Kan det utgöra egenmäktigt förfarande att ta hem en kundvagn?

FRÅGA
Hej! Jag jobbar på ett boende inom neuropsykiatri (diagnoser). Häromdagen ringde en brukare och frågade hur han ska göra med ett tungt paket han hämtat ut och kan inte bära hem denna då den var tung och otymplig. Jag sa att att han kan låna en kundvagn och köra hem denna, det beror på att vi i personalen inte får bära. Han kom hem med vagnen. Han hade vagnen hemma i några dagar pga sitt mående som skiftar, men lovade att lämna den. Då påstår en arbetskollega att jag begått ett brott och uppmuntrat brukaren till brott i form av egenmäktigt förfarande? Det står inga skyltar vid affären att man inte får låna eller liknande, och affären han tog ut paketet från är den som har kundvagnarna. Är förfarandet en brottslig handling? Kollegan sa till honom att om polisen får veta det eller om han blivit filmad så kan han bli dömd och hamna i fängelse. Min fråga är har det begåtts något brottsligt? Han sa att han ska lämna vagnen så fort han mådde bättre och det är gjort nu. Han hade vagnen i sin ägo 4 dagar. Mvh: Aldrig begått brott
SVAR

Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Din fråga aktualiserar regler om egenmäktigt förfarande som finns i Brottsbalken (BrB). I mitt svar börjar jag med att förklara vad egenmäktigt förfarande är, sedan går jag vidare till frågan om ditt uppmuntrande till kan utgöra ett brott. Avslutningsvis kommer jag att förklara eventuella konsekvenser.

Vad är egenmäktigt förfarande?

Egenmäktigt förfarande är ett brott som omfattar tre olika slags gärningar. Den som gör sig skyldig till brottet kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Om brottet betraktas som grovt kan en gärningsman dömas till fängelse i lägst sex månader och högst 4 år (8 kap. 8 § BrB).

Den första situationen som utgör egenmäktigt förfarande är när någon olovligen tar och brukar någonting eller på annat sätt tillgriper något utan att ha avsikt att behålla det. Den andra situationen är om någon till exempel fäster ett lås på någon annans egendom och därmed hindrar någon annan att använda egendomen. Den tredje situationen som också räknas till egenmäktigt förfarande är om en person med våld eller hot om våld hindrar någon annan att utöva sin rätt att hålla kvar något.

Den första situationen som utgör egenmäktigt förfarande skiljer sig från stöld. Vid stöld krävs ett så kallat tillägnelseuppsåt, det vill säga att man ska ha för avsikt att behålla egendomen man olovligt har tagit och göra det till sitt. Vid egenmäktigt förfarande finns inget tillägnelseuppsåt, utan en person tar någon annans egendom utan att vilja behålla det. För att kunna dömas för brottet krävs det att personen har haft uppsåt till brottet.

Kan en person medverka till brottet egenmäktigt förfarande?

Den som främjar en person att begå ett brott genom råd eller dåd kan göra sig skyldig till medverkan (23 kap. 4 § 1 st. BrB). Det är kriminaliserat att medverka till alla brott som finns i brottsbalken, därför kan en person dömas för medverkan till egenmäktigt förfarande.

Exempel på främjande genom råd är att uppmana någon till att göra en otillåten gärning, vilket är ett psykiskt inflytande. Den som främjar ett brott genom uppmaningar kan betraktas som anstiftare. Dåd däremot är ett fysiskt inflytande, till exempel att skjutsa någon till en framtida brottsplats. Främjandet ska ha utövat inflytande på brottets tillkomst eller utförande. Den som är att betrakta som anstiftare eller medhjälpare till ett brott kan straffas inom samma straffskala som det brott hen medverkar till. För att kunna dömas till medverkan ska personen ha haft uppsåt.

Sammanfattning

Tillgripande av en kundvagn kan vara egenmäktigt förfarande av normalgraden, även om personen inte hade avsikt att behålla kundvagnen. Dels för att kundvagnen används på ett sätt så att ägaren inte kan använda sin egendom, och dels för att tagandet och användandet kan betraktas som olovligt.
För att vara medverkande till ett brott krävs det att personen har främjat brottet på något sätt. Genom att uppmuntra någon att ta en kundvagn kan det betraktas som anstiftan eller medhjälp till egenmäktigt förfarande.

Avslutningsvis

För att det som har hänt ska få några reella konsekvenser för dig eller din brukare måste detta komma till polisens kännedom. Därefter ska polisen utreda brottet och en åklagare ska besluta om att väcka åtal. Slutligen är det upp till en domstol att avgöra om det faktiskt är ett brott och döma ut eventuella straff.
Min personliga åsikt är att händelsen är bagatellartad med hänsyn till omständigheterna i fallet. Kundvagnen är dessutom återlämnad. Ni var båda två ovetandes om att det var brottsligt. Men trots okunskap om lagen kan man dömas till ansvar. Mitt råd är att i framtiden först fråga butiksinnehavaren om det är okej att låna hem en kundvagn. Ett annat råd är att du kan vända dig till din arbetsgivare och fråga hur ni ska lösa situationer där brukarna behöver bärhjälp, ett förslag är att boendet införskaffar egna kundvagnar.

Hoppas att du fick svar på din fråga!

Vänligen,

Julia Persson
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Stöld och rån m.m., 8 kap BrB (597)
2020-05-31 Kan man dömas för stöld om man fått med sig något från affären av misstag?
2020-05-25 Försök till stöld vs. olaga intrång
2020-05-21 Vad händer om jag "snattar" (ringa stöld)?
2020-05-15 Stöld på arbetsplats

Alla besvarade frågor (80574)