Narkotikabrott, krav på uppsåt och diverse andra frågor - Vad gäller?
Individ greps med 1g MDMA i magväska och drogerna i fråga var inte deras. Individ berättade för polisen att hen var med vänner på festen där de greps. Individ sa att hen inte varit medveten om att drogerna fanns i magväskan, eller om någon hade fått tillgång till deras magväska, men att magväskan lämnats obevakad någon gång. Polisen tog inte in individen för förhör eller drogtestning, inte ens efter att individen begärt detta. Ingen annan på festen identifierades eller förhördes av polisen i samband med detta. När individen frågade polisen om de skulle behöva ställa in en kommande resa vägrade tjänstemännen att svara på frågan. När individen frågade vad hen misstänktes för svarade en polis att individen bör invänta en kallelse.
1. Finns det grund för att fastställa uppsåt i detta innehavsfall? Om uppsåt inte kan fastställas, rör det sig fortfarande om narkotikabrott? Skulle narkotikabrottet i så fall vara av ringa eller normalgrad?
3. Hur skulle domen se ut i varje fall? Skulle den förste individen fortfarande bli dömd? Skulle den andra individen få en
4. Kan individen resa utomlands i väntan på kallelse?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid besvarandet av dina frågor är narkotikastrafflagen (NSL), brottsbalken (BrB) och rättegångsbalken (RB). Även viss praxis från Högsta domstolen (HD) kommer att nämnas och den person som du refererar till som "individ" kommer nedan att kallas X. Glädjande är också att du har beställt en personlig telefonrådgivning, vilken jag för övrigt ser fram emot mycket. Under denna kommer ovanstående att kunna behandlas ytterligare och likaledes kommer möjlighet att ges till en mer djupgående diskussion (om så önskas). Många juridiska spörsmål hanteras dessutom allra enklast under ett telefonsamtal. Vidare krävs inte sällan ingående kunskaper om de faktiska omständigheterna för att kunna ge någorlunda träffsäkra svar. Frågorna kommer för övrigt att besvaras i tur och ordning och i den mån det går ska tilläggas.
Fråga 1 - Uppsåt, vad gäller? Vid avsaknad av uppsåt, vad gäller då? Ring brott eller brott av normalgraden?
Narkotikabrott är ett uppsåtligt brott och i 1 § 1 st. 4 p. NSL anges att den som olovligen anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar eller tar annan sådan befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk döms, om gärningen sker uppsåtligen, till fängelse i högst tre år. Är brottet med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter att anse som ringa kan ett ringa narkotikabrott aktualiseras, vilket kan ge böter eller fängelse i högst sex månader, 2 § NSL. För straffansvar krävs uppsåt krävs även i det här fallet. Enligt 3 a § NSL kan också den som av grov oaktsamhet (vårdslöshet) begår en gärning som avses i 1 § 1-5 p. dömas för brottet vårdslöshet med narkotika till böter eller fängelse i högst ett år.
Utifrån din ärendebeskrivning kan följande anföras. Något exakt svar på hur uppsåtsdelen ska bedömas kan jag inte ge. Men enligt den information som finns tillgänglig i nuläget tyder det mesta på att uppsåtsrekvisitet inte är uppfyllt eftersom X var okunnig om narkotikans existens. För att en otillåten gärning även ska vara brottslig krävs uppsåt enligt 1 § NSL. Annars kan inte något straffansvar utkrävas. Vid uteblivet uppsåt kan istället den som handlat i enlighet med 1 § 1 st. 1-5 p NSL eventuellt dömas för vårdslöshet med narkotika enligt 3 a § NSL. Bestämmelsen ska dock tillämpas med betydande restriktivitet, ärendet bör avses en större mängd narkotika och befattningen får inte heller vara helt tillfällig. När det sedan gäller gränsdragningen mellan ringa brott och brott av normalgraden är arten och mängden narkotika två omständigheter som brukar få ganska stor bäring på den rättsliga bedömningen. Beträffande farlighetsgraden har HD dragit slutsatsen att MDMA är farligare än amfetamin men inte lika farligt som kokain (se rättsfallet NJA 1992 s. 235). Vidare är utrymmet för att bedöma innehav av kokain som ringa ytterst litet, däremot anses gränsen för ringa brott avseende innehav av amfetamin för eget bruk gå vid ca 4 g. Min uppfattning är därför att den förevarande situationen inte kan bedömas som någonting annat än ringa. Om det överhuvudtaget är något brott begånget vill säga.
Övriga frågor, vad gäller?
Hur domen skulle kunna se ut har delvis redan besvarats i fråga 1. Men när det gäller påföljdsbestämningen mer specifikt gäller följande. Enligt 30 kap. 4 § BrB föreligger det en presumtion mot fängelse, i första hand ska alltså en lindrigare påföljd väljas (jfr 30 kap. 1 § BrB, där sägs att fängelse är en svårare påföljd än villkorlig dom och skyddstillsyn). Här beaktas brottets straffvärde, art och X:s tidigare brottslighet. Beträffande straffvärde: Enligt förarbetena till brottsbalken bör presumtionen mot fängelse brytas vid straffvärden om ett år eller mer. Min bedömning är att brottets straffvärde i det här fallet kommer att stanna på bötesnivå. Jag vet dock alldeles för lite om X:s person varför jag har svårt att uttala mig. Möjligen skulle en villkorlig dom kunna bli aktuell. En villkorlig dom får sedan förenas med dagsböter enligt 27 kap. 2 § BrB och i 30 kap. 8 § BrB stadgas att en sådan kombination ska utgöra normalfallet. Om den villkorliga domen istället skulle förenas med samhällstjänst gäller dock inte presumtionen för att den villkorliga domen ska kombineras med dagsböter. Vidare krävs X:s samtycke till det senare alternativet, 27 kap. 2 a § 1 st. BrB.
Gällande reseförbud kan sägas att ett sådant kan utfärdas vid skälig misstanke. I 25 kap. 1 § 1 st. RB sägs nämligen att om någon är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa och det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att han eller hon avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff men det i övrigt inte finns anledning att anhålla eller häkta den misstänkte, får han eller hon, om det är tillräckligt, istället meddelas förbud att utan tillstånd lämna anvisad vistelseort (reseförbud). Men såvitt jag förstår verkar X inte ha blivit delgiven någon misstankegrad alls varför det korta svaret på den här frågan lyder att X borde kunna åka utomlands. Framförallt har det ju inte meddelats något formellt reseförbud.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straffrättens område endast ger den här typen av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån inte åtar sig inte några straffrättsliga uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en brottmålsbyrå.
Du har som sagt också beställt en 30 minuters personlig telefonuppföljning med möjlighet att kunna ställa kompletterande frågor och till vidare diskussion om hur din fortsatta hantering av ärendet bör läggas upp. Eftersom du har betalat för ett Express24-ärende misstänker jag att du önskar en ganska så skyndsam återkoppling. Jag kommer därför att ringa dig redan nu på fredag den 16/7 kl 12.00. Observera att jag ringer från skyddat nummer. Vänligen återkom per mail om den föreslagna tiden inte skulle passa.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende hittills har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
