När beaktas gåvor som en bortgången person skänkt under sin livstid vid arvsberäkningen?

FRÅGA
Min morbror slutade köra bil vid 91 års ålder, blev tillsagd att läkaren att ställa bilen. Bilen gavs bort till en vän. Två år senare dog morbror. I bouppteckningen ska det uppges till juristen om något av värde getts bort. Finns det en tidsgräns på detta, eller gäller det under hela hans liv?
SVAR

Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Det finns tre regler i lagen som gör det intressant att undersöka huruvida en nyss bortgången person skänkt bort egendom, vid beräkningen av dennes arv. Det gäller dels det som kallas förskott på arv, dels regeln om minskning av boets värde och slutligen det som kallas det förstärkta laglottsskyddet. Du finner reglerna om förskott på arv i ärvdabalkens (ÄB) sjätte kapitel, och minskning av boets värde i ÄB 3 kap. 3 §.

Gåvor till arvingar presumeras vara förskott på arv

Större gåvor som en avliden gett sina arvingar under sin livstid kommer, om de inte är att betrakta som en del av det normala underhållet av arvingen, presumeras utgöra ett förskott på den arvingens del av det framtida arvet, såvida ingenting annat sagts (ÄB 6 kap. 1 §). Alla gåvor som den bortgångne skänkt till en arvinge under sin livstid kan utgöra ett sådant förskott på arv, det finns alltså ingen bortre tidsgräns för detta. Som sagt gäller regeln endast för gåvor som skänkts till arvsberättigade personer, och skulle den bortgångne velat ge sin arvinge en gåva utan att detta skulle ses som ett förskott på dennes arv är det helt tillåtet, förutsatt att denna vilja kommit nog tydligt till uttryck.

Avsevärda minskningar av boets värde kan drabba efterarvingar

Den andra regeln som aktualiserar frågor kring huruvida den bortgångne skänkt bort egendom under sin levnad rör de så kallade efterarvingarnas rätt. Skulle din morbror ha varit änkling någon gång under sin livstid (även om han gift om sig alltså) har han antagligen förfogat över sin avlidne partners arv före dina eventuella kusiner ( 3 kap. 1 § ÄB). Huvudregeln är nämligen den att när en make i ett äktenskap avlider kommer den andra maken ärva parets gemensamma tillgångar i ett första led, och först vid båda föräldrarnas död får parets barn ut sina arv efter dem. Eftersom den efterlevande maken kan fritt förfoga över den först avlidne makens hela arv finns möjlighet för den efterlevande att göra sig av med sin avlidne partners tillgångar, exempelvis genom att skänka bort dem. På så vis skulle arvet efter den först avlidne föräldern i princip kunna raderas. Av detta skäl finns emellertid lagstiftning för att skydda arvingarnas rätt. Skulle en efterlevande make genom gåva eller gåvoliknande handlingar (en generös livförsäkring med insatt förmånstagare exempelvis) göra sig av med (eller binda upp) de tillgångar som ska utgöra arvet efter den avlidne partnern i avsevärd mån (c.a. 25% av boets värde) kan detta i slutändan innebära att gåvan återgår och tillgodoräknas arvingarnas lotter (3 kap. 3 § ÄB). Detta är emellertid ovanligt och kräver insikt hos mottagaren om att gåvan skulle drabba arvingarna ekonomiskt negativt. Vad gäller möjligheten att återkalla en gåva förloras rätten att väcka talan om detta fem år efter att gåvan mottagits. Det är alltså bara gåvor som den bortgångne skänkt under sina fem sista levnadsår som beaktas enligt denna bestämmelse.

Det går inte att göra bröstarvingar arvslösa i svensk rätt

Skulle din morbror ha barn (och/eller barnbarn) finns ytterligare en relevant regel. Barn och barnbarn utgör det som kallas bröstarvingar och har alltid rätt till ett visst arv efter den avlidne (2 kap. 1 § ÄB). En regel finns därför till för att skydda bröstarvingarna från att bli arvslösa genom att arvlåtaren skänker bort all sin egendom innan sin död (7 kap. 4 § ÄB). Skyddet gäller två typer av gåvor; dels gåvor som den bortgångne hinner skänka på sin dödsbädd, dels gåvor som skänkts tidigare, men där den bortgångne fått behålla gåvans praktiska nytta fram tills sin död. I sådant fall är ju gåvan närmast all likna vid ett testamente. Ett exempel skulle vara om arvlåtaren upprättar ett skriftligt gåvobrev (löfte om gåva) av en bil, men sedan fortsätter att köra den fram till sin död. Regeln gäller för hela arvlåtarens livstid, men i praktiken är det ofta gåvor som skänkts strax innan döden som blir relevanta. Skulle en sådan testamentsliknande gåva ha skänkts, ska man vid arvsfördelningen i första hand räkna som om den utgjort ett testamentsförordnande. Bröstarvingar är nämligen endast berättigade till 50% av arvlåtarens tillgångar, och det är alltså tillåtet att skänka bort den andra hälften (7 kap. 1 § ÄB, 7 kap. 3 § ÄB). Skulle gåvans värde emellertid vara så stort att bröstarvingarna tillsammans skulle få ut mindre än 50% av det ursprungliga arvet med den bortskänkta tillgången inräknad, kan gåvans värde ibland återbäras från mottagaren.

Sammanfattning

Det finns alltså flera regler och bestämmelser som gör det relevant för en jurist att ställa frågor om bortskänkt egendom i dessa sammanhang. I regel är gåvor som skänkts senare i livet av större betydelse, men som konstaterat hänför sig två av tre regler till gåvor som skänkts under "livstiden" och det saknas alltså en absolut tidsgräns för vilka gåvor som ska beaktas.

Jag hoppas du fick svar på din fråga!

Mvh,

Viking Ringstedt
Fick du svar på din fråga?
Kommentera
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Bouppteckning och arvsskifte (813)
2019-04-23 Vem ska utföra bouppteckningen?
2019-04-23 Fastigheter i bouppteckning
2019-04-22 Vad ska en göra om en som bröstarvinge inte blivit kallad till en bouppteckning?
2019-04-20 Behövs fullmakt för bouppteckning vid farförälders död?

Alla besvarade frågor (68158)