Innebär ett erkännande automatiskt att jag är skyldig?
Hej. Jag blev påkommen med en liten mängd narkotika på en festival i sommar. Polisen gick in i mitt tält med mitt godkännande och fann där ca 0,4g hasch och 0.3g kokain. Dum som jag var så erkände jag att det var mitt på plats.
Nu i efterhand så har jag fått ett straffföreläggande som gäller en böter på 46.300kr.
Min fråga till er är följande:
Skulle jag kunna slippa straff om jag i en rättegång kan hävda min oskyldighet och hävda att varken tältet eller knarket var mitt?
Eller är det bara att bita ihop och betala när jag nu redan erkänt innehav?
Det finns ju egentligen inga bevis för att det var mitt och jag behövde aldrig lämna urinprov.
Tacksam för svar!
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Jag kommer i mitt svar att redogöra för din fråga så specifikt det går. Jag vill dock uppmärksamma dig på att det i slutändan är domstolen som avgör vilket straff du eventuellt döms till om du skulle välja att inte acceptera strafförelggandet. Reglerna om narkotikabrott finns i narkotikastrafflagen (1968:64) (NSL).
Innehav av narkotika kan ge böter eller fängelse
Den som innehar narkotika kan dömas för narkotikabrott till högst tre års fängelse (1 § NSL). Om brottet anses som ringa döms det istället till böter eller fängelse i högst sex månader (2 § NSL).
Vid bedömningen om brottet ska ses som ringa tas det hänsyn bland annat till vilken sorts narkotika det rör sig om, hur farlig den är, samt mängden narkotika (2 § NSL). Att exempelvis bruka narkotika och därav lämna ett positivt urinprov räknas som ringa narkotikabrott. Ett innehav av en mindre mängd narkotika för eget bruk kan även det räknas som ringa narkotikabrott. I ditt fall är det påstådda innehavet så litet att det är rimligt att det rör sig om ett ringa narkotikabrott.
För att dömas för ringa narkotikabrott krävs det att du haft uppsåt. Uppsåt innebär enkelt förklarat att du måste varit medveten om att det du innehade utgjorde narkotika, eller åtminstone var likgiltig inför att det kunde vara narkotika.
Åklagaren kan i vissa fall utdela ett strafföreläggande
Istället för att åtala kan åklagaren i vissa fall välja att utdela ett strafföreläggande med böter. Som jag tolkar din fråga är det vad som har hänt i fallet.
Du kan välja att inte acceptera strafföreläggandet och på så vis få till stånd ett åtal och en domstolsförhandling. Om du inte accepterar strafföreläggandet bör du skriva till åklagaren och förklara varför, adressen för ett sådant ärende ska stå i brevet du fick. Om du väljer att inte acceptera strafföreläggandet kommer åklagaren att göra en bedömning om det ska väckas åtal mot dig. I regel väcker åklagaren åtal i ärenden där man inte accepterar strafföreläggande.
Åklagaren har bevisbördan
Skulle du välja att inte acceptera strafföreläggandet kommer du med stor sannolikhet att bli åtalad och kallad till tingsrätten. I en sådan förhandling är det åklagaren som har hela bevisbördan för åtalet. Det innebär att åklagaren ska bevisa att du innehaft narkotikan samt att du haft uppsåt till den brottsliga gärningen. Beviskravet är högt ställt och det ska vara ställt utom rimligt tvivel, innebärande att åklagaren har en skyldighet att lägga fram bevisning som är så entydig att det inte finns några rimliga alternativ.
Vid förhandlingen gäller muntlighetsprincipen, vilket betyder att allt material ska läggas fram muntligen vid huvudförhandlingen i domstol. I teorin är det således vad du säger under förhandlingen som räknas. Skulle du välja att neka under huvudförhandlingen ska det beaktas. Det är tänkbart att åklagaren då kommer att anföra att du faktiskt erkände initialt. Att du erkände initialt innebär dock inte att du faktiskt är skyldig. Det kan finnas rimliga förklaringar till att du erkände på plats, t.ex. på grund av en stressad situation du inte var van vid.
Mitt råd till dig är att om du inte anser dig skyldig till brottet kan du bestrida strafföreläggandet. Att du erkänt på plats innebär inte automatiskt att du är skyldig i domstol. I slutändan är det upp till domstolen att avgöra om det är ställt utom rimligt tvivel att du begått gärningen åklagaren påstår.
Hoppas du fått svar på din fråga och lycka till!
Vänligen,
