Internationella rättsförhållanden: skilsmässa. Verkan av skilsmässa för ansökan om förnyat uppehållstillstånd.
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du valt att vända dig till Lawline för att få svar på dina frågor.
I en situation som den aktuella krävs primärt svar på två frågor: för det första måste avgöras om svensk domstol är behörig att befatta sig med en skilsmässoansökan från mannens sida, för det andra måste fastställas vilken rättsordning som den svenska domstolen i så fall skulle ha att tillämpa. Svensk domsrätt i mål om äktenskapsskillnad regleras i första hand i EU:s Bryssel II-förordning nr 2201/2003 (om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål m.m.), närmare art. 3 (se: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32003R2201:SV:NOT). Enligt art. 3 tillkommer domsrätt domstolen i den medlemsstat i vilken två makar har hemvist; där de hade hemvist senast de sammanlevde – givet att en av makarna fortfarande är bosatt där – där svaranden har sitt hemvist osv. Sammanfattningsvis kan sägas att domsrätt för en domstol i en EU-medlemsstat konstitueras utifrån hur och i vilken omfattning makarna haft sitt hemvist i densamma, om medlemsstaten utgör makarnas pågående eller förutvarande hemvist, hur långvarigt detta varit osv. Domsrätt kan därtill grundas på autonoma svenska domsrättsregler, givet härvidlag att ingen annan EU-medlemsstat är behörig med stöd av Bryssel II-förordningens art. 7. De nationella rättsregler som då aktualiseras återfinns i lag (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (IÄL), 3 kap. 2 §, se: https://lagen.nu/1904:26_s.1. Med stöd av IÄL äger svensk domstol domsrätt under snarlika villkor som gäller enligt förordningen, i korthet under förutsättning att endera eller båda av makarna har medborgarskap och/eller sitt nuvarande hemvist i landet.
Med utgångspunkt i såväl Bryssel II som IÄL kan jag alltså med säkerhet säga att svensk domstol äger behörighet att befatta sig med en ansökan om skilsmässa från mannens sida. Detta eftersom många av de alternativa situationer som uppräknas i art. 3 Bryssel II respektive 3 kap. 2 § IÄL, vilka var för sig räcker för att grunda domsrätt, föreligger. Det villkoret för domsrätt, att makarna ska ha sitt hemvist här, måste först och främst anses uppfyllt med hänseende till att mannen är svensk medborgare med bosättning här tillsammans med sin fru (vilket utgör en presumtion för hemvist). I andra hand kommer en svensk domstol äga domsrätt i förhållande till mannens ansökan om skilsmässa utifrån det behörighetsgrundande förhållandet att mannen är svensk medborgare och, antar jag, har varit bosatt i Sverige i minst 6 månader.
Frågan om vilket lands lag som härvidlag ska tillämpas på ett skilsmässoförfarande med internationell karaktär regleras i 3 kap. 4 § st. 1 IÄL. Där anges i första stycket att en skilsmässotalan i Sverige prövas enligt svensk rätt. Undantag finns i paragrafens st. 2-3, då utländsk rätt kunde komma att beaktas, men dessa gör sig bara gällande om båda makarna är utlänningar, dvs. om ingen av dem har medborgarskap, vilket ju inte är fallet här. Svensk tillämplig rätt utgörs härvidlag av Äktenskapsbalken (ÄktB), se: https://lagen.nu/1987:230, enligt vilken skilsmässotvister i Sverige prövas.
Du skriver att det är mannen som vill lämna sin fru, varför jag antar att paret inte är eniga om att bringa äktenskapet att upplösas. I det läget gäller 5 kap. 2 § ÄktB; lagrummet reglerar just den situationen då bara en av makarna vill utverka äktenskapsskillnad. Under sådana förhållanden har en make rätt till äktenskapsskillnad endast efter betänketid, en ordning som införts i syfte att förhindra förhastade skilsmässor. Om mannen följaktligen är särskilt angelägen om att skiljas från sin fru bör han snarast lämna in en ansökan om äktenskapsskillnad till tingsrätten. Detta eftersom det, enligt ÄktB 5 kap. 3 §, först är efter delgivningen av andra maken, om att ett skilsmässoärende har anhängiggjorts vid rätten, som den 6 månader långa betänketiden börjar löpa. Efter betänketidens utgång krävs härefter att mannen framställer ytterligare ett yrkande om skilsmässa, att han fullföljer sin talan. Endast under de särskilda omständigheter som uppräknas i 5 kap. 4-5 §§ ÄktB kan betänketiden bortfalla, och det ska då vara fråga om att makarna redan levt åtskilda sedan minst två år eller att endera maken gör gällande att hinder för äktenskapet (tvångs- eller månggifte, incest, etc.) förelåg redan innan det ingicks. Mannen måste i det förevarande fallet alltså räkna med att det kommer dröja minst 6 månader från ansökan till dess att skilsmässa kommer att ha utverkats.
Giltigheten av en sådan svensk skilsmässa i Kosovo kan jag tyvärr inte uttala mig om, dock vet jag att tvivel huruvida en skilsmässa kommer att erkännas i en annan stat inte utgör skäl för att inte bevilja äktenskapsskillnad i Sverige.
Vad sedan gäller frågan om vilken inverkan som en skilsmässa kan komma att fa på kvinnan, när det kommer till hennes möjligheter att även fortsättningsvis uppehålla sig i Sverige, måste jag för att kunna besvara den anta att hon i dagsläget uppehåller sig här i landet lagligen, med stöd av antingen ett tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd (UT). Om det senare är fallet kommer skilsmässan inte att ha någon verkan på hennes möjlighet att kvarstanna. Om emellertid läget är sådant att hon har beviljats tillfälligt UT under åberopande av anknytning till maken enligt Utlänningslagen (UtlL) 5 kap. 3 §, se: https://lagen.nu/2005:716, kan det förhållandet att äktenskapet upplöses problematisera Migrationsverkets handläggning av en ansökan om förnyat UT. Potentiellt kommer kvinnan att behöva lämna Sverige enligt 5 kap. 16 § st. 1 UtlL. Enligt lagrummet måste hon och mannen nämligen ännu vara tillsammans för att hon ska kunna beviljas fortsatt uppehållstillstånd i Sverige. För det fallet att en sökandes förhållande tar slut, kan denne dock under vissa förutsättningar ändå få sitt tillstånd förnyat: med stöd av 5 kap. 16 § st. 3 kan UT beviljas om sökanden under uppehållstiden fått särskild anknytning till Sverige. Anknytningen kan bestå i ett förhållande till en ny partner, till ett barn som har rätt att bo i Sverige, till arbetsmarknaden om personen har arbetat här eller om det på annat sätt går att visa på särskild anpassning till Sverige. Se Migrationsverkets hemsida: http://www.migrationsverket.se/info/5129.html. Se även rättsfallen MIG 2012:21 (https://lagen.nu/dom/mig/2012:6), MIG 2008:11 (https://lagen.nu/dom/mig/2008:11). Mot den bakgrunden kan det alltså sammanfattningsvis sägas att sannolikheten för att kvinnan ska få stanna i Sverige korrelerar med vad hon kan anföra till stöd för att hon etablerat en stark anknytning till landet. De två barnen utgör härvidlag starka skäl för att hon ska få stanna.
Vad, slutligen, kvinnan kan ta sig för med barnen beror på vilken lösning av frågorna om vårdnad, umgänge och boende som bestäms i samband med skilsmässan. För det fallet att makarna inte lyckas träffa någon överenskommelse uppstår frågan om på vilken rättslig grundval en svensk domstol skulle kunna befatta sig med frågan. Tillämpligt regelverk är härvidlag 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn, som inkorporerats i svensk rätt genom lag (2012:318) om 1996 års Haagkonvention, se: https://lagen.nu/2012:318. Enligt konventionens artikel 17 är tillämplig lag på frågor om vårdnad om barn lagen i den stat där barnet har sitt hemvist.
I förarbetena till lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (1904 års lag), framhålls att eftersom lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention utgör s.k. konventionsbaserad lagstiftning måste den ges företräde bl.a. i förhållandet till andra fördragsslutande stater (prop. 2011/12:85 s. 1, s. 32). Svenska allmänt tillämpliga bestämmelser har därför gjorts subsidiära i förhållande till vad som följer av den inkorporerade konventionen. Detta följer också uttryckligen av själva lagen, av IÄL7 kap. 6 §, vilken lyder:
”Särskilda bestämmelser finns i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000(1) och i lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention. Lag (2012:320).” (min fetning)
Kosovo har emellertid inte tillträtt
Haagkonventionen, se: http://www.hcch.net/index_en.php?act=conventions.status&cid=70,
varför IÄL blir gällande. Tillämpligt lagrum är härvid IÄL 3 kap. 6 §, vilket
föreskriver att "frågor angående
vårdnaden om och underhåll till barn får upptagas i äktenskapsskillnadsmål. Om
barnet vistas här i riket skola sådana frågor alltid prövas enligt svensk lag."
Styrande för vårdnads-, boende- och umgängesfrågan blir alltså Föräldrabalken (FB)
kap. 6 (rubricerat just ”Om vårdnad, boende och umgänge”), se https://lagen.nu/1949:381.
Frågor av det här slaget är emellertid sällan enkla att avgöra, och utan att ha
några detaljerade omständigheter att ta i beaktande kan jag inte ge några
antydningar om vilket avgörande som rätten kommer att träffa. Det är emellertid
säkert att kvinnan, nej, inte ”kan ’ta’ barnen till Kosovo hur som helst.” Jag
antar att vårdnaden om barnen är delad eftersom de alltjämt är gifta (enligt 6
kap. 3 § FB står ett barn från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om
dessa är gifta med varandra). Detta innebär att makarna enligt 6 kap. 1-2 §§ FB
har delat ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att
barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran blir tillgodosedda. Om mannen
eller kvinnan i samband med skilsmässoförfarandet vill få ändring i vårdnaden
och framställer ett yrkande om att få enskild vårdnad, eller om domstolen utan sådant
yrkande finner skäl att göra ändring i vårdnaden, ska det ske (6 kap. 5 § FB). Sannolikt
kommer rätten i så fall att förordna interimistiskt i vårdnads-, boende- och
umgängesfrågorna för att tillfälligt lösa hur relationen mellan föräldrarna och
barnen i praktiken ska se ut fram tills äktenskapsskillnad meddelats och domen
vunnit laga kraft. Gör kvinnan under den här tiden något som t.ex. att, utan
makens medgivande, föra bort barnen till Kosovo,
dvs. att obehörigen skilja barnen från en vårdnadshavare, kommer hon att göra sig skyldig till brottet egenmäktighet med barn enligt 7 kap. 4 §
Brottsbalken, se https://lagen.nu/1962:700.
Jag hoppas att detta gett dig svar på dina frågor och önskar er lycka till!
Vänligen
