Narkotikabrott - Vad gäller? Straffvärde och påföljd - Vad gäller? Och möjligheten att kunna ta körkort till följd av brott - Vad gäller?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är brottsbalken (BrB) och narkotikastrafflagen (NSL).
Narkotikabrott - Vad gäller?
I 1 § 6 p. NSL sägs att en som olovligen innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika döms, om gärningen sker uppsåtligen (dvs. avsiktligen), för narkotikabrott till fängelse i högst tre år. Vidare framgår av 2 § NSL att är brott som avses i 1 § med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter att anse som ringa döms för ringa narkotikabrott till böter eller fängelse i högst sex månader. Och vid en första anblick och utifrån din ärendebeskrivning finns det, i vart fall såvitt jag kan bedöma, ingenting som tyder på att det inträffade kommer att betraktas som ett brott av normalgraden. Ringa brott i den här typen av ärenden brukar bli aktuellt vid små mängder narkotika där det varit fråga om gärningar som endast innefattat eget bruk eller innehav av narkotika för eget bruk, se t.ex. hovrättsfallet RH 2006:3. Men det bör noteras att innehav av även en ytterst liten mängd narkotika, såsom en joint, är straffbart, se exempelvis Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 1996 s. 478 vari befattning med en nästintill obetydlig mängd metadon ansågs utgöra en brottslig gärning, dvs. ett narkotikabrott.
All form av olovligt handhavande av narkotika, oavsett om det sker i samband med egen konsumtion eller på annat sätt, är alltså straffbart och även själva bruket är att anse som befattning med narkotika. Och med innehav avses att någon har narkotika i sin besittning genom att personen i fråga har möjlighet att utöva faktisk rådighet över narkotikan. HD har också uttalat att ansvar för innehav av narkotika kan aktualiseras vid odling av narkotisk växt för t.ex. prydnadsändamål eller i viltvårdssyfte, se NJA 1981 s. 519. I vissa fall kan dock undantag göras för s.k. industrihampa som odlas med tillstånd från Länsstyrelsen, se NJA 2007 s. 219. Slutsatsen blir därför att bestämmelsen i 1 § 6 p. NSL har ett vittomfattande tillämpningsområde, vilket innebär att den nästintill träffar alla tänkbara situationer som innefattar olovligt handhavande av narkotika. Mot den bakgrunden är min bedömning att din dotter inte kommer att kunna undkomma en straffrättslig konsekvens. Men det inträffade kan, precis som påpekats ovan, knappast ses som någonting annat än ringa.
Straffvärde och påföljd - Vad gäller?
Straffvärde brukar beskrivas som en funktion av gärningens skadlighet eller farlighet, dvs. förövarens skuld sådan den kommit till uttryck i dennes handlande (agerande). Det abstrakta straffvärdet är det straffvärde som framgår av den aktuella brottstypens straffskala (ringa narkotikabrott har ett abstrakt straffvärde på böter eller fängelse i högst sex månader, se ovan). Medan det konkreta straffvärdet bestäms i det enskilda fallet, dvs. svårheten eller allvaret i en viss begången (konkret) brottslig gärning (i det här fallet din dotters bruk och innehav av cannabis). När det gäller straffvärdebedömningen hänvisas till reglerna i 29 kap. BrB.
Straffet ska alltså spegla vad gärningspersonen förtjänar i termer av klander, vilket också motiveras av rättviseskäl. Alla människor ska behandlas lika och straffvärdebedömningen, vars legaldefinition finns i 29 kap. 1 § 2 st. BrB, är retrospektiv (tillbakablickande). Vid bedömningen av straffvärdet ska det bl.a. beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit. Här gör sig även ekvivalenstanken gällande, dvs. att lika brott bör tilldelas lika straff och omvänt, med utgångspunkt i proportionalitetstanken, måste grövre brott sanktioneras med strängare straff än mindre allvarliga sådana. Notera att straffvärdet bara ett mått på hur mycket gärningen (inte gärningspersonen) förtjänar i klander. Men genom ett humant synsätt tar domstolen, utöver proportionalitetstanken, även hänsyn till annat, vilket bestämmelsen i 30 kap. 4 § 1 st. BrB om presumtion mot fängelse vittnar om. Däri sägs att rätten vid påföljdsvalet ska fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse, dvs. en icke frihetsberövande påföljd. Men presumtionen mot fängelse kan brytas enligt bestämmelsens andra stycke och som skäl för fängelse får rätten, utöver brottslighetens straffvärde och art, beakta att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. Men din dotter har ju inte gjort dig skyldig till någon tidigare (liknande) brottslighet. I vart fall inte någon brottslighet som har fastställts av en domstol.
Gällande påföljdsfrågan har HD uttalat att narkotikabrott är ett brott som normalt ska leda till fängelse utom i ringa fall, se rättsfallet NJA 1997 s. 522. Givet den lilla mängd narkotika som påträffades på din dotter är min bedömning som sagt att gärningen (hennes bruk och innehav) kommer att betraktas som ringa varför ett fängelsestraff också bör vara uteslutet. Som exempel kan domen i NJA 2017 s. 45 nämnas vari HD bestämde påföljden för ett innehav av 0,34 gram heroin till skyddstillsyn med samhällstjänst. I förarbetena anges även att villkorlig dom med samhällstjänst alternativt skyddstillsyn i förening med samhällstjänst (som i det ovan refererade HD-fallet) bör kunna ersätta ett kortare fängelsestraff, se prop. 1997/98:96 s. 96.
Avslutningsvis kan ytterligare praxis nämnas. HD har exempelvis uttalat att bedömningen av ett narkotikabrott ska ske på ett nyanserat sätt i vilket samtliga omständigheter av betydelse ska beaktas, men att sort och mängd i stort sett är avgörande för gränsdragningen mellan ringa brott och brott av normalgraden, se rättsfallet NJA 2012 s. 849. Ett annat HD-avgörande i fråga om ringa brott är NJA 2014 s. 658. Och när det gäller just cannabis kan även NJA 2017 s. 872 nämnas.
Möjligheten att kunna få körkort - Vad gäller?
Relevanta bestämmelser återfinns i körkortslagen (KörkL) och körkortsförordningen (KörkF). Enligt 3 kap. 2 § 1 st. KörkL gäller att körkortstillstånd endast får meddelas för den som med hänsyn till sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare av ett körkortspliktigt fordon. Körkortstillståndet gäller endast under en viss tid. I bestämmelsens andra stycke uttalas att lämplighet med hänsyn till de personliga förhållandena förutsätter att sökanden inte är opålitlig i nykterhetshänseende och i övrigt kan antas komma att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken.
Om en person har blivit omhändertagen enligt lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB) eller om andra uppgifter finns om bruk av rusgivande medel som exempelvis narkotika kan det tyda på att personen inte är pålitlig i nykterhetshänseende, se prop. 1975/76:155 s. 77 f. Vad gäller de medicinska förhållanden avser det i sin tur de fall då det finns någon form av missbruk, vilket utgör hinder för innehav av körkort. Men något sådant är det ju, såvitt jag förstår, inte fråga om här. Om Transportstyrelsen vid prövning av en ansökan om körkortstillstånd kan fastställa att sökanden (din dotter) inte förekommer i exempelvis belastningsregistret behöver ingen ytterligare utredning om sökandens personliga förhållanden göras, vilket följer av 3 kap. 7 KörkF. Motsatsvis innebär detta att en utredning kan framstå som behövlig om sökanden förekommer i belastningsregistret. Vid ringa narkotikabrott gallras uppgifterna efter fem år, se lagen om belastningsregister 17§ 1 st. 9 p.
Det nyss nämnda betyder dock inte att din dotter per automatik skulle vara avskuren möjligheten att kunna ta körkort efter sin 18 årsdag. I en situation när osäkerhet råder kring huruvida en person är lämplig som körkortsinnehavare kan Transportstyrelsen alltid begära in ett yttrande från olika myndigheter, t.ex. Polismyndigheten, Kriminalvården, socialnämnden eller annan lämplig myndighet, se 3 kap. 8 § KörkF. Men sammanfattningsvis kan jag i skrivande stund inte säga exakt vad som kan tänkas hända i framtiden i just körkortsdelen, vilket du säkert förstår.
Notis: HD styr rättspraxis på det här området (dock inte på förvaltningsrättens område varför körkortsfrågor slutligt prövas av Högsta förvaltningsdomstolen, HFD) och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
