Jag har skapat en design som nyttjats av ett förteg. Det finn inget anställningsavtal, företaget anser att det skett en övergång av rättigheterna till mönstret. Får jag nyttja designen fortsättningsvis?
Hej! Jag har varit grafisk designer och kreatör (delägare med 49%) och den andra aktieägaren har varit VD och författare (51%) i ett aktiebolag. Jag har nu avgått från bolagsstyrelsen och vill fortsätta arbeta med mönsterdesign i min enskilda firma.
Arbetet med designen i aktiebolaget har skett helt utan lön från bolagets sida på min fritid, dvs dagar, helger och kvällar, när som helst på dygnet i mitt eget hem vid min egna dator, ingen hyrd lokal och inga anställningsavtal. Det existerar inga påskrivna avtal mellan oss två om vem som äger designen eller texterna. Det finns heller inget registrerat mönsterskydd hos PRV för designen eller mönster, bara varumärket som skyddats via PRV.
Kan jag gå vidare och sälja de provtryck/produkter som vi gjort på ett tryckeri med dåvarande varumärket från aktiebolaget i mitt eget företag (enskild firma) om jag byter själva varumärket på produkterna mot ett eget och bara behåller mönstret och min egen logotyp utan att göra varumärkesintrång i juridisk mening?
VD:n hävdar att det har skett en rättighetsövergång som omfattar alla rättigheter i bolaget. Om jag fortsätter designa och sälja dessa designmönster/illustrationer som jag tagit fram blir jag skadeståndsskyldig och medgivande måste ske från bolaget. Annars väntar ett skäligt skadestånd och rättegångskostnader utifrån lagar och regler. Stämmer detta eller vad är det som gäller?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Något om arbetsrättsligt/immaterialrättsligt perspektiv avseende arbetstagares rätt
Den arbetsrättsliga aspekten är huvudsakligen att det som arbetstagare skapar i sin anställning tillkommer arbetsgivaren. Arbetstagaren å sin sida kompenseras för arbetsinsatsen med exempelvis lön. Från immaterialrättslig aspekt gäller emellertid att den som skapat ett verk, en form eller en uppfinning, är innehavare av rätten till det skapade. Arbetsgivare kan enbart erhålla en avledd rätt. För att utröna huruvida rätten till immaterialrätter i anställningsförhållanden ska överföras från arbetstagare till arbetsgivare, får anställningsavtalets innehåll utgöra ledning, såtillvida att det får undersökas huruvida anställningsavtalet uttryckligen eller underförstått innefattar att rätten till immaterialrätter överförs. I det fall inget uttryckligen avtalats, finns det inte regler i mönsterskyddslag (1970:485) (ML) som reglerar rätten till anställdas design (mönster). Utgångspunkten är dock att mönsterskydd tillkommer den som skapat skyddsobjektet, det vill säga formgivaren 1 a § ML.
Mönsterskydd
Mönsterskyddets idé är att ge formgivare ensamrätt till en viss design eller en viss utformning av en produkt. Det typiska skyddsföremålet är tvådimensionella mönster, industridesign eller modevaror. Mönsterskyddet är ett utseendeskydd och skyddsobjektet är en produkts formgivning eller design. Detta innefattar detaljer i en produkts utseende såsom former, färger, linjer, konturer, ytstruktur och material. För att en produkt ska kunna erhålla mönsterskydd måste det s.k. nyhetskravet vara uppfyllt. En design anses vara ny om inget identiskt mönster gjorts allmänt tillgängligt före registreringen eller prioritetsdagen. För att ha blivit allmänt tillgängligt kan mönstret exempelvis ha blivit offentliggjort i samband med ett registreringsförfarande eller ha förevisats eller använts i yrkesmässig verksamhet, vilket framgår av 2 § ML. Vidare finns i mönsterlagstiftningen ett krav på särprägel, vilket innebär att mönstret inte får vara alltför närliggande något annat mönster. Kravet finns preciserat i ML 2 § 1 st. och är knutet till det helhetsintryck som mönstret ger en kunnig användare.
Erhållande av mönsterskydd
Det finns tre olika sätt att uppnå mönsterskydd i Sverige.
Dels kan mönsterregistrering göras vid Patent- och registreringsverket. Detta medför enbart skydd av design i Sverige. Dels kan ansökan göras för gemenskapsformgivning. Kraven avseende ansökan är huvudsakligen desamma som kraven för en nationell ansökan. Saknas incitament för registrering av gemenskapsformgivning, finns istället det tredje alternativet, nämligen att förlita sig till skyddet som en oregistrerad gemenskapsformgivning erbjuder. Sådant skydd uppkommer i det fall en design, som uppfyller skyddsförutsättningarna, offentliggjorts inom den europeiska gemenskapen. Offentliggjorts avser att designen visats eller använts inom normal yrkesmässig verksamhet, inom berörd sektor.
Enligt 1 a § ML kan även andra personer än den som är formgivare ansöka om mönsterskydd. Vid en sådan ansökan måste dock denna person styrka sin rätt till immaterialrätten, vilket kan göras medelst – exempelvis – avtal. Detta inbjuder till en undersökning avseende immaterialrätter i arbetsrättsliga förhållanden.
Arbetsgivares kontra arbetstagares rätt till immaterialrätt
Mönsterskydd
I svensk lagstiftning tillhandahålls inte reglering avseende arbetsgivares rätt till mönster, vilka tas fram i anställningsförhållanden. Däremot finns EU- reglering avseende arbetsgivares rätt till gemenskapsformgivning. För att fastställa vad som gäller i varje enskilt fall, måste det klargöras huruvida det är fråga om svenskt registrerat mönster, eller gemenskapsformgivning. Eftersom det anges i frågan att det inte är fråga om svenskt registrerat mönster, kommer i det följande enbart redogöras avseende gemenskapsformgivning.
I art. 14.3 EG-FGF stadgas rätt för arbetsgivare att erhålla en arbetstagares gemenskapsformgivning. Detta gäller såväl registrerade som oregistrerade formgivningar. Denna bestämmelse gäller emellertid enbart i det fall något annat inte avtalats, eller följer av nationell (svensk) lagstiftning. Eftersom det i Sverige saknas sådan lagstiftning, vilken reglerar förevarande omständigheter, ska artikeln tillämpas i detta fall.
Upphovsrättsligt skydd
Utöver att det kan vara fråga om mönsterskydd, kan det även vara fråga om mer konstnärligt betingade mönster, vilka kan skyddas av upphovsrätt. I sådana fall ligger det närmare till hands, att tillämpa de upphovsrättsliga principerna. Sådana principer medför en bedömning såsom den angivits i det inledande stycket, nämligen att anställningsavtalets innehåll får utgöra ledning.
Slutsatsen blir sålunda att rätten till arbetstagares mönster, anses tillerkännas arbetsgivaren, förutsatt att mönstret framställs som ett led i utförandet av arbetsuppgifterna, eller efter arbetsgivarens instruktioner.
Alternativ till anställning
Inte sällan beställer företag tjänster externt. I sådana fall tillämpas inte regler och principer avseende arbetsgivares rätt, eftersom det är fråga om beställningssituationer. Arbetsgivares rätt till arbetstagares immaterialrätt, är sålunda beroende av ett anställningsförhållande. Sedvanliga beställningsuppdrag, exempelvis konsulttjänster, medför att det inte föreligger anställningsförhållande. I det fall företag beställer tjänster, avgörs frågan huruvida företaget har rätt att nyttja uppdragstagarens immateriella alster, genom tolkning av parternas avtal.
Anledningen till att "alternativ till anställning" berörs, är att belysa en eventuell situation, vari du innehaft en position såsom uppdragstagare istället för anställd.
Slutsatsen är alltså, att upphovsrätt, designrätt etc, endast övergår till uppdragsgivaren i det fall det följer av parternas avtal.
Slutsats
I förevarande fall får du anses vara formgivare av mönster såtillvida att du skapat viss design. För att det ska föreligga mönsterskydd krävs det att designen anses vara ny och gjorts allmänt tillgängligt. Dessutom ska det finnas särprägel, vilket innebär att mönstret inte får vara alltför närliggande något annat mönster. Eftersom du anger att det inte är fråga om svenskt registrerat mönster, bör det istället vara fråga om gemenskapsformgivning.
I det fall det är fråga om ett anställningsförhållande, stadgas i art. 14.3 EG-FGF rätt för arbetsgivare att erhålla en arbetstagares gemenskapsformgivning. Denna bestämmelse gäller emellertid enbart i det fall något annat inte avtalats, eller följer av nationell (svensk) lagstiftning. I förevarande fall ska artikeln tillämpas, eftersom du nämner att det inte föreligger något sådant avtal, samt eftersom frågan inte regleras i svensk rätt.
Rätten till arbetstagares mönster tillfaller arbetsgivaren, förutsatt att mönstret framställs som ett led i utförandet av arbetsuppgifterna, eller efter arbetsgivarens instruktioner. Detsamma gäller i det fall designen ska anses skyddas av upphovsrättsliga principer, eller i det fall det är fråga om ett uppdragsförhållande istället för ett anställningsförhållande.
Det är min uppfattning, med hänsyn till frågeställningens utformande, att du inte varit anställd och att det bör vara fråga om någon sorts uppdrag, alternativt att företaget ifråga fått nyttja en viss design som du skapat. Vad som föranlett ett sådant nyttjande är dock oklart, det vill säga, frågan är huruvida du erbjudit företaget att nyttja designen, eller huruvida företaget efterfrågat designen. Avgörande är sålunda huruvida mönstret har framställts som ett led i utförandet av arbetsuppgifterna, eller efter arbetsgivarens instruktioner. Det avgör huruvida det skett en övergång – till företaget – av rättigheterna avseende mönstret.
Jag kommer att ringa dig måndag den 8:e oktober ca kl. 17.30. Om tiden inte passar kan du mejla mig på pontus.schenkel@lawline.se. Jag föreslår att vi under samtalet utreder saken mer ingående.
Har du några fler frågor, eller vill du komma i kontakt med någon av våra jurister, är du varmt välkommen att återkomma till mig på pontus.schenkel@lawline.se!
