Hur skyddas vi från politiska beslut som strider mot regeringsformen?
Hej! Nyligen avvisade Högsta förvaltningsdomstolen en ansökan om rättsprövning av regeringens beslut om vaccinbevis eftersom att det rörde sig om ett s.k. normbeslut som inte kan prövas enligt lagen om rättsprövning (HFD mål 6938-21). HFD:s avgörande reste för mig en intressant frågeställning, nämligen vilka rättsmedel som finns att tillgå om staten (riksdagen eller regeringen) fattar ett normbeslut som strider mot de grundläggande fri- och rättigheterna i 2 kap. regeringsformen.
Ponera att ett nazistiskt parti vinner en majoritet av riksdagsplatserna och att riksdagen eller regeringen efter det fattar ett normbeslut om att en viss folkgrupp ska utrotas. Vilka rättsmedel finns det då att ta till för att på juridisk väg stoppa riksdagens eller regeringens beslut (som uppenbart strider mot regeringsformen) från att verkställas?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Det är en intressant tillika viktig frågeställning du kommer med!
Jag tänkte lägga upp mitt svar på så vis att jag går igenom i princip alla skydd som finns för den så kallade fri- och rättighetskatalogen i regeringsformens andra kapitel, i händelse av att en odemokratisk kraft stiftar en sådan lag i riksdagen som du beskriver, eller om regeringen utfärdar en sådan förordning. Detta är inte ämnat att vara en rangordning av skyddens betydelse utan bara en uppräkning.
Domstolarnas lagprövningsrätt
Om en domstol finner att en lag eller annan föreskrift står i strid mot grundlag eller annan överordnad författning får inte föreskriften tillämpas av domstolen. Särskild hänsyn ska bl.a. tas till att grundlag går före lag i normhierarkin (11 kap. 14 § regeringsformen). Det rör sig här om en konkret lagprövning och inte en abstrakt sådan. Det innebär att det endast i det konkreta målet som är för handen kan bortses från en lag eller annan föreskrift som står i strid mot grundlagen. Det går alltså inte att få till en självständig prövning av lagens förenlighet med grundlagen. Följden av att en lag eller annan föreskrift bortses ifrån i ett specifikt mål blir inte att denna blir ogiltigförklarad (vi har ingen konstitutionsdomstol likt Tyskland som kan ogiltigförklara lagar som strider mot grundlagen).
Lagprövningsrätten ska i princip utövas på eget initiativ av domstolarna. Genom 2010 års grundlagsändring togs det så kallade "uppenbarhetsrekvisitet" bort, vilket förstärkte skyddet för den överordnade rätten (t.ex. grundlagen och Europakonventionen). Detta eftersom det inte längre behövde vara uppenbart för en domstol att en lag eller annan föreskrift stod i strid mot t.ex. grundlagen för att domstolen skulle kunna bortse från lagen. En annan sak är att det i svensk domartradition kan sägas finnas en tendens att vara lojal mot lagstiftaren och att inte använda lagprövningsrätten lättvindigt. Men om en lag stiftad av riksdagen eller förordning utfärdad av regeringen skulle strida mot t.ex. en absolut rättighet (oinskränkbar) såsom förbudet mot dödsstraffet i 2 kap. 4 § regeringsformen och art. 1 protokoll 6 i Europakonventionen, vill jag tro att varje domstol hade bortsett från den. Det bör förtydligas att Europakonventionen är inkorporerad i svensk rätt och gäller därmed som svensk lag och konventionen är dessutom grundlagsskyddad (2 kap. 19 § regeringsformen).
Övriga myndigheters lagprövningsrätt
Även andra myndigheter än domstolar har lagprövningsrätt och ska bortse från lagar och andra föreskrifter som strider mot överordnad rätt (t.ex. grundlagen och Europakonventionen) (12 kap. 10 § regeringsformen). I en internationell kontext är det ganska unikt långtgående att ge andra myndigheter än domstolar denna möjlighet till lagprövning. Ett hypotetiskt exempel kan vara att Polismyndigheten har fått i uppgift enligt lagen att hitta personer i en folkgrupp som ska utrotas/dödas (som i ditt exempel). Då ska Polismyndigheten alltså bortse från lagen då den strider mot överordnad rätt.
Kommunalbesvär
Varje medlem av en kommun eller region kan överklaga en kommuns eller en regions beslut till förvaltningsrätten för att pröva lagligheten av beslutet (13 kap. 1 § första stycket kommunallagen). Det kan exempelvis röra sig om en ett beslut av region- eller kommunalfullmäktige som en enskild vill ha prövat (13 kap. 2 § första punkten kommunallagen). Ett sådant beslut ska upphävas av förvaltningsrätten om det inte har kommit till på lagligt sätt, beslutet inte rör en angelägenhet för kommunen eller regionen, det organ som har fattat beslutet hade inte beslutanderätt i frågan eller om beslutet strider mot lag eller annan författning (13 kap. 8 § första stycket kommunallagen). Skulle något organ inom en kommun eller region besluta om att utrota en folkgrupp skulle alltså någon överklaga beslutet och förvaltningsrätten hade upphävt beslutet (dessutom ska ju myndigheter som sagt bortse från föreskriften eftersom den strider mot överordnad rätt).
Normhierarkin och inskränkningar av fri- och rättigheter i 2 kap. regeringsformen
Enligt rättskällelärans normhierarki går grundlag före i princip alla andra rättskällor. Grundlag går t.ex. före vanliga lagar stiftade av riksdagen, förordningar utfärdade av regeringen, rättspraxis utbildat av våra högsta instanser, föreskrifter meddelade från kommuner och myndigheter. Många av våra fri- och rättigheter i 2 kap. regeringsformen är emellertid så kallade relativa rättigheter, dvs. ej absoluta. Vad det innebär är att många fri- och rättigheter får inskränkas, dock endast genom lag stiftad av riksdagen (inte genom förordningar utfärdade av regeringen eller genom föreskrifter från myndigheter eller kommuner). Inskränkningar i rättighetsskyddet genom lag är dock inte tillåtna om inskränkningarna är oproportionerliga (går längre än nödvändigt för att uppnå syftet), inte är godtagbara i ett demokratiskt samhälle eller om inskränkningarna endast görs på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (se 2 kap. 20 och 21 § regeringsformen). Vissa ytterligare begränsningar finns beträffande när fri- och rättigheter får begränsas (se 2 kap. 22-24 § regeringsformen). Även om en viss fri- eller rättighet i och för sig formellt får inskränkas (är relativ och inte absolut) kan en domstol eller annan myndighet ändå bortse från lagen genom lagprövning, t.ex. om lagen (inskränkningen) inte är proportionerlig, godtagbar i ett demokratiskt samhälle eller om lagen endast kom till på grund av politisk åskådning (nazism som i ditt exempel).
Vilandeförklaring av lagförslag som inskränker fri- och rättigheter i 2 kap. regeringsformen
Ett lagförslag om inskränkningar i fri- och rättigheter kan förklaras vilande i tolv månader efter sådant yrkande av minst tio riksdagsledamöter (2 kap. 22 § regeringsformen). Syftet med denna skyddsregel var att inte förhasta inskränkningar av fri- och rättigheter utan uppmuntra till debatt och hög grad av samförstånd mellan partierna i dessa känsliga frågor. Efter denna tidsfrist finns det dock inget skydd längre, då kan en inskränkning röstas igenom med en enkel majoritet som vid vanliga riksdagsbeslut.
Hoppas att du är tillfreds med denna lilla exposé.
Med vänliga hälsningar,
