Hur ska ett inbördes testamente tolkas och hur kan arvingen avstå arv som tillkommit denne genom ett testamente?
Jag har ett uppdrag att förrätta bouppteckning, det finns två gemensamma barn, maken är avliden och det finns ett testamente daterat 1978 där man skrivit att barnen ska ha sin laglott efter den först avlidne. Kan döttrarna avstå laglotten nu till förmån för efterlevande makan? Makarna har i sin tro uppfattat som att detta testamente inte är gällande efter lagändringen 1988, därför har man inte skrivit något nytt. Nu vill döttrarna att makan ska bo i orubbat bo?, Räcker det med ett arvsavstående enligt ovan? MVH Elisabeth
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till lawline!
Regler om arv och testamente finns i ärvdabalken.
Din fråga handlar om tolkning av ett testamente. Huvudregeln är att ett testamente ska tolkas enligt vad som kan antas stämma överens med testatorns vilja (11kap. 1 § ÄB). Testatorn är den som har skrivit testamentet.
Jag ska försöka reda ut hur det går att tänka kring tolkningen av testatorns vilja i det fall du beskrivit. Sedan ska jag kort redovisa hur de gemensamma barnen kan göra för att avstå från arvet om det blir aktuellt. Jag kommer att utgå från att testamentet uppfyller de formkrav som finns i ärvdabalken och därmed är giltigt.
Påverkades ett testamente utfärdat innan 1988 av lagändingen?:
Precis som du nämner så gällde andra regler om arv innan lagändringen 1988. Ändringen får betydelse för hur testamentet ska tolkas.
Reglerna efter lagändringen
Enligt dagens regler tillfaller arv i första hand den efterlevande maken (3 kap 1 § ÄB). Arvet innehas då med fri förfoganderätt. Det betyder att maken är fri att göra i stort sett vad som helst med arvet under sin livstid, dock inte skriva in det i ett testamente (3 kap 2 § första stycket ÄB). Efter den efterlevande makens bortgång har makarnas gemensamma barn rätt till så kallat efterarv. Det består av det som finns kvar av den först avlidnes kvarlåtenskap. Detta innebär att efterarvet både kan öka och minska under efterlevande makens livstid beroende på hur hen väljer att förfoga över det.
Reglerna innan lagändringen
Innan lagändringen fick efterlevande make ingen laglig rätt till sin makes arv till skillnad från vad jag beskrivit ovan. Gemensamma barn fick nämligen ut hela sin arvslott (hela arvet) direkt efter den första förälderns bortgång. På grund av den ofördelaktiga ställningen som den efterlevande maken försattes i genom ärvdabalkens regler var det vanligt att makar skrev ett så kallat inbördes testamente. Ofta nedskrevs att barnen skulle få ut halva sin arvslott efter den först avlidne. Arvslott är hela det arv som barn har rätt till, så länge det inte finns något testamente. Halva arvslotten kallas för laglott (7 kap 1 § ÄB). Ett barn har alltid har rätt till sin laglott och anledningen är att en förälder inte ska kunna bestämma över arvet så att barn blir helt lottlösa genom ett testamente.
Din fråga verkar handla om ett testamente med ett liknande innehåll som det jag nu beskrivit. Syftet med att formulera testamentet så att barnen ska ha laglotten efter den först avlidne kunde vara att ge efterlevande make så mycket egendom som möjligt med bakgrund i dåtidens regler. Efter lagändringen får dock formuleringen i testamentet motsatt effekt. Den efterlevande maken får ju enligt dagens ärvadbalk hela arvslotten efter den först avlidne maken, medan gemensamma barn får nöja sig med att få ut sin del av arvet, inklusive laglotten, genom efterarv.
Hur testamentet kan tolkas i ditt fall:
Eftersom makarna inte trodde att testamentet var giltigt efter lagändringen så kan det tyda på att testatorn ville att reglerna i "nya" äktenskapsbalken skulle gälla fullt ut. Enligt dessa regler har som sagt kvarlevande maken rätt till hela arvet direkt och gemensamma barn har rätt till efterarv. En sådan tolkning av viljan stämmer också överens med ett tänkbart syfte med testamentet, nämligen att den efterlevande maken ska få ärva så mycket som möjligt. För att kunna göra tolkningen så måste dock testamentet granskas. Olika tolkningsmateria ska vägas in, såsom vad testatorn själv sagt och hur innehållet är formulerat. En sådan tolkning kan jag inte göra här. Om det skulle anses att testatorn ville att fördelningen av arvet ska göras enligt reglerna i ÄB så kommer den efterlevande maken att sitta kvar i "orubbat bo". Barnen får i sin tur ärva genom efterarv.
Om testators vilja anses vara att de två gemensamma barnen ska ha laglotten efter den först avlidne så kan barnen avstå från arvet med förmån för efterlevande make. Detta kan göras antingen genom arvsavstående eller arvsöverlåtelse.
Du undrar om barnen kan avstå från arvet till förmån för efterlevande make genom ett arvsavståelse. Till att börja med kan nämnas att en efterlevande make alltid har rätt att få ut ett minimibelopp. Detta kallas baseloppsregeln och innebär att en efterlevande make alltid har rätt till minst fyra prisbasbelopp beräknat enligt vad som gällde vid tiden för makens dödsfall. I ditt fall skulle det betyda att den eftelevande maken har rätt till minimibeloppet trots att testamentet finns (3 kap 1 § andra stycket ÄB). Det ska understrykas att denna regel bara får betydelse om boet är litet. Fortsättningsvis ska, om en arvsavståelse blir aktuell, arvet gå vidare till näste arvinge i den legala arvsordningen. Den som avstår arvet får alltså inte själv välja vem som ska få arvet. Den legala arvsordningen består av tre arvsklasser. Barn och barnbarn kallas bröstarvingar och finns i första arvsklassen (2 kap 1 § ÄB). De har rätt att ärva först i rakt nedstigande led. Föräldrar kommer inte förrän i andra arvsklassen (2 kap 2 § ÄB). Jag vet inte om de gemensamma barnen själva har några barn eller barnbarn i den situation du beskriver. I sådana fall kan det vara lämpligare att barnen avstår från arvet genom att göra en arvsöverlåtelse. I ärvdabalken finns inga regler om arvsöverlåtelse, men konstruktionen har accepterats i praxis och innebär att arvingen själv bestämmer vem som ska få träda in som dödsbodelägare. Överlåtelsen blir då närmast en gåva. För att Skatteverket ska kunna ta hänsyn till en överlåtelse i ett bouppteckningsärende ska en överlåtelsehandling lämnas in till Skatteverket. Mer information om arvsöverlåtelse hittar du på skatteverkets hemsida.
Hoppas att du fått svar på din fråga
Med vänliga hälsningar
