Påföljd för 16-åring vid narkotikabrott
Hej!
Min fråga handlar om en ungdom på 16 år. Polisen fanns 1 kg hasch på hans rum. De tog telefonen där det kan finnas uppgifter om många samtal men inga bevis på överlåtelse. Det är inte killens hasch men det säger ju ändå inget. Vad kan straff bli?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Enligt narkotikastrafflagen (härefter kallad NSL) så är det högsta straffet för narkotikabrott fängelse i tre år, se 1 § 2 st. NSL. Då inget lägsta straff är föreskrivet särskilt i lagen betyder detta att böter är lägsta straff. Om brottet med hänsyn till mängden narkotika är grovt så uppgår straffet till fängelse i lägst 2 år och högst 7 år. I det här fallet är mängden hasch, om än inte särskilt liten, inte tillräckligt stor för att brottet enbart utifrån mängden ska bedömas som grovt. Den troligaste rubriceringen är således narkotikabrott och domstolen ska tillämpa straffskalan i 1 § NSL.
Fängelse ingår i straffskalan för narkotikabrott, vilket innebär att man kan dömas till fängelse för ett sådant här narkotikabrott, särskilt när mängden narkotika är så pass stor. För att döma någon under 18 år till fängelse krävs dock enligt 30 kap. 5 § 1 st. brottsbalken synnerliga skäl, vilket är ett högt ställt krav. Föreligger det skäl för att döma till fängelse ska domstolen istället döma den unge till sluten ungdomsvård, även detta enligt 30 kap. 5 § 1 st. brottsbalken.
Om domstolen anser att den här 16-åringen har gjort sig skyldig till narkotikabrott så kommer domstolen därefter att bestämma påföljd. Utgångspunkten för beräkningen av vilken påföljd som ska ådömas personen blir det straff som skulle ha utdömts om en vuxen person hade begått brottet. Från det straff som en vuxen person skulle ha dömts till så ska domstolen göra en reducering av straffet med beaktande av ungdomens ålder (en så kallad ungdomsreduktion).
För att göra en riktig straffvärdesbedömning krävs att man har alla de relevanta omständigheterna. Det kan t.ex. finnas sådana omständigheter som ska beaktas i förmildrande riktning enligt 29 kap. 3 § brottsbalken, men det kan också finnas sådana omständigheter som ska beaktas i försvårande riktning enligt 29 kap. 2 § brottsbalken.
Om det skulle finnas varken förmildrande eller försvårande omständigheter så skulle ett rimligt antagande kunna vara att straffvärdet för en vuxen person som har innehaft en sådan här relativt stor mängd narkotika skulle landa på ett antal månaders fängelse. För exemplets skull kan vi säga att straffvärdet för en vuxen människa hade varit fängelse i 6 månader.
Enligt domstolspraxis ska straffet för en 16-åring nedsättas till omkring en fjärdedel av det straff som skulle utdömts för en vuxen person. I det här fallet, om vi använder exemplet på 6 månaders fängelse, så innebär det att längden av ett fängelsestraff skulle ha varit 1,5 månaders fängelse.
I det här fallet skulle en domstol troligtvis inte finna att det föreligger sådana särskilda skäl att döma 16-åringen till fängelse då det eventuella fängelsestraffet är alldeles för lågt och då det vid sådana här låga straffvärden inte heller kan sägas finnas en presumtion för att välja fängelse. Då det inte föreligger skäl att döma till fängelse så kan inte heller sluten ungdomsvård komma ifråga, jämför 32 kap. 5 § 1 st. brottsbalken.
Då ett fängelsestraff (eller sluten ungdomsvård) troligtvis inte blir aktuellt så blir det istället aktuellt att döma till böter, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomstjänst eller ungdomsvård.
Villkorlig dom är vanligt vid förstagångsbrott och något som domstolarna brukar vara benägna att döma ut om de tror på en god prognos för den dömde, dvs. om de tror att risken för återfall är liten, 30 kap. 7 § brottsbalken. Villkorlig dom innebär en två års prövotid under vilken tid den dömde måste sköta sig, 27 kap. 3 § brottsbalken.
Skyddstillsyn används istället om det anses finnas behov av övervakning för att hindra återfall, 30 kap 9 § brottsbalken. Skyddstillsyn innebär övervakning i ett år och en prövotid i tre år under vilken tid den dömde måste sköta sig, 28 kap 4 § och 28 kap. 5 § brottsbalken.
Enligt 32 kap. 1 § brottsbalken får den som begått brott i åldern under 21 år dömas till ungdomsvård om han eller hon har ett särskilt behov av vård.
Ungdomstjänsten är avsedd för lagöverträdare under 21 år och särskilt dem som är under 18 år. Ungdomstjänst ska dömas ut om det anses "lämpligt", 32 kap. 2 § brottsbalken.
Sammanfattning:
Det brottet du beskriver har ett tämligen högt straffvärde för en vuxen person. Eftersom personen i frågan endast är 16 år så kommer detta dock spela avgörande roll vid påföljdsvalet. Med största sannolikhet kommer personen att dömas till en icke-frihetsberövande påföljd. Vilken denna påföljd blir (t.ex. böter eller villkorlig dom) är dock svårt att svara på utan alla relevanta omständigheter.
Eftersom jag inte har alla relevanta omständigheter så går det som sagt inte att göra någon komplett eller helt rättvisande påföljdsbestämning utan detta ligger helt i domstolens händer. Jag hoppas emellertid att du har fått lite klarhet i hur en påföljdsbestämning kan gå till när den tilltalade är en ung person.
Med vänliga hälsningar
