Innebär omedvetna inbetalningar att mottagaren blir pengarnas rättmätiga ägare?
Blir jag återbetalningsskyldig?
En lite annorlunda frågeställning, kanske, men jag är ändå nyfiken på svaret. När min son (f -99) fortfarande bodde hemma, fick han betala en symbolisk summa (400 kr/mån) för boende, mat, el osv. Främst för att han skulle få känna på att saker och ting faktiskt har ett pris! Jag sa till honom att ordna med en automatisk månatlig överföring och det gjorde han - det är ju så bekvämt - och jag slapp påminna honom inför varje månadsskifte. Nu har han egen lgh sedan mars månad i år. Hans överföring (400 kr/mån) ligger dock ff kvar. För ett par månader sedan sa jag till honom att nu får du se till att avsluta den. Gör du inte det så kommer jag att behålla summan du skickar. Denna avslutning är (givetvis) inte gjord (typiskt min son...) Jag undrar nu: är jag rent juridiskt sett tvungen att betala tillbaka summan, eller är det sonen som ska ta tag i sin ekonomi ordentligt och helt enkelt får stå för denna "gåva"?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Jag förstår din fråga som att du, ur ett juridiskt perspektiv, hur äganderätten av de inbetalda pengarna påverkas när inbetalningar sker omedvetet.
Avtalet är styrande för er situation
Inledningsvis kan vi konstatera att frågan berör mycket avtalsrättsliga moment och principer, varför någon särskild lag eller lagregel inte ger dig ett uttryckligt svar på hur situationen regleras. Det är dock värt att poängtera att pengarna varken kan eller kommer utgöra någon form av gåva, såvida din son inte uttryckligen eller underförstått haft en sådan avsikt. Denna s k gåvoavsikt är direkt avgörande för att något ska utgöra en gåva. Det innebär också att äganderätten inte övergått från din son till dig enbart på grund av att han inte avslutat inbetalningarna. Istället kommer det (muntliga) avtalet mellan er vara styrande i hur situationen ska lösas. Med hänsyn till att er gemensamma partsavsikt avseende inbetalningarna tycks varit att pengarna ska avse kostnad för bl a boende, bör det således motsatsvis tolkas så att inga fler inbetalningar ska ske när han flyttar ut från boendet. På rent objektiva grunder finns det alltså anledning att anta att din sons avsikt inte varit att de inbetalda pengarna ska bli dina därefter, trots att inbetalningarna fortsätter. Skulle din son däremot inte kräva tillbaka pengarna kan en tolkning på motsatt håll eventuellt göras.
Principen om misstagsbetalningar är inte aktuell
Ett annat sätt att angripa problemet är principen om condictio indebiti (misstagsbetalningar). Principen blir aktuell när någon tar emot pengar genom misstag, dvs någon får pengar som inte tillhör dem. Utgångspunkten för en sådan bedömning är att den givande parten har rätt att få tillbaka pengarna. Det enda undantaget är om den mottagande parten dels inrättat sig efter inbetalningen, dels varit i god tro om såväl inbetalningen som utnyttjandet av pengarna. För din del skulle det alltså betyda att du inte hade vetskap om de felaktiga inbetalningarna och att du anpassat din ekonomiska situation i förhållande till inbetalningarna. Eftersom du är väl medveten om inbetalningarna är principen inte tillämplig i ditt fall.
Vad innebär det här för dig?
Min bedömning av situationen är att din son har rätt att få tillbaka pengarna när han kräver tillbaka dem, under förutsättning att hans faktiska avsikt inte varit att du ska erhålla pengarna.
Du är varmt välkommen att ställa fler frågor om du vill ha mer specifika svar på din situation.
Vänligen,
