Namngivning i enlighet med god sed
Fråga avseende namngivning vid pulicerandet av konstnärliga eller andra verk, som de definieras i lagen.
3 § Då exemplar av ett verk framställes eller verket göres tillgängligt för allmänheten, skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver.
- Vad innebär 'god sed' och vem tolkar den? Är det upp till den som publicerar, branch eller verkets natur?
- Hur ska upphovsmannen beskrivas? Är det en grupp av upphovsmän ska titel eller beskrivning vara med?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag kommer nedan att redogöra för vad som gäller rättsligt och därefter kort sammanfatta vad jag kommer fram till.
God sed?
Utgångspunkten är att upphovsmannen alltid ska anges när ett verk utnyttjas. Ibland utnyttjas dock verk under sådana förhållanden att det knappast är av betydelse för upphovsmannen att han anges. Som exempel kan nämnas då musik framförs på barer och restauranger. Det kan finnas andra sammanhang då det kan framstå som stötande att uppge upphovsmannen, till exempel under en begravning. Vad som avgör vad som är "god sed" kan således sägas vara en sammanvägd bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet och verkets natur tillsammans med vad som är brukligt inom branschen/sammanhanget.
Av förarbetena till bestämmelsen (prop 1960:17 s 64ff, LU 1960:41, NJA II 1961 s 59ff, 72 och 76) framgår att avsikten med regleringen inte är att namngivning ska ske undantagslöst. Det anges att huvudregeln bör vara att namngivning ska ske, men att vissa avsteg måste godkännas som när det till exempel av tekniska skäl är förenat med svårigheter att tillgodose upphovsmannens krav på att bli angiven. Med uttrycket vad "god sed kräver" avsågs att markera att bestämmelsen syftar till att dels sanktionera en rådande sedvänja, dels främja en sedvanebildning på områden där en god sed i fråga om namnangivning ännu inte har stadgat sig. Bestämmelsen innebär att det ytterst ankommer på domstol att bestämma vad som skall anses vara god sed på ett område (se vidare NJA 1996 s. 354). Som exempel kan NJA 1996 s. 354 nämnas där Högsta domstolen konstaterade att SVT hade brutit mot god sed på området när en tonsättare inte fick sitt namn angivet på ett verk som framfördes i ett kulturprogram.
Sammanfattning
Vad som är "god sed" beror på verkets natur och var/hur verket framförs. Det avgörande är således den sedvana som finns på just det aktuella området. Om någon etablerad sedvana inte finns är denna bedömning ytterst upp till domstolen att göra. Huvudregeln är dock att namngivning av upphovsmannen alltid ska ske. Dock behöver man inte göra någon närmare beskrivning med titel och innehåll. Med andra ord räcker det med namn på upphovsmännen.
Om du har några frågor om mitt svar får du gärna kontakta mig på Julia-saga.herhold@lawline.se.
Hoppas att du fick svar på din fråga!
Med vänlig hälsning,
