Ordförandes behörighet och tillitsfullmakter
Hej,
Jag arbetade tidigare ideellt för en medlemsorganisation. När jag avslutade mitt uppdrag ville organisationen skriva ett avtal kring vad jag får säga och vad jag får använda med mera. Jag ville att en punkt skulle läggas till i avtalet, vilket ordföranden i styrelsen godkände via sms. Idag får jag veta att ändringen inte kommer ske.
Har inte styrelsen redan rett mig en accept på ändringen?
Vad har jag för rättigheter? Vill även att någon juridiskt kunnig person ska kolla över avtalet, detta påstår styrelsen att jag inte har rätt till. Men det kan väl inte stämma?
//Linnea
Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder dig till Lawline!
Det finns ingen direkt tillämplig lag på ideella föreningar. Inte heller har domstolarna producerat överdrivet många vägledande avgöranden på området. Istället får man söka sig till närliggande lag och göra s k analogier. Mitt svar kan därför avvika från hur situationen faktiskt skulle betraktas av en domstol.
6 kap. 14 § 2 stycket lagen om ekonomiska föreningar reglerar s k befogenhetsöverskridanden, dvs. situationer där en ställföreträdare haft behörighet men inte befogenhet att företa rättshandlingen. Skillnaden mellan behörighet och befogenhet illustreras väl i följande exempel. Om firmatecknare ingår avtal om något som enligt lag ankommer på stämman att besluta kring, t ex. att revidera bolagsordningen, har firmatecknaren överskridit behörigheten. Föreningen är därför inte bunden av avtalet oavsett motpartens onda eller goda tro. Om firmatecknaren istället ingår ett avtal denne enligt lag och bolagsordningen har behörighet att sluta men som saknar erforderligt stöd av styrelsen, är avtalet bindande givet att motparten var i god tro. Om ordförande är firmatecknare och du befann dig i god tro är således klausulen giltig.
En alternativ argumentation, som är tillämplig oavsett om ordförande var firmatecknare eller inte, är att denne hade en s k tillitsfullmakt. Det är ett hyfsat komplext fullmaktsinstitut som jag inte ska utbrodera kring i detalj. Innebörden är förenklat att i de fall en ställföreträdare utåt sett framstår som behörig att sluta avtal, ska bolaget ifråga bära risken för dennes rättshandlande. Det finns flera exempel på det här i prejudikatbildningen, men det i mitt tycke mest målande är NJA 2001 s. 191. Där ingick en hyfsat hög bankchef ett finansieringsavtal med en kund. Banken hävdade i efterhand att avtalet var ogiltigt eftersom deras representant inte haft behörighet att sluta avtalet. Högsta domstolen anförde att banken ändå var bunden eftersom bankmannen externt framstod som behörig. Om du, för att vässa dina egna argument, vill läsa mer om företeelsen, rekommenderar jag det mycket pedagogiska avgörandet NJA 2014 s. 683 och däri hänvisade rättsfall.
Du hade naturligtvis rätt att låta juridiskt ombud granska avtalet innan det ingicks – då var du ju inte bunden till sekretess. I efterhand är det inte lika självklart men om avtalet inte innehåller sådana känsliga uppgifter som är föremål för yppandeförbudet, bör du utan problem kunna konsultera juridiskt ombud. Om det däremot innehåller sekretessbelagda uppgifter föreslår jag att du kopierar upp avtalet och stryker över den känsliga informationen – i så fall är du fri att låta ett ombud granska. Det kan vara tillrådligt eftersom det inte är givet att sekretessavtalet i sin helhet är giltigt, eller för den delen effektivt. Om språket är oskäligt långtgående kan det jämkas och om avtalet saknar vitesklausuler är det svårt för din motpart att praktiskt genomdriva.
Om du har ytterligare frågor kan du höra av dig till mig på elias.olsson@lawline.se
Stort lycka till!
Vänligen,
