Önskemål om bodelning från sambo, samt en fråga om samäganderätt till hund
Enligt sambolagen står det, vad jag förstår, att man har rätt att påkalla bodelning i ett år från separation om man är sambo. Om någon part har påkallat önskemål om bodelning, men detta inte görs kan det fortfarande komma krav då efter ett år så länge man påkallat önskemålet inom 1 år eller faller detta bort då?
En helt separat fråga. Det gjordes bouppdelning avseende fastighet och kapital, men inte avseende lösöre i samband med separation. Ingen har anspråk på lösöre i efterhand. Däremot finns en hund som initialt delades vårdnaden om, men där ena parten beslutade sig för att flytta och ta med sig hunden utan diskussion. Vad har den andra parten då för rätt kring hunden? I nuläget finns ingen lösning att fortsätta ha delad vårdnad då avstånden är för långa. Köpas ut? På köpavtalet står bägges namn.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med dina frågor!
Frågan om önskemål om bodelning mellan sambor:
Precis som du nämner är det sambolagen (2003:376 (SamboL) som är tillämplig i ditt fall, vilket framgår av 1 § SamboL. Paragrafen säger att sambor är två personer som är i ett parförhållande som stadigvarande bor tillsammans och har ett gemensamt hushåll. När ett samboförhållande har tagit slut enligt 2 § SamboL, genom att exempelvis samborna har flyttat isär, är det möjligt att genomföra en bodelning, 8 § 1 st. SamboL. Enligt 8 § 2 st. SamboL framgår det att en begäran om bodelning ska framställas senast ett år efter att samboförhållandet upphörde. Ifall inte en sådan begäran görs i rätt tid är följden att någon bodelning inte kommer att ske. Då har sambon förlorat sin rätt, vilket står i motiven till lagen (prop. 2002/03:80 s. 35). Du har alltså förstått det rätt med att en sambo har rätt att påkalla bodelning i högst ett år.
I rättsfallet NJA 2008 s. 49 har Högsta domstolen uttalat vad som gäller angående önskemål om bodelning inom ovannämnda ettårsfrist. Högsta domstolen nämnde först och främst att en begäran om bodelning kan göras skriftligt, muntligt eller av omständigheterna, samt att den som påstår att bodelningen begärts inom ettårsfristen måste bevisa sitt påstående. Gällande önskemål om bodelning sades det att ettårsfristen kan förlängas ifall någon sambo inom det året har hållit bodelningsdiskussionerna vid liv. Ett exempel skulle vara om någon av samborna nämner bodelningen efter nio månader. I sådana fall skulle ettårstiden börja vid det datumet istället.
Rättsfallet säger alltså att ifall den ena sambon har ett önskemål om bodelning när samboförhållandet upphört, men inte nämnt något mer om det under ett helt år, har sambon förlorat sin rätt till bodelning.
Frågan om hunden:
Till att börja med tolkar jag det som att det gjordes en bodelning mellan sambor. Det som ingår i bodelningen mellan sambor är s.k. samboegendom. Det är enligt 3 § SamboL sambors gemensamma bostad och bohag, ifall egendomen köpts för gemensam användning. En hund är varken bostad eller bohag, varför det skulle omfattas av en bodelning.
Eftersom bådas namn stod på köpeavtalet, samt att jag tolkar det som att båda två betalat för hunden, kan samborna vara samägare till hunden. Samägare av en lös sak, dvs. en hund i detta fallet, har rätt till en "viss lott i godset". Lotterna är lika, ifall inte annat kan visas. Det innebär att sambon kan äga t.ex. hälften av hunden, vilket framgår av 1 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt (SamäganderättsL).
Det krävs att båda samägarna samtycker till åtgärder som vidtas angående hundens s.k. förfogande, 2 § SamäganderättsL. Förfogande kan vara ett beslut om att t.ex. köpa ut hunden eller sälja den. Det är alltså inte i enlighet med samäganderättslagen att den ena sambon tog med sig hunden utan diskussion. Den andra parten har därför rätt till att inte samtycka till åtgärden och istället vidta en annan åtgärd där båda samtycker.
Angående vårdnaden av hunden ger inte samäganderättslagen något stöd för det, eftersom paragrafen ovan enbart gäller "förfogande". En annan åtgärd som kan vidtas enligt samäganderättslagen är att sälja hunden i domstol på auktion för gemensam räkning. Den nya ägaren skulle i sådana fall vara den som vinner auktionen, bl.a. 6 § SamäganderättsL. Mitt råd är dock att prata med den andra hundägaren och försöka komma fram till en lösning som båda är nöjda med.
Jag hoppas att du fick svar på dina frågor!
Med vänlig hälsning,
