Godkänna strafföreläggande vid ringa stöld
Hej!
För några dagar sedan begick jag ett stort misstag. Jag går in i en butik för att handla en dricka, och ser vid ingången att de även säljer solglasögon. Jag bestämmer mig att jag vill köpa ett par.
Jag är i en relativt stressad situation och hittar inte heller drickan som jag vill ha, vilket stressar mig och jag springer runt i butiken. I all stress lägger jag av någon anledning ner glasögonen i fickan.
Jag hittar till slut drickan och går till snabbkassa för att betala, och en anställd måste "kontrollera" mitt köp eller liknande , och därför skanna in drickan två gånger och bekräfta. Jag har vid denna punkt glömt bort att jag har glasögonen i fickan och går ut förbi kassan, där jag blir stannad av väktare som sett mig på kamerorna. Direkt kommer jag på mitt misstag och tar fram glasögonen och säger att jag kan betala dem, det var inte meningen att stjäla, men hon ignorerar detta och polisanmäler mig.
När polisen kommer till platsen erkänner jag brottet och accepterar strafföreläggande eftersom jag inte kände till att det krävs uppsåt att stjäla; jag trodde jag hade begått ett brott.
Jag vet nu att det krävs uppsåt för att kunna dömas för stöld, och jag ringde polisen dagen efter och förklarade situationen. Om jag nu skulle vilja bestrida strafföreläggandet, finns det något sätt att bevisa att jag inte hade uppsåt att stjäla glasögonen?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! För att besvara om det finns något sätt att bevisa om du inte hade uppsåt att stjäla glasögonen kommer jag använda brottsbalken (BrB) och rättegångsbalken (RB).
Vilket brott rör det sig om?
Den som olovligen tar något som tillhör annan med uppsåtet att tillägna sig det döms till stöld om tillgreppet innebär skada (BrB 8 kap. 1 §). Eftersom solglasögonen tillhörde affären och du tog dessa så innebar detta ekonomisk skada för affären. Dock rör sig detta förmodligen om en mindre summa pengar, jag förmodar att solglasögonen är värda under 1250 kr vilket är värdegränsen när det gäller stöld från butik. Därför är istället ringa stöld (s.k. snatteri) det brott som kan bli aktuellt (BrB 8 kap. 2 §).
Men för att du ska kunna fällas till ansvar för detta krävs också att du hade ett tillägnelseuppsåt. Detta innebär att du ska haft för avsikt tillägna dig saken, alltså att göra saken till din. Enligt det du skriver hade du alltså inte detta, eftersom du var omedveten om att du hade solglasögonen i fickan när du passerade kassorna. Precis som du skriver är det då inte ett brott, eftersom det tex inte räcker att ha varit oaktsam för brottet ringa stöld.
Att bestrida ett strafföreläggande
Ett strafföreläggande utfärdas av åklagaren för att den misstänkte ska kunna erkänna sin gärning, godta påföljden och därmed slippa rättegång (RB 48 kap. 1 §). Om den misstänkte istället bestrider ett strafföreläggande kommer åklagaren kunna välja mellan att väcka åtal i tingsrätten eller att inte ta saken vidare. Om du anser att du är oskyldig till brottet kan du alltså välja att inte godta strafföreläggandet.
Jag vet inte om du i nuläget redan har godkänt strafföreläggandet eller inte. Om du godkänt strafföreläggandet men nu ändrat dig efter att du fått veta om att uppsåt krävs för ringa stöld så kan ditt godkännande under vissa omständigheter undanröjas. Ett strafföreläggande som godkänts av den misstänkte kan undanröjas tex om den misstänkte trott att gärningen är straffbar (RB 59 kap. 6 §). Du överklagar strafföreläggandet skriftligen och ger in till tingsrätten som kan ta upp åtal för brottet.
Om du väljer att inte godta strafföreläggandet
Så om du väljer att bestrida kan det alltså bli rättegång istället. Då kallar tingsrätten dig till en rättegång. Efter denna bestämmer de om du ska dömas till brottet eller inte beroende på om beviskravet är uppfyllt. Om det finns tillräckligt bevis för fällande dom kan du då istället bli dömd för ringa stöld i domstol. Straffet kan då bli högre tex en högre böter. Det är åklagaren som har bevisbördan för att du har begått brottet ringa stöld. Eftersom detta gäller ett brottmål så är beviskravet för fällande dom högt ställt, nämligen ställt bortom rimlig tvivel. Det ska alltså vara ställt bortom rimlig tvivel att du hade uppsåt till den ringa stölden.
Under rättegången sker bevisvärdering. Då måste åklagaren alltså kunna bevisa ditt tillägnelseuppsåt. Domstolen måste utifrån alla bevis som åklagare och försvarare lagt fram bedöma om det är ställt bortom rimligt tvivel att en viss person begått påstådd brottslig gärning. Det är ett högt ställt beviskrav. Eftersom vi har fri bevisprövning kan nästan alla bevis användas. Därför ska tex din berättelse, väktarnas osv bevisvärderas. Jag kan dock tyvärr inte säga något om hur utgången kan tänkas bli.
Hoppas du fick svar på din fråga och tack för att du vände dig till oss på Lawline!
Med vänliga hälsningar,
