Kan bröstarvinge utkräva laglott utifrån innan dödsfallet bortgiven egendom?
Kan en förälder skriva över all egendom och tillgångar på endast ett barn i sitt ev testamente?
Om allt ges bort / skrivs över till ett barn innan dödsfall och det handlar om mycket stora summor, går det andra syskonet helt lottlös då?
Gäller inte 25 % i laglott till bröstarvinge?
Har hört att man kan gå till rätten och överklaga och då alltid får sin laglott som bröstarvinge.
Men hörde precis att så är det inte?
Vem har rätt?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Min utgångspunkt för svaret
Jag uppfattar det som att du har två barn, varav du vill att den ena får all din egendom efter ditt frånfälle respektive att den andre då inte får något. Frågan gäller laglott vid fall av överlåtelse av egendom innan dödsfallet. Arv regleras i ärvdabalken (ÄB).
När gäller laglotten?
Ordinarie laglott och laglottsskydd
Laglotten är en rätt som tillkommer bröstarvingar och innebär att dessa, var och en för sig, alltid har rätt till hälften av arvslotten (se 7 kap. 1 § ÄB). Arvslotten är kvarlåtenskapen dividerat på antalet arvtagare, i detta fall två bröstarvingar, varför laglotten mycket riktigt blir 25% (se 2 kap. 1 § och 7 kap. 1 § ÄB). kvarlåtenskapen är all den egendom som den avlidne hade med avdrag för skulder. Utgångspunkten är således att egendomstransaktioner som skett innan dödsfallet faller utom vad bröstarvingar kan åberopa till stöd för viss laglott, varför det i princip härav går att göra sina barn arvlösa genom att ge bort all egendom innan dödsinträdet.
Förstärkt laglottsskydd
Självfallet har lagstiftaren förutsett denna situation och det finns således ett undantag. I ärvdabalkens 7 kap. 4 §stadgas således följande: "Har arvlåtaren i livstiden bortgivit egendom under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente, skall i avseende å gåvan vad i 2 och 3 §§ är stadgat om testamente äga motsvarande tillämpning, om ej särskilda skäl äro däremot; och skall vid nedsättning av gåvan motsvarande del av den bortgivna egendomen återbäras eller, om det ej kan ske, ersättning utgivas för dess värde. Vid laglottens beräkning skall värdet av den bortgivna egendomen läggas till kvarlåtenskapen." Vad detta innebär redogörs för nedan.
Egendom som bortges under livstiden kan grunda laglottsanspråk om det utgör ett bortgivande vilket är att likställa med testamente. Detta innebär att handlingen för det första måste vara gåvolik, det vill säga till huvudsak ske utan någon motprestation från mottagaren. För det andra råder att det måste vara att likställa med testamente, vilket innebär att det ska finnas en avsikt att ordna successionen. "Att ordna successionen" kan uppfyllas av att gåvogivaren i tanke på sin död bortger egendom för att uppnå viss egendomsfördelning efter frånfället. Utifrån hur du beskriver omständigheterna framstår det uppenbart att bestämmelsen blir tillämplig.
Innebörden av förstärkt laglottsskydd
När det förstärkta laglottsskyddet är tillämpligt ska laglottsberäkning ske utifrån ett till kvarlåtenskapen fiktivt tillfört belopp motsvarande gåvovärdet (7 kap. 4 § ÄB). Gåvovärdet beräknas vid dödstillfället och inte vid tiden för givandet och inkludera även eventuell avkastning från egendomen från dödsfallet till arvskiftet (jfr NJA 1940 s. 54). För att exemplifiera: om du hade 100 000 kronor och gav bort 50 000 kronor på ett testamentsliknande vis innan dödsfallet skulle således laglotten fortsatt beräknas utifrån 100 000 kronor och inte utifrån den faktiska kvarlåtenskapen om 50 000 kronor. Med återkoppling till ditt fall skulle laglotten (hälften av arvslotten) i detta fall bli 25 000 kronor.
I ovanstående exempel är kvarlåtenskapen tillräckligt stor för att täcka laglotten enligt det förstärkta laglottsskyddet. I det fall den faktiska kvarlåtenskapen inte räcker för utgivande av laglotten råder däremot som huvudregel återbäringsskyldighet för mottagaren, oavsett om denne är ovetandes om gåvans olovliga karaktär. Återbäringsskyldigheten är inte ovillkorlig utan kan utebli vid särskilda skäl däremot (7 kap. 4 § första stycket ÄB). Vad som kan utgöra särskilda skäl är inte klart definierat. Ett exempel är att gåvomottagare mot ringa betalning arbetat åt gåvogivare under längre tid som med medfört nedsatt arbetsförmåga (NJA 1942 s. 609). Ett annat praktiskt exempel är att en syster givits gåva av moder då brodern dessförinnan, genom brottsligt förfarande, ekonomiskt utnyttjat modern på ett sätt som lett till förfång för dottern (NJA 1954 s. 517). Särskilda skäl kan således grundas i vad som framstår som moraliskt stötande.
Bröstarvinge kan utnyttja sin rätt till laglott genom att påkalla jämkning av testamente/arvsdelningen inom 6 månader efter att bröstarvingen erhöll testamentet (7 kap. 3 § tredje stycket ÄB). Jämkning påkallas genom att meddela dödsboet om viljan att utfå laglott. Beräkning av laglotten utifrån det förstärkta laglottsskyddet kan påkallas genom att väcka talan inom ett år från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades (7 kap. 4 § andra stycket ÄB). Talan väcks i allmän domstol. Det råder ingen yttre tidsgräns för hur länge sedan den åberopade gåvohandlingen ska ha skett.
Sammanfattning
När bröstarvingarna är två stämmer det att laglotten är 25% av kvarlåtenskapen. I detta fall aktualiseras så kallat förstärkt laglottsskydd, vilket innebär att laglotten ska beräknas utifrån ett högre värde än den faktiska kvarlåtenskapen utifrån vad som ovan har redogjorts. Du kan således inte på redogjort vis göra det ena barnet arvlöst genom att ge det andra barnet all egendom innan dödsfallet. Undantag råder vid särskilda skäl såsom att det "arvlösa" barnet genom kriminellt agerande tidigare har bedragit dig på större pengasummor.
Hoppas du fick svar på din fråga!
Vänlig hälsning,
