Kan efterlevande make ge bort egendom som innehas med fri förfoganderätt?
När min mor dog avstod jag som särkullbarn att ta ut arvet till förmån för efterlevande make med fri förfoganderätt. Det fanns inget testamente skrivet. Nu några år senare har maken beslutat skänka en del av egendomen till sitt eget barn, med gåvobrev för att det inte ska ses som förskott på arv. Får han göra det hur som helst?
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Din fråga regleras i ärvdabalken (ÄB).
När en make dör är huvudregeln att kvarlåtenskapen ska gå till efterlevande make. Undantaget är när det finns särkullbarn som har rätt att få ut sin laglott direkt (3:1 ÄB). Särkullbarnet kan dock välja att avstå från sin rätt att ta ut sin andel på en gång till förmån för den efterlevande maken. Efterlevande maken ärver då egendomen med fri förfoganderätt. Om särkullbarnet avstår från sin rätt att ta ut sin del direkt, har särkullbarnet då rätt till efterarv när den efterlevande maken avlider (3:9 ÄB). Efterarvet utgörs av en kvotdel av den efterlevande makens kvarlåtenskap vid dennes bortgång. Kvotdelen motsvarar andelen som den efterlevande makes arv utgjorde i relation till efterlevande makes totala förmögenhetsmassa vid den första makens död (3:2 ÄB).
När den efterlevande maken ärver med fri förfoganderätt innebär det att denne inte får testamentera bort egendomen, men får däremot konsumera, ge bort eller liknande. Den efterlevande maken som innehar egendom med fri förfoganderätt från den först avlidne makens arv kan alltså ge bort egendom. Dock finns undantag från detta när gåvan innebär en väsentligt minskning av kvarlåtenskapen (3:3 ÄB). Efterlevande make får inte genom gåva utan tillbörlig hänsyn till den först avlidne makens arvingar orsaka väsentligt minskning av kvarlåtenskapen. Detta innebär att den efterlevande maken kan ge bort en del av den först avlidne makens tillgångar, men inte för mycket. Om efterlevande make ger bort för mycket kan arvingarna till den först avlidne maken kräva vederlagsrätt, alltså de kan kräva att den efterlevande maken kompenserar dem för den del som denne gett bort.
Vad som menas med väsentlig minskning har Högsta domstolen i NJA 2013 s. 736 konstaterat att vid bedömningen är det inte antalet kronor utan värdet satt i relation till egendomen i övrigt som är avgörande. I kravet på en väsentlig minskning får normalt anses ligga att egendomen måste ha minskat i värde med i vart fall en fjärdedel. Det verkar alltså uppställas ett krav på att egendomen måste ha minskat i värde med åtminstone 25 % för att det ska anses vara en väsentlig minskning av egendomen.
Sammanfattningsvis innebär detta att din styvfar har rätt att ge bort en del av sin egendom, men inte för mycket, då det isåfall skulle kunna innebära en väsentlig minskning av kvarlåtenskapen. Eftersom jag inte vet hur stor gåva han gett och hur stor egendomen i övrigt är värd kan jag inte säga om det skulle kunna vara en väsentlig minskning av kvarlåtenskapen. Om det nu skulle utgöra en väsentlig minskning så har du isåfall rätt till kompensation.
Hoppas att du fick svar på din fråga!
Vänligen,
