket narkotikastrafflagen anger lagstiftaren att man, vid bedömningen av om brottet är grovt, särskilt ska beakta:
-om brottet utgjort ett led i en större verksamhet,
-om brottet avsett en större mängd narkotika,
-om brottet annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.
I rättspraxis har det visat sig att domstolarna främst beaktat mängden narkotika i denna bedömning. I NJA 2003 s. 339 uttalade sig Högsta domstolen om farligheten av Rohypnol och slog fast att gränsen för grovt narkotikabrott ligger vid 1000 tabletter. I och med att Rohypnol anses vara farligare än diazepam skulle därför den gärning som redogör för i din fråga rubriceras som narkotikabrott av normalgraden.
Självklart kan bedömningen bli en annan om brottet utgjort ett led i en större verksamhet eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös. Dock inbegriper den gärning du beskrivit i din fråga inte sådana aspekter. I fortsättningen kommer därav utgångspunkten vara att narkotikabrott av normalgraden är begånget.
Vilken påföljd är aktuell?
Straffskalan för narkotikabrott av normalgraden är fängelse i 14 dagar- 3 år. Maximum på 3 år följer av 1 § narkotikastrafflagen och minimum på 14 dagar följer av 26 kap.1 § brottsbalken.
Vid påföljdsbestämningen ska domstolen inledningsvis ta ställning till gärningens straffvärde. Straffvärdet uttrycks antingen i termer av fängelsetid eller antal dagsböter och bestäms i enlighet med vad som anges i 29 kap. 1-3 § brottsbalken. Straffvärdet reflekterar hur allvarlig gärningen är.
Det är svårt att ange exakt vilket straffvärde som är aktuellt i det här fallet. I RH 2005:13 fälldes en person för innehav av 840 tabletter, innehållande diazepam samt för innehav ett mindre antal tabletter, innehållande MDMA. I det målet fann hovrätten att straffvärdet skulle bestämmas till fängelse i ett år.
Den gärning som du beskriver i din fråga inbegriper förvisso enbart 500 tabletter diazepam, men det handlar, till skillnad från RH 2005:13, om överlåtelse av narkotika. Domstolen ser mer allvarligt på narkotikabrott bestående i överlåtelse än innehav av narkotika. Vid en samlad bedömning skulle jag uppskatta straffvärdet till fängelse i tio månader. Som kommer att framgå nedan behöver detta inte nödvändigtvis betyda att påföljden blir fängelse.
I 30 kap. 4 § brottsbalken hittar vi en presumtion mot fängelse som domstolen ska följa. Denna presumtion kan brytas på grund av brottslighetens straffvärde, art samt återfall i brottslighet. Enligt praxis bryts presumtionen om straffvärdet uppgår till fängelse i tolv månader eller mer, vilket denna gärning inte gör. Dock anses narkotikabrott vara av sådan art att presumtionen kommer brytas på den grunden.
Även om presumtionen mot fängelse är bruten innebär detta inte per automatik att fängelse ska utdömas. Domstolen ska nämligen i detta skede ta ställning till om det finns särskilda skäl för villkorlig dom eller skyddstillsyn (30 kap. 7 § andra stycket brottsbalken och 30 kap. 9 § andra stycket brottsbalken).
Om domstolen anser att särskilda skäl finns kommer påföljden antingen bli:
-villkorlig dom (i regel förenat med samhällstjänst) eller
-skyddstillsyn (i regel förenat med kontraktsvård, samhällstjänst, dagsböter eller fängelse).
Om domstolen inte anser att sådana skäl finns utdöms ett fängelsestraff som uppgår till omkring 10 månader.
Vänligen,
