Halvsyskons rätt till arv
Ett skrivet testamente med 2 vittnen är skrivet till förmån till fyra personer som betytt mycket för henne när hon var i livet. Personen ifråga har inga egna barn, men sex halvbröder varav tre är i livet.
Vilka ärver då den avlidne?
Halvbröderna eller dom fyra personerna?
Halvbröderna är inte nämnda i Testamentet.
Lawline svarar
Den generella utgångspunkten är att när en person dör så fördelas kvarlåtenskapen efter denne mellan den avlidnes arvingar. Med arvingar menas den avlidnes barn och barnbarn som är de som får ärva först (första arvsklassen, se 2 kap. 1 § Ärvdabalken). Därefter kommer den avlidnes föräldrar som är de som får ärva om det inte finns några barn eller barnbarn samt den avlidnes syskon som får ärva om även föräldrarna är döda och syskonbarn som får ärva om även deras föräldrar är döda. Om föräldrarna är döda och det finns halvsyskon, tar de tillsammans med helsyskon eller deras avkomlingar del i lott, som skulle ha tillfallit deras förälder (andra arvsklassen, se 2 kap. 2 § Ärvdabalken). Inom en och samma arvsklass ska var och en få lika stor del av kvarlåtenskapen.
Genom testamente kan en person förordna om vad som ska ske med dennes tillgångar efter dennes död och på så sätt så sker fördelningen av tillgångarna i enlighet med testamentet istället för enligt reglerna i 2 kap. Ärvdabalken. Man kan alltså som i det här fallet i sitt testamente förordna om att fyra personer ska ärva allt och göra sina halvsyskon arvlösa.
Det enda halvsyskonen kan göra för att kunna ärva efter personen i fråga är att de begär en ogiltighetsförklaring av testamentet. Ett testamente kan endast ogiltigförklaras under vissa i lagen angivna förutsättningar. För att ett testamente ska ogiltigförklaras måste också de arvingar som anser testamentet vara ogiltigt klandra detta genom att väcka talan om att testamentet ska ogiltigförklaras inom sex månader från det att arvingen blev delgiven testamentet. Om talan inte väcks inom sex månaders-fristen anses testamentet giltigt och kan inte angripas (14 kap. 5 § Ärvdabalken).
Grund för klander föreligger om testator inte var behörig att upprätta testamente, eller om formkraven i 10 kap. Ärvdabalken inte iakttagits (13 kap. 1 § Ärvdabalken). Grund för klander föreligger också om testamentet upprättats under påverkan av psykisk störning eller då testator upprättat testamentet till följd av att någon utövat tvång mot testator eller missbrukat testators oförstånd, viljesvaghet eller beroendeställning. Att testator blivit svikligen förledd till att upprätta testamentet eller varit omedveten om faktiska förhållanden som haft avgörande inflytande på testators vilja att upprätta testamentet utgör också grund för klander av testamentet (se 13 kap. 2 § Ärvdabalken och 13 kap. 3 § Ärvdabalken)
Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att höra av dig till oss.
Vänligen
