Olika frågor med anknytning till dödsbon samt avtal slutna i samband med grav demens
Maka A och Make N är båda 90 år, gifta har inga barn. Make N har inga syskon. Maka A har två syskon, bror H 86 år och syster Y 83 år. Make N är senil med ökad grad de senaste åren, Maka A har skött allt i hushållet. Maka A drabbas av hjärnblödning och blir inlagd på sjukhus. Make N blir placerad på särskilt boende för dementa. Kort därefter avlider Maka A i aug 2022. Bror H:s dotter L och syster Y:s son J kontaktar begravningsbyrån och hjälper till att arrangera begravning. Dessa personer säljer sedan bilen, säger upp hyreslägenheten, bryter upp vapenskåpet och lägger beslag på vapnen, smycken, serviser mm och slänger saker bl a släktforskningsmaterial. Det råder lite frostig relation mellan dessa barn och föräldrarna - de pratar inte direkt med varandra. Det går 6 mån (febr 2023) Bror H kontaktar byrån och undrar kring kallelse till bouppteckning. God man tillsätts i början av mars och bouppteckning hålls sedan i slutet mars. Broder H ifrågasätter hur allt detta kunnat hända under denna period. Varken den gode mannen eller byrån anser sig ha något ansvar och påtalar att Broder H har bevisbördan. Vad är en polisiär fråga gällande försäljning och beslag tagning av annans tillgång? Är ev dokument som make N kan ha undertecknat under denna period juridiskt bindande pga hans grava demens?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är ärvdabalken (ÄB), brottsbalken (BrB) och lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen, AvtL)
Den arvsrättsliga aspekten - Vad gäller?
En för det här ärendet central bestämmelse återfinns i 18 kap. 1 § 1 st. ÄB. Däri sägs att om inte särskild dödsboförvaltning har anordnats enligt 19 kap. ska efterlevande make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare (dödsbodelägarna) gemensamt förvalta den dödes egendom under boets utredning. De företräder därvid dödsboet mot tredje man samt har rätt att tala och svara i mål som rör boet. Vidare anges, i samma bestämmelse, att åtgärder som inte tål att uppskjutas får företas även om någon delägares samtycke inte kan inhämtas. Oavsett vilket kan följande anföras. N, som fortfarande är i livet (men senil) ärver (ärvde) sin hustru, dvs. A. I 3 kap. 1 § § st. ÄB anges nämligen att om arvlåtaren var gift ska kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken. I nuläget är det alltså formellt N som är (var) ensam dödsbodelägare. Denne kan dock och av förklarliga skäl inte sörja för sin egen person varför, i vart fall såvitt jag kan bedöma och utifrån din ärendebeskrivning, en förvaltare behöver utses till honom. Vidare, av rena serviceskäl, kan även följande sägas.
Enligt 20 kap. 1 § 1 st. ÄB ska en bouppteckning förrättas senast tre månader efter dödsfallet, om inte Skatteverket (SKV) efter ansökan inom samma tid med hänsyn till boets beskaffenhet eller av annan särskild orsak förlänger tiden. Bouppteckningen utgör en inventering av den avlidnes tillgångar och skulder som de var vid tidpunkten för dödsfallet, 20 kap. 4 § 1 st. ÄB, och behöver endast skrivas under av bouppgivaren och förrättningsmännen, vilket ska ske samma dag som förrättningen äger rum, 20 kap. 6 § ÄB. Bouppgivare är för övrigt den person som vårdar egendomen eller i övrigt bäst känner till dödsboet, men samtliga dödsbodelägare behöver inte underteckna bouppteckningen.
När arvet ska fördelas mellan arvingarna upprättas en skifteshandling. Arvskiftet är ett avtal mellan dödsbodelägarna om hur arvet ska fördelas och här ska däremot samtliga dödsbodelägare skriva under handlingen, 23 kap. 4 ÄB. Om en dödsbodelägare av någon anledning vägrar att skriva på skifteshandlingen, om dödsbodelägarna inte är eniga om hur arvet ska fördelas mellan dem eller någon önskar att en utomstående person ska vara ansvarig för arvskiftet är det tillräckligt att en av dödsbodelägarna hos domstol (en tingsrätt som första instans) begär att en skiftesman ska utses, 23 kap. 5 § ÄB. Rätten kommer då att utse en oberoende sådan, vilken ska arvoderas av dödsboet. Finns det redan en boutredningsman utsedd kommer denne automatiskt även att agera skiftesman. Det är emellertid fullt möjligt att entlediga boutredningsmannen till förmån för någon annan för det fall önskemål om en specifik skiftesman finns inom dödsboet. Genom det här tvångsmedlet kan dödsboet sedan få till ett relativt snabbt avslut eftersom skiftesmannens huvudsakliga uppgift är att just värdera kvarlåtenskapen och fördela denna på dödsbodelägarna vid en uppkommen tvist.
Utöver ovanstående behöver följande noteras. Av 18 kap. 6 § 1 st. ÄB följer att dödsbodelägare är pliktig att ersätta skada, som han eller hon med avseende å boets vård eller förvaltning uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat någon, vars rätt är beroende av utredningen. I andra stycket i samma lagrum uttalas att äro flera ersättningspliktiga svara de en för alla och alla för en. Annorlunda uttryckt gäller att ingen dödsbodelägare får lyfta något ur dödsboet innan inventeringen, dvs. bouppteckningen, är klar och inskickad till och godkänd av SKV. Om så ändå skulle ske sägs i lagtexten att det föreligger en återbäringsplikt. Om egendomen inte längre finns i behåll kommer personen i fråga istället att bli skyldig att ersätta dödsboet med motsvarande i likvida medel. Skulle flera dödsbodelägare vara inblandade blir de solidariskt ansvariga, vilket är det som avses med formuleringen " äro flera ersättningspliktiga svara de en för alla och alla för en". Men det som är ganska så uppseendeväckande i det här fallet är att syskonbarnen till den avlidne A egentligen inte har någonting med dödsboet att göra. Och även om de hade varit dödsbodelägare hade de som sagt inte innan bouppteckningens upprättande kunnat lyfta någonting ur dödsboet, än mindre sälja detta. Det kan således finnas god anledning att vända sig till Polismyndigheten och anmäla det inträffade. I synnerhet om det handlar om inte helt obetydliga belopp. Jfr bestämmelsen i 10 kap. 1 § BrB, vilken reglerar brottet förskingring.
Den avtalsrättsliga aspekten - Vad gäller?
När det sedan gäller eventuella av N ingångna avtal väcker det inträffade naturligtvis vissa betänkligheter och då främst med tanke på hans demenssjukdom.
I 31 § AvtL sägs, dock på något ålderdomlig svenska, att har någon begagnat sig av annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning till att taga eller betinga sig förmåner, vilka stå i uppenbart missförhållande till det vederlag, som må hava blivit erlagt eller utfäst, eller för vilka något vederlag icke skall utgå, vare rättshandling, som sålunda tillkommit, icke gällande mot den förfördelade. Huruvida det är fråga om ett uppenbart missförhållande låter jag vara osagt. Däremot rör det sig definitivt om oförstånd, vilket brukar likställas med bristande en omdömesförmåga, något som N givetvis kan ha lidit utav vid tidpunkten för handlingarnas undertecknande.
Vidare följer av 30 § AvtL, och återigen med ett något ålderdomligt språkbruk, att där den, gentemot vilken en rättshandling företagits, framkallat densamma genom svikligt förledande eller ock insett eller bort inse, att den, som företog rättshandlingen, blivit svikligen förledd därtill av annan, vare rättshandlingen icke gällande mot den förledde. Den aktuella bestämmelsen reglerar ogiltighetsgrunden svek, dvs. vilseledande, och möjligen kan det vara fråga om ett sådant här. Det förutsätter dock att N:s motpart, genom ett vilseledande, lämnade oriktiga uppgifter undanhöll relevant information. Därtill krävs uppsåt (avsikt), vilket i klartext innebär att vilseledandet ska ha skett uppsåtligen. Oaktsamhet räcker inte i det här fallet.
Därutöver kan lagen om verkan av avtal som slutits under påverkan av en psykisk störningaktualiseras, vilket är den lag som mest troligen kommer att bli tillämplig i det här fallet. I lagen sägs att ett avtal som någon har ingått under påverkan av en psykisk störning är ogiltigt. Var och en ska då lämna tillbaka vad han eller hon har tagit emot eller, om det inte kan ske, betala ersättning för dess värde. Om inte annat följer av andra stycket är dock den som har ingått avtal i sådant sinnestillstånd, inte skyldig att betala ersättning i vidare mån än vad han mottagit använts till skäligt underhåll eller annars befinns ha medfört nytta för honom. I andra stycket uttalas att var den, med vilken avtalet slöts, i god tro, äger han eller hon rätt att i den omfattning, som prövas skälig, utbekomma ersättning för den förlust, som föranletts av avtalet.
Givet att N, såsom det uttrycks i lagen, har en ”psykisk störning” kommer avtalen att ogiltigförklaras. Enligt lagtexten gäller ju att ”ett avtal som någon har ingått under påverkan av en psykisk störning är ogiltigt”. Den springande punkten blir alltså hur begreppet ”psykisk störning” ska tolkas och om N kan anses lida av en sådan. Lagstiftarens ordval kan ifrågasättas, men lagstiftningen liksom språkbruket i lagen har ca 100 år på nacken. Oavsett vilket kan till begreppet ”psykisk störning” sannolikt vanföreställningar, hallucinationer och förvirring räknas. Visst åldrande, demenstillstånd liksom depressioner, självmordstankar och annat dylikt bör också kunna räknas hit, jfr prop. 1990/91:58 s. 84 ff. Notera att uttrycket ”psykisk störning” är ett samlingsbegrepp och att den nyss nämnda exemplifieringen inte på något sätt är uttömmande.
Märk väl att ett grundläggande krav också är att det råder kausalitet, dvs. ett orsakssamband, mellan den psykiska störningen och det ingångna avtalet för att ogiltighet överhuvudtaget ska komma på tal. Den psykiska störningen behöver dock inte ensamt ha legat till grund för beslutet att ingå avtal. Inte heller behöver den psykiska störningen ha varit av viss varaktighet varför även tillfälliga sinnesrubbningar träffas av lagens bestämmelser. Observera dock att den som hävdar att avtalet är ogiltigt på grund av en psykisk störning också är den som bär bevisbördan för att kausalitet förelåg vid tidpunkten för avtalets ingående, se Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 1966 s. 44. Jfr även hovrättsfallet RH 1983:126.
Om N:s motparter har varit i god tro får detta ingen bäring på ogiltighetsbedömningen. Däremot ska de i rimlig omfattning försättas i samma situation som om avtalet inte hade slutits, vilket innebär att ersättning ska lämnas för sådana kostnader som varit till ringa eller ingen nytta alls för en motpart, se HD-avgörandet NJA 1985 s. 573. Men huruvida god tro förelegat samt om några onyttiga kostnader har uppstått för N:s eventuella motparter har jag, av uppenbara skäl, ingen kunskap om. Jämte detta ska framhållas att det även här finns en straffrättslig aspekt. Enligt 9 kap. 5 § 1 st. BrB gäller nämligen att den som vid avtal eller någon annan rättshandling utnyttjar någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen eller för vilken motprestation inte ska lämnas, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år.
Det korta svaret på din sista fråga lyder med andra ord att de handlingar som du nämner sannolikt inte är bindande för N och ovanpå detta kan det också vara fråga om en eller flera brottsliga gärningar ifall det finns personer som uppsåtligen har utnyttjat N:s demenssjukdom.
Notis: HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Men vi kan naturligtvis bistå dig (eller N) i eventuell kommande process och även fortsättningsvis agera om ombud och föra din talan i domstol och/eller vid annan typ av förhandling om så skulle önskas (vad gäller de civilrättsliga delarna). Vi kan också bistå med upprättande av all nödvändig dokumentation, exempelvis vid författande av avtal, kravbrev, svaromål och/eller annat skriftligt yttrande. Låt mig bara få veta i så fall genom att skicka ett mail till den ovan nämnda adressen.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
